Idag blir det dött på träningsfronten. Tar tillfället i akt att trycka in en till vilodag när jag ändå ska ner till Persgården och Suss. Började packa ungefär vid midnatt igår.. hallå Mirre?!.. men träningen, fikan, telefonsamtalet och tv-programmet var ju roligare än att städa och packa.. so what to do? Jag har i alla fall med mig full cykelmundering och full löparmundering. Sedan hoppas jag att jag tryckte ner några enstaka ”vanliga” plagg också, men det kan man aldrig vara säker på…
Blir två intensiva dagar sedan är jag uppe i Stockholmsland igen! Ska försöka hinna njuta av Visingsö så mycket jag kan ändå.. en av favoritplatserna på jorden helt klart :-)
Här snackar man om mental styrka och att stå emot mjölksyra, men bangar pga en blåsa? NEJ DÅ! Jag måhända ha bytt ut 15km terräng till korta 400ingar.. men ändå… om ni bara visste. Typ hela tramdynan på vänsterfoten är en enda blåsa. Jag går runt och haltar och har t.o.m smörjt in hela undersidan av foten med voltaren (!!). Och återigen, ni slipper bilder eftersom jag tycker om er ;)
Men det skulle tamefan inte stoppa en liten Duracell att rulla runt 400ingar en dag som denna. Snabbskorna på!
Kanske inte världens klipp i steget, men ändå förvånansvärt bra fart ändå.
Jag låg ca strax över 90% av maxpuls för att mer än så orkade jag inte pressa. Men farten fanns ju ändå där! Inga maxade 400ingar med andra ord, men ändå relativt enkelt att köra de sub 1.30 (dvs 3.30min/km). 1min gåvila som vanligt.
Några enstaka gick i lite högre tempo, speciellt sista som jag bara tuggade på. *Hamra*Hamra*Hamra* tänkte jag hela vägen runt. Trevligt trevligt!
Hur gick det med blåsan då??
Jo när pulsen ändå är uppe och hamrar högt och man flämtar, ja, då känns visst inte blåsan så mycket. Däremot upp – och nerjoggen så linkade runt.. haha..
Linkade sedan vidare till gymmet där jag körde nästan hela det här passet. SJUKT BRA! Blev ungefär tretton gånger svettigare av gympasset på 50min än intervallpasset, hur konstigt det än låter!
Oj så jag slet med att ligga i höftplanka på bollen. Otroligt svårt, men det gick bättre än senast. Viktigt med framsteg! Påminner mig jämt om hur svag jag var när jag började med styrkan i höstas. Stor skillnad verkligen. Känns bra :-)
YES! Ännu ett steg mot en starkare och snabbare Mirre ikväll. I LIKE IT!
Nu måste jag rulla vidare och möta upp löparpolarn, fast vi ska bara dricka kaffe denna gång. Hon bangade intervallerna för att göra sig fin i håret. Konstig prioritering ;) ;)
Nu när man faktiskt har chans att sänka sina 6 år gamla PB:n (dvs halvmaraperset jag sänkte förra helgen) så är ju PB:n helt plötsligt mycket mer intressanta. Så sammanställningen kan man hitta i menyn -> vad gör jag? -> resultat -> PB! eller här.
Nu har dessutom startbeviset för Milspåret (10km den 23:e maj) drämt ner i inkorgen.
Ingen press Miranda. Nej ingen press alls…
Vad är de där motivationstipsen när man behöver dem? ;)
Tur att man coachar en adept som är grym på photoshop. Så får man gentjänster tillbaka liksom. Så lunchtimmen bjöd på photoshop-skoj. Kolla mitt försök till header nedtill och Lottas ”ihopkrafsande” som hon kallade det, upptill. Haha. Fick till och med erbjudande om större bröst, men tackade nej. Jag tänkte att då lär ni ju bli jäkligt förvirrade ;-)
Nu har det ju blivit massor av korta snabba pass, halvmaror och massa alternativ träning. Var är ultralöpningen? Jo. Ni som är med mig här dagligen vet ju att det är knät som rehabar sig upp på längre och längre distanser just nu. Inte mer än så. Mitt tränings – och tävlingshjärta kommer alltid brinna extra för ultralöpningen, inget annat. Det finns liksom ingen bättre känsla än den där totala tröttheten som förlamar kroppen efter många, många, många timmars träning. Jag vill bara uppleva mer sådant.. och det kommer jag.
