Känslan av att bara köra

Det är intressant hur man förändras successivt hela tiden. Jag kommer ihåg när jag hösten 2012 för exakt 2 år gick ner till halvtid på mitt heltidsjobb som inköpare. Jag tänkte ganska mycket på idiotiska tankar som att ”vem tror jag att jag är” att vilja på sikt försörja mig (?) eller arbeta med träning på heltid.

Det är ganska roligt såhär i efterhand att tänka på sådant. Hur Ola på Mera Mål försökte banka in i skallen på mig att man får ta betalt, och hur Suss brukade vara på mig till max att jag minsann behövde göra det jag är bäst på för att vara så bra jag bara kan. Och på hur vi grundade TNT sen jag och Eric och tänkte kolla om vår hobby kunde lyfta och stå på egna ben.

Haha. Det är väldigt roligt att tänka på faktsikt. Alla därute som har byggt upp saker och ting, egentligen oavsett vad det är, måste kunna relatera. Man sitter och väljer logga ena stunden och i nästa stund så har man löpargrupper i 15 städer…

Alltså inte riktigt, men nästan.

Vad jag tror att man egentligen behöver få till i grunden är helt enkelt känslan av att man faktiskt kan. Man kan faktiskt göra precis vad man vill. Man behöver inte göra det som vare sig andra vill eller som man ”sig bör”.. utan det är bara att köra.. För den sakens skull är förstås ingenting gratis och allt kräver en herrans massa tid, för att inte tala om någon form av superöverdriven naiv tro på sin bebis.. men man kan. Man kan faktiskt.

Sedan är risken att när man inser att man kan göra precis vad man vill, att man också inser hur stor världen helt plötsligt är och alla dess möjligheter. Ett ”bra” problem rentav..

En liten skön minikrönika i samma stund som jag satt och låste ihop lite fler löpargrupper och en schysst och magisk löparresa till Marocko..

 

40km, skidbackar och reflexbanor!

I helgen råkade jag faktiskt slå på stort. Det var ju ganska länge sedan CCC och jag har ju känt att benen varit på gång igen. Det blev en mycket härlig tur på Sörmlandsleden mellan Handen och Björkhagen. Fantastiskt vacker ledlöpning!!!!

Jag gjorde samma rutt i våras men kände för sällskap denna vändan då jag bjöd in några kompisar. Daniel, Niklas och Martin hängde på :) Jag och Niklas hade en intern chokladbollstävling (och mina vann!) så energi fanns det att äta i överflöd.

20141006-180823.jpg

 

Vi firade med en chokladboll vid varje etapp som var 8-12km lång. Benen rullade på ganska fint, jag älskar ju denna vackra miljö… och helt absurt nog så stod vi ju til slut där vid Björkhagen och konstaterade att ”oh well 40km klara” haha. Några fikapauser, vacker miljö och kompisar är ingen dålig kombination alls!!

20141006-180832.jpg

20141006-180839.jpg

Det var extra härligt att känna att benen funkade alldeles utmärkt. Nästan lite för bra faktiskt, då jag rullade upp på Hammarbybacken på söndag förmiddag. Inte många timmar efter lördagens trailmarathon.

20141006-180908.jpg

 

Och sen avrundade jag söndagskvällen med att springa reflexspår i mörkret, en kompis ville ju se banan…

Så man får ställa upp? :)

20141006-180900.jpg

Måndag kväll idag och jag har förbjudit mig själv från att springa. Känns lite trist, men det är bra.. den som längtar efter något gott….

En längtan tillbaka

20141003-100358.jpg

Jag om någon har ju egentligen ingen rätt att längta efter äventyr. Det har ju varit hyfsat många i år trots allt. Ändå så skriker benen efter något roligt att springa på. Det är som om man inte har en törst som någonsin är möjlig att släcka.

Den här bilden har jag fått skickat till mig efter CCC. Vi kanske inte är många som stannar upp, rättar till håret och ler inför kamerorna på årets viktigaste lopp, men några av oss finns. Enda direkta nackdelen med bilden är att den enorma törsten efter äventyr liksom dubblerades…

Dessutom var jag ute och sprang i det mörka spåret igår och benen trummade på oerhört fint. Det känns som att det finns en hel del kraft att hämta där igen. Egentligen borde jag se fram emot en bra träningsvinter, men det känns inte som att det räcker. Det känns som om jag behöver något mer. Tävlingsjakten har påbörjats misstänker jag.

Löparglädje

20141001-085528.jpg

Nu har det gått en hel månad sedan CCC och ärligt talat så känns det som flera månader. Hur kan det bara vara ynka 4 veckor sedan jag var i Chamonix och sprang?!

Det som i alla fall är spännande med kroppen efter en rejäl urladdning är att känna hur den sakta men säkert kommer tillbaka. Visst sprang jag redan veckan efter loppet på vårt läger i Storhogna och visst sprang jag lite på vårt läger i Edsåsdalen veckan efter det, drygt en halvmara som längst. Jag har även sprungit på och lett en drös med pass där jag har behövts på TNT.

MEN det var först förra helgen(!) som jag faktiskt sprang för min egen skull. Alltså INTE i någon form av ”tjänst” sedan loppet. Jag har ju försökt springa så lite som det är möjligt när man trots allt jobbar med träning.

Så nu är det äntligen dags att kicka igång livet igen. En bra träningsvecka har gått till ända förra veckan och den här ser ut att bli ännu bättre. Jag kickstartade med militärträning igår morde, snabbdistans igår på lunchen och backintervaller igår kväll. Det finns kraft (!) och spring i benen (!!) som saknats i flera veckor pga CCC förstås.

Det är magiskt att få känna sig stark igen på allvar, inte bara ”stark nog för att leda ett pass” utan att benen vill pressa sig igen.

20141001-085538.jpg

Nu på lördag blir det långspring igen och nästa vecka lite mer kvalitetsträning. Jag är dock sugen på ett lopp i höst innan säsongen är över. Vill ha någon liten minirevansch och faktist gå i mål ;) Frågan är bara var och hur och när?

Vi får se. Jag har några ideer…

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...