Tripp trapp trull!

Vi har ju en kampanj på teamnordictrail.se just nu. Vinnaren presenteras i filmer… den ena produktionen mer avancerad än den andra ;)

Jämtlandstriangeln 1-3 aug – En till liten story

Som ni vet så älskar jag Jämtlandstriangeln. Det var kärlek vid första ögonkastet med fjällen för några år sedan, och Jämtlandstriangeln kommer alltid ha en liten plats i hjärtat sedan dess. Så det var med andra ord med stor glädje som jag fredagen den 1:a aug (dagen efter att jag sa hejdå till Sylarna-familjen) fick möjlighet att välkomna ett stort gäng löpare för en triangel-löpning.

Taggade till tänderna och nervösa som sjutton var de! Och jag förstår dem. Är man på väg att springa i fjällen för första gången – dessutom mellan stugor vilket innebär att man måste bära med sig allt – då får man vara nervös och frågvis. Vi spenderade med andra ord en bra stund på morgonen med att dividera packning och klädval. Sedan var det dags för en stor grupp löpare att ta sig an vackra Jämtlandsfjällen!

Och vad ska man säga. Vi fick lite sol, lite blåst och en lite regn därute! Minst sagt!

Efter 5 strålande dagar skulle vi tyvärr pricka in en dag med lite sämre väder för uppstarten av Jämtlandstriangeln. Som ledare blir man lite bitter mest för att man vill visa DET MAGISKA – DET VACKRA – DET UNDERBARA – därute, men så kommer ett förbannat regnmoln och dränker alla deltagare istället. Men – vet ni vad?! Jo. Jag tror nog minsann att det var många som tyckte att det ändå blev lite coolt trots allt. Naturens krafter, vilken power ändå. Speciellt ute i vildmarken bland fjälltoppar. Det är en mäktig upplevelse att kämpa i motvind mot ett mål.

Alla levererade prov på pannben och vi tog oss an stormen med storm;) och snart skulle den dessutom vara över. Lite snabbare tempo än anat, men så blir det ju när alla blir huliganer i löparskor och rusar genom vinden :)

Och vi behövde inte oroa oss, vi fick komma fram till ett Sylarna som på kvällen visade ett magiskt kvällsljus som fick fotografEmil att gråta av glädje. Dessutom fick undertecknad, ledare Miranda, möjlighet att tvinga ut alla på en kvällspromenad i solljuset och värmen. Renskavsgrytan satt för övrigt perfekt i magen. Och dagens 16km blev distansrekord för många av löparna, härligt att höra! Med goa vänner, många stopp och energi så kommer man långt.

Dag 2 startade vi med en toppbestigning av Herrklumpen. Eller som jag gärna kallar den – Heffaklumpen!

David som jobbar på Sylarna Fjällstation har rekord upp på toppen på 11.32. Jag kan meddela att det tog oss en mer än en halvtimma upp. Vi hade inte lika bråttom som David hel enkelt…

Vi plockade på oss ryggsäckarna och lämnade Sylarna bakom oss. Tack och bock, nu styrde vi kosan mot Blåhammaren och det förträffliga jämtländska köket som det är så känt för!

Till Blåhammaren hade vi 19km äventyr framför oss. Vi studsade mellan spång och sten (och jag var förvånad som ledare att ingen stukade foten – jag hade ju 30 nybörjare i fjällen och hade packat ner minst 8st doerlindor i ryggsäcken…). Stämningen var god när vi bredde ut oss i vyn och chockerade lite vandrare på vägen. Efter 5km blev det energipaus och i höjd med nödstugan halvvägs blev det dags att plocka fram lunchpåsen. Lunchpåsen som var gjorde under dagens frukostbyffé innehöll i de flestas fall smörgåsar plus den obligatoriska kexchokladen…

Ner i varv. Lugn. Prat. Skratt. Cirkuskonster av vår maskot och medlöpande hund Hilda. Eric somnade nästan. Mätta och glada. Härifrån delade vi upp gruppen i 2 för att tillgodose de olika tempona vi hade i löpgruppen och strax gav vi oss vidare mot Blåhammaren. Vi hade ca 10km kvar och det mesta uppför. Jag peppade och peppade med att ”imorn är det i alla fall bara nerför”.. ;) Som att det hjälpte. Men det roliga är att man ser fjällstationen på en mils avstånd så att man har i alla fall ett tydligt mål!

 

Jag vet att många kämpade denna sista stund i löparskor till Blåhammaren. Satte man distansrekord redan under gårdagen så fick man ju sätta ett nytt idag! Men det är viktigt att nämna att vi inte hade bråttom. Vi – tog – vår – tid. Drack ur fjällbäckar. Gick i backar. Fotade renar. Fotade selfies. Våra 19km tog nästan 5h denna dag. Så vi tog det lugnt i löparskor. Vi hade en glad och kanske lite utmattad grupp med oss när vi väl kom fram.

Det blev öl, chips och bastuhäng på plats innna vi antog matsalen. I Blåhammaren står maten i centrum. 3rätters med dryckespaket, sommelierer, kockar och allmänna matälskare om vartannat. Enorm salladsbuffe, fantastisk chevré-förrätt, fantastisk huvudrätt, chokladkaka till efterrätt m.m. slank ner. Vi fick nästan en egen matsal och ljudnivån var hyfsat bedövande!

En sista dag och solen strålade när vi lämnade Blåhammaren och hade 12km utförslöpning till Storulvån. Jag VET att några fick kämpa med krämpor och de kämpade tappert. Liksom övriga dagar tog vi den tiden det behövde och delade upp gruppen efter olika nivåer. Vi stannade och åt lite energi och fortsatte att rulla fram för att omsluta Triangeln. Storulvån tornade upp sig ett par kilometer innan mål och vissa löpare for fram snabbare än andra. Jag fascinerades av vilken skillnad endast 3 dagar hade gjort över hur löparna attackerade spångar, sten och knixiga stigar. Jättekul att se!

Grönskan ner till Storulvån gör för övrigt vyerna så vackra att man måste sluta titta på stigen och bara titta framåt :)

Vi avslutade med efterlängtad lunch på Storulvån efter en härlig dusch. Sedan hade vi en avslutningsstund tillsammans i konferenssalen och jag var INTE redo att säga hej då till alla redan. Alla dessa avslut hela tiden, det är fan tufft som ledare ju.. Men jag ska inte klaga, det är en fröjd att få hänga med så mycket goa människor och få visa sina smultronställen.

Jag hoppas att alla fick fjällmagi med sig hem och att den stannar kvar så ses vi i löparskor nästa år igen.

Personligen behöver jag inte drömma länge till, vi ska ju tillbaka nästa vecka med en lite mindre grupp. Vill du följa med så vore det ju toppen, vi har några enstaka platser kvar. Jag gör soldans varje dag för att det ska bli fint väder.

Så dubbla fjälläger i Jämtlandsfjällen resulterade för övrigt i 25h löpning för mig, 7st 3rätters (var nog jobbigare än 25h löpning ärligt talat) och en herrans massa nya vänner. Och selfies hehe. Och trötta ben. Jag erkänner. Men fler endorfiner än man förtjänar nästan. Tack till alla som var med!

Sylarna 28-31 juli – liten berättelse!

Jag ska berätta om en annorlunda fjällvecka. Jag satt i bilen upp till Jämtland under min 26:e födelsedag den 27:e juli. Det blev varken tårta eller sång för mig då mina föräldrar råkade vara i Turkiet, lillebror i Usa och syrran på landet. Oh well. Hade i alla fall bästis i bilen, alltid något. Strax hade vi 2 finfina fjällöparläger framför oss och som vanligt börjar hjärtat dansa salsa så snart jag närmar mig Storulvån. ÄLSKA STORULVÅN.

Det var ett tappert gäng som hade anmält sig till vårt kanske tuffaste läger någonsin. (Obs. Vi kommer göra en liknande variant nästa år med snällare schema.. har fått väldigt många önskemål på detta). Först skulle vi bekanta oss med varandra a.k.a bli TNTsylarna-familjen. Superhärliga människor hela bunten och superhärligt väder i superhärliga Jämtland – jag visste att detta skulle bli NICE!

Sylarna tornade upp sig inom kort. Vår transportlöