Kunde inte låta bli att småjogga till xxl och köpa cykelgrejer idag. Det är helt galet, jag har aldrig återhämtat mig så här snabbt någonsin från en mara?!

Joggade sakta helt obehindrat och träningsvärken försvann direkt. 6.40tempo, mjukade upp kroppen i 4km och stretchade, pulsen strax över gångpuls.. Fantastiskt.

Med Stockholms snyggaste tröja just nu :)

Nu när jag har räknat ut att jag har sprungit 4mil eller längre 19 gånger i år så kan jag ju inte låta bli att längta efter nr 20. Måste bli i juni någon gång i alla fall – jag kan ju inte cykla varje dag. Längtar redan efter nr 20.. (Midsommarhelgen kommer kanske få spetsas med en 4milare, precis som förra året..)

19 gånger. Det var en himla massa gånger verkligen. Låter nästan som om jag ljuger. Tur att jag har min fina högerspalt som säger sanningen – ta en titt där på länkarna om ni har lust. Allt från facebook-utmaningar och 60km in-i-väggen-ultra.

Skoj med statistik hursomhelt. Sammanlagt 32 pass har varit längre än 2mil iår. 165mil har det blivit hittils iår på 5månader. 33mil i snitt. Nästan 11km/dag sedan årsskiftet. Låter ju sjukt bra, kommer sannolikt slå förra årets 280mil utan problem. Yeehaa! Fast jag har ju lovat att sluta vara kilometerfixerad och börja springa snabbt också. Det kommer också mina vänner.

Hittils har ju 2011 verkligen varit mitt år i alla fall. Först SM 100km och nu Stockholm Marathon. Men hur kan det gå dåligt när man börjar första veckan med att smälla in 2 marathon? Helt ärligt, där satte man ju nivån :-)

..och nu lät jag också jäkligt kaxig också. Inte meningen riktigt, utan jag uppmuntrar helt enkelt till mycket träning. Känns bra att verkligen få se svart på vitt att alla mina kära mil har givit resultat. Även om jag faktiskt hade gjort dem ändå, jag har ju haft förbannat kul!

—> Mot många fler mil, JIPPI!

Pratade med min ledbrutne järnman i söndagskväll om vår dumma idé. Dagen efter maran när alla mil satt sitt spår konstaterade vi vid 22-tiden att ”om en vecka ska vi vid den här tiden ha cyklat fram och tillbaka till Jönköping”. Paniken bubblade lite inombords, vafan?! Men så sa han ”Äh se det som ett äventyr”.

Så nu är jag lugn. Jag ska inte cykla fram och tillbaka till Jönköping. Jag ska på äventyr.

Jag gillar ju äventyr!

Imorn är det redan dags att påbörja äventyret t.o.m.! Haha… Men jag har dealat till mig lunch- och kaffepauser. Sedan ikväll ska jag packa ihop allt och förbereda mig lite. Mer än så blir det inte, jag kan inte erkänna att det är en speciellt genomtänkt plan. Men det är äventyr! Järnmannen får ha hand om all logistik, och jag ansvarar över mig själv och min packning.

Vi kommer förresten att köra rätt så lugna puckar och ”känna på kroppen” såhär snart efter maran. Jag har ju känt mig löjligt pigg efter lördagen, men det är nog oftast då man kan råka utsätta sig för trubbel.. Så jag ska verkligen ha i bakhuvudet att känna efter status.

Precis som jag bloggade om igår. Jag tror absolut inte man ska vara stillasittande men man ska nog inte körs på hårt inom två veckor efter.. Hmm ska cykla så ickehårt jag kan (och jag har nämnt redan att jag inte lever som jag lär alla gånger).

Morgondagens cykling blir en ”mjukstart” på ca 8mil. Vi tar med oss cyklarna till Södertälje på pendeln och cyklar direkt efter halvdagen på jobbet. Jag tycker vanligtvis att 8mil är långt men i detta sammanhang är det ju en piss i mississippi. Bäst att vara positiv. Sover gör vi på Stjärnholms slott i Oxelösund.

Stay strong

Vaknar upp tidigt torsdag morgon för att ta oss an de resterande ca 20-21milen till Gränna, där vi sedan tar färjan över och craschar på Persgården hos Suss. Förhoppningsvis fortfarande sams och vid gott mod haha ;)

Fredagen är vi kanske lite ömma. Vem vet. Det är ju inte ens en vecka efter Stockholm Marathon. Lördag blir det löpning med Suss för min del tror jag och järnmannen sticker till Borås och kör trithlon. Eller om vi hänger på? Planen är inte riktigt hundra än. We’ll see.

Vad jag vet är dock att jag på något vis blivit övertalad till att vakna svintidigt på söndag morgon och cykla hela vägen hem i ett svep. Med pauser förstås, men ändå – i ett svep..?! Jag måste VERKLIGEN låta andra människor börja bestämma över mina val snart..

Men haha, jag ser fram emot det också – sådär lite med skräckblandad förtjusning som det brukar vara. Det blir Gränna – Södertälje, kanske ca 27-28mil? Kan ta rätt många timmar. Men som järnmannen sa, det är ju inte värre än att sticka ut och springa 12h – och sådant har vi ju gjort förr.

