Att bli stark?!

Jag borde bli starkare.

Ja, och så snabbare också.

Fast det kan inte syrran hjälpa mig med. Men med att bli starkare däremot!!

Hon slänger upp massa tips på bra övningar nu på hennes blogg. Jag bör ta åt mig ett å annat, jag har ju en galen plankan-utmaning att fortfarande tänka på (ni vet den där jag utmanade min vän Bernth i vem som skulle fixa plankan längst tid. Han gör 12min i dagsläget – hjälp!).. fast jag lär ju lämna in Walk Over på vår tävling med tanke på hur otroligt dålig jag är på plankan i dagsläget.

Men jag ska i alla fall lära mig av min starka söster! ;)

”Bara” 40 pannor liksom.. damn!

Watch and learn!

Cykelkväll

Jag har hittils denna vecka sett 45min på tv:n. Andra halvleken mellan Spanien – Portugal…

Men om man lever som jag gör så saknar man den ändå inte. När man kan NJUTA av en underbar sommarkvällstur på racern. Efter middag på balkongen med sambon och allmänt slappande stack jag ut ikväll efter 21 på kvällen. Perfekt tidpunkt att sätta sig på racern då det är relativt få bilar och människor ute (och är i vägen..)

Förbi Bromma, Ängby, mot Mälaren, Ekerö, Drottningsholm och tillbaka via Råcksta, Flysta och Spånga. Hur njutbart som helst faktiskt. Kunde dra på vissa riktigt fina vägar i Södra Ängby och var uppe och pressade i 35-40km/h. Annars mest runt 27km/h. Fast jag är ju trots allt en löpare på cykel.. vad kan man begära? ;)

21,3km. 50.02. 25,6km/h

Man blir glad av sådant här. Testa själva :)

Köra sönder mig

Jag fick ett mail från en tjej som läser min blogg. Hon var orolig för att jag höll på att köra sönder mig. Hon ville bara ”påpeka” det så att jag tänkte på det. Inte för att på något vis säga åt mig hur jag ska leva mitt liv, utan bara av ren oro.
 
För det första så tar jag sådana mail väldigt positivt. Det betyder att det finns fina människor därute som inte vill se mig sönderkörd och övertränad. Sedan är det bra också att jag får höra sådant då och då, så att jag stannar till och minns hur det var under min överträningperiod.
Bilder snodda från Alex
För att påminna mig om det ska jag ganska snart skriva ner kapitlet om överträningen. Jag har tänkt göra det länge, kanske t.o.m hela våren, men jag har inte kommit mig för. När jag sprang med Kalle i söndags sa han att han förstod min löpglädje mycket mer när han även förstod hur pass länge jag var borta från löpningen framförallt mellan 07-09.
Ni kommer nog också förstå mig lite mer. Varför jag uppskattar alla dessa underbara och knasiga löpsteg hela tiden. Jag kommer också påminnas om det och uppskatta varje litet steg lite extra igen. Jag har ju också glömt av det lite.
Men om jag håller på att köra sönder mig? Nej det hoppas jag verkligen inte. Visserligen tränar jag hårt men jag lägger ju inte ner så mycket energi på annat (läs: no life). Jag försöker att lyssna på kroppen när den säger ifrån och försöker förstå när det bara är seghet att jobba sig igenom eller när jag faktiskt bryter ner.
Jag försöker äta för prestation och jag försöker vila för prestation.
Jag försöker verkligen.. och jag är ungefär tusen gånger bättre mot mig själv nu än när jag ”sprang in i väggen 2006″. Ni skulle bara veta. Och det kommer ni. Alldeles snart.
Hoppas någon annan kan dra nytta av mina misstag.

Funderar på…

….hur fan jag lyckades komma upp ur sängen? …och hur tusan ska jag kunna cykla till jobbet med dessa döda ben?

….hur mycket mer man egentligen klarar av än vad man tror? Jag sprang ca 70km förra veckan varav ett 4milspass i fredags (som ni vet). Jag vilade en dag och joggade 5km. En dag vila till och ett grymt intervallpass. Som när jag var i Portugal och drog av 17km en dag, nästa 52km, en dags vila och så 43km följt av en dag med 20km. Hur mycket orkar man egentligen?!

….hur ska jag egentligen få veta hur mycket jag faktiskt pallar? ..vad är det som krävs för att få ett svar?!

….hur kollegorna på personalfesten på torsdag kommer att reagera på söndagens inplanerade 55kmlopp. Kan jag bli konstigare i deras ögon?

….hur många som dyker upp på Ursvik All In nästa lördag? ..och hur många som ställer upp och kör 2,5km extra så att jag får exakt 40km. Jag har ju vissa sifferticks..