Men inte riktigt än på ett tag. Jag kommer hålla mig på maximalt ”marathondistanser” i sommar. 45km’are tror jag mig klara av, men jag kommer inte att gå och köra idiot 7milare även om knät är med i matchen.
Nej jag ska bibehålla styrkan och alternativträningen. Njuta av farten.
För vet ni vad. Jag tror bara att det är positivt. Hade jag inte råkat ut för knä-problem tror jag väl aldrig att jag hade känt mig såhär stark och snabb just nu. Helt crazy men sant.
Så nej, någon ultralöpning har jag inte glömt bort. Det finns massor av år kvar att springa. Man får komma ihåg att jag bara har sprungit kontinuerligt i 2,5år, och man lär sig för varje dag.
Den långsiktliga planen är ju förstås att klara av något av kraven för landslagsgruppen:
Kvinnor: 6H: 70 km 100 km: 9:30 12H: 117 km 100 miles: 19:10 24H: 185 km 48H: 280 km.
..och vet ni vad. På ett riktigt anti-jante-vis så ska jag meddela att det kommer jag att fixa. Målinriktat. Långsiktligt och fokuserat, och med stor vilja förstås. Det kommer. Men det får ta tid. Jag vill förstås ha roligt också. Så kombinationen glädje och resultat ska det bli. Många kommande träningstimmar fyllda av endofiner, svett och mjölksyra.
För liksom. Vem behöver tv…
Utmattad Miranda 2min efter avslutad 24h-tävling. Otroligt beroendeframkallande känsla, den där utmattningen..
Spenderade precis läskigt mycket tid med att titta igenom en massa bilder från det år som har passerat. Fördelen (?) som bloggare är att du har bilder. MASSOR AV BILDER. Det måste vara få människor som har minst en bild från varje träningspass de genomfört de senaste åren… haha…
Men det är häftigt. Jag minns tillbaka enkelt. Ser en bild och kommer ihåg känslan från passet. Grymma pass som mindre grymma pass. Men framförallt så är det ju mest bara grymma pass ;) Grymma sällskap, grym miljö eller grym känsla. Bortskämd Mirre.
Känns gött att se det en kväll som denna då jag är halvt förlamad. Okej. Man får inte skämta så. Men om jag säger att jag inte tar ett steg extra i onödan, då förstår ni att både skav och blåsa är illa. Men för att bibehålla er som läsare får ni ingen bild på det ;)
Why not? Ikväll är det jag som nöjer mig med fika i trevligt sällskap och så få meter promenerandes som möjligt. Inte fy skam heller. Prat, kaffe och stillasittande är ju också en himla fin kombination när jag tänker efter…
Alltså. Jag hatar ju egentligen när folk klankar ner på sig själva. Ungefär lika förfärligt som att klanka ner på andra människor. MEN alltså. Helt ärligt. Jag kan knappt gå idag pga en blåsa under foten och skavsår på insida lår. Haha. Mina kollegor frågar om det där ”verkligen är bra?”. Ni vet det där med träningen. Det ständiga ifrågasättandet.. (och denna gång har jag ju knappt gjort något?!) och jag kan inte låta bli att minnas tillbaka till hur jag såg ut på kontoret dagarna efter Berlin marathon eller Bislett 24h.. Haha. Då var jag ju inkapabel att röra mig – på riktigt!
Nu är jag ju bara värsta mesen.. Måste tuffa till mig. Ska en blåsa vinna över mig? Oh no!
Sedan sätter jag ner foten och *aaaaaajjjj*** för i **he****
Haha…
Fast å andra sidan. Rätt bra att bli tvingad till ganska stor dos stillasittande idag faktiskt. Riktigt, riktigt passande. Behöver verkligen varva ner en aning, så jag kan varva upp till resten av veckan.
Så nu vet ni sanningen. Mjölksyra tar inte kål på mig. Utan en blåsa gör det ;-)