Nästa äventyr, here we come!!

Jag rekommenderar er alla, speciellt första-gången-löparna, att ta det jäkligt lugnt närmaste veckan. Jag lever absolut inte som jag lär och jag är inget bra exempel, men vi alla kämpar med våra laster.

Jag försöker tänka att om vi VERKLIGEN vill gynnas av ”träningen” i lördags måste vi låta kroppen återhämta sig i frid.

Jag har själv bara strosat på stan idag efter jobbet med Therese, och imorn gör jag heller inte många knop. Jag försöker se det som att vissa pass helt enkelt stjälper mer än hjälper. Idag skulle det bryta ner mer än det bygger upp.

Men det tog mig en överträning och 3 år utan löpning för att inse det hyfsat mycket, så låt era fantastiska maskiner och grymma pannben vila. Det är dem värda :)

Bild från lördag morgon, jag ser rätt glad ut ändå. Haha om jag bara visste ;)

För övrigt är status: pigga men stela ben, var dock tvungen att rusa till bussen – rekommenderas ej :)

Alla ni fantastiska som har anmält er.. imorn går info om Sommartåget ut via mail :-)

23-24 juli närmar sig ju med stormsteg. Jippi!

Okej. Såklart mina 24mil under maj månad inte skall räknas som kortdistans. Men det måste vara första månaden på säkert ett halvår som jag inte är uppe över 30mil. Finns många orsaker till det.

Det har blivit många, många vilodagar. Dels för att jag har haft en lååång återhämtningsperiod från SM på 100km. Den slitna känslan dök upp på riktigt 2-3 veckor efter tävlingen. Hann löpa Lidingö Ultra på 50km och säkert förvärra läget, men just då känner ju löpningen lekande lätt för stunden..

Men det har varit lite upp och ner, känt mig allmänt trött och omotiverad till långdistans vissa stunder och andra har det gått bättre. Besviken över att inte kunna ge järnet inför Stocholm Marathon och istället vilat och ätit en massa (vilket i och för sig visade sig vara road to success!)

Lidingö Ultra

Å andra sidan har jag valt att cykla lite mer och jag har fått längta och uppskatta den där goa ”jag kan springa i en halv evighet”-känslan, som egentligen inte infann sig igen förrän drygt en månad efter SM, dvs förra helgen den 22 maj då jag löpte bort 35km i 5.30fart. Så där fick jag i och för sig ett halvt kvitto på att jag nog gjort något rätt ändå.

Återhämtning tar tid helt enkelt. Man kan inte skynda på det. Jag drog loss lite väl snabba pass lite väl tidigt efter SM som jag ångrar, det skulle ha varit löpförbud. Men klokare ibland blir man.

Löpningen har därmed summerats till 239km denna månad, och cyklingen är uppe på 328km – vilket för mig är mastodontsiffror. (Alternativ träning ska vi inte ens snacka om…) Debuterade dessutom på cykeltävlingen Roslagsvåren i spöregnet och hade en rolig upplevelse.

Maj månads träning går inte till historian på något vis, men däremot kommer jag alltid minnas chocken över att benen pendlade på och mitt finfina nya personbästa på marathon: 3.28.11 :-) Krutet dök upp i kroppen precis det tillfälle jag behövde det, yess!

Inför maran

Nu närmast har jag faktiskt inte löpningen på banan, utan andra utmaningar. Juni kommer att få bli cyklingens månad. Jag väljer att hushålla med löpningen då jag garanterat kommer att mosa distansrekord i löpning både juli och augusti. Och någonstans vet jag att det blir mycket löpning även när jag försöker hushålla.. 

Men jag ska försöka säga nej lite i alla fall..  Jag hoppas ni orkar läsa om cyklingen också, även om de flesta av er därute är med löparnördar (precis som jag är). Nu närmast ska jag och Järnmannen cykla till Jönköping och därefter ska jag ju cykla Vätternrundan. För mig ganska svår mark att stå på.. där jag är nybörjare. Att utmana sig själv är visst vägen till att växa som människa.. jahap, hoppas jag växer av detta då :-)

Dela gärna med dig av dina juni-utmaningar!

Jajamen.. och så var dem tre. Tre Stockholm Marathon har man nu hunnit med.

I lördags gick ju helt klart det absolut roligaste.

Hur det kom sig att jag egentligen höll ett sådant fint jämnt snitt och inte tappade som man ”brukar”?

Jo jag har kommit på varför. Stockholm Marathon i lördags är den 19:e gången (!!) jag springer 40km eller längre iår (iår!!). Visst har jag nämnt att jag glömt fartträning, men om det är något jag i alla fall har gjort förbannat rätt inför tävlingen så är det långloppen. Dels så är jag inte rädd för distansen och dessutom så vet jag att kroppen klarar av att jobba många många timmar.

Lyckan är fortfarande stor och kroppen är piggare än vad den borde egentligen. Stor endorfinboost.

Men nu, nog om mig, HUR GICK DET FÖR DIG?!

Mår bättre än jag förtjänar..? En cykeltur OCH en promenad utan problem. Piggare än någonsin efter en mara..?!