….hur många som kommer att sällskapa denna lilla tös på sitt 25kmlopp med start 23.00 någon härlig julinatt framöver?

….hur många löparskor en människa verkligen behöver? ..hur kan jag vilja ha en tionde par? ..hur mycket är ok?

….hur vissa kan springa marathon på 2h30min?

….hur lång tid det ska ta innan jag springer genom Sverige? …hur många dagar det skulle kunna ta? ..hur många bloggläsare som skulle kunna tänkas ställa upp med en säng och en middag? ..hur galet det inte skulle vara för övrigt ;)

….hur somliga kan spendera 20h framför tv:n i veckan och kallas ”normala”. Men jag med mitt 4milslopp till Midsommarlunchen kallas galen..?

….hur mycket gladare man blir som människa om man tränar hårt?! …hur mycket längre man lever?

….hur min drivkraft faktiskt fungerar? ..hur det kommer sig att jag blir så förbannad när jag förlorar? ..och hur långt min tävlingsinstinkt kommer ta mig?

….hur många som skulle vara intresserade av att höra mig föreläsa?

….hur många som orkar läsa igenom allt detta..?

….hur många som faktiskt läser denna blogg?

….hur många som inspireras av mig? ..och varför?

….hur sen jag kommer att bli till jobbet för att jag måste dra alla dessa filosofiska frågor alldeles för tidigt på morgonen för vad som är ok?

…hur jag ska resa mig upp när benen helst av allt vill säga upp sig och flytta till någon annan kropp?

…och det här var bara vad som snurrade runt mitt huvud vid frukostbordet.

Ni skulle bara veta hur mycket saker jag brukar filosofera kring. Det är bara att kolla etikettenFilosofen far framså får ni ett svar. Så vad har ni att tillägga? Svar som fundering tack.. allt är välkommet.

Fööörbannat snabb!!

Om ni bara visste hur glad och förbannad jag blev ikväll när jag såg hur snabbt jag hade kört intervallerna! Förbannad på min intervallbuddie som hade sagt åt mig att jag lökade och behövde öka men samtidigt sjukt glad för att det hade gått galet snabbt!

Jag tryckte en halv flaska vatten, en resorb och tre tabletter dextrosol när jag kutade hemifrån för att ta mig till Sundbybergs IP. Jag hade satt på mig mina Ferrariskor. Vi hade ju bestämt intervallpass. Ni vet ju att jag körde ett otroligt hårt intervallpass så sent som i onsdags, samt att jag galnade till lite extra och sprang 40km i fredags. Så man kan säga att min form inte var optimal i dag.

Det kändes mycket tufft när jag joggade hemifrån och jag undrade vad jag hade givit mig in på?

Varför väljer jag bort en glass i solen mot intervaller? Hur konstig är jag inte?

Uppvärmning 4km (bara den var ju jobbig) 22.48, 5.43min/km, puls 150

Alex fick starta 150-200m bakom mig när vi drog igång våra 800m-intervaller. Jag var ju som sagt inte i mitt yttersta idag. Men jag slet ändå i den 25gradiga hettan. Jag är ju alldeles för tävlingsinriktad för att bli alltför påkörd. Några gånger hann han ikapp mig men då och då kunde jag stå emot och dra lite. Jag var FULLSTÄNDIGT SLUT efter varje intervall. Jag undrade på riktigt vad tusan jag sysslade med?!

En cool bild.

Sista intervallen drämde jag på utav bara helvete, jag ville ju bara att det skulle vara över! Sedan låg jag och tog igen mig en lång stund på gräset på IP. Sedan var det dags att se tempot på klockan. JAG BLEV CHOCKAD! Bättre tempo än förra veckan på dubbla distansen?

Nedan visas tempot för varje intervall. Mellanjogg/mellangång var för övrigt 200m.

1) 3.31min/km

2) 3.43min/km

3) 3.54min/km

4) 3.33min/km

5) 3.41min/km

6) 3.31min/km

Aktiv tid: 4.8km, 17.29!!

Helt insane! I den hettan, med dessa körda ben och med så lite energi?? Vad är det som händer? Håller jag på att bli snabb?

Ikväll kan jag somna lycklig och trött. Jag fasar morgondagens cykeltur till jobbet. Det kommer inte att bli lätt att sätta sig på cykeln. Men ändå, det är såklart det är värt det. Finns det något bättre än att vara enforfinhög efter träning liksom?

Joggade hem 2km och njöt över prestationen. Man är alltid bra nöjd efter intervaller… ;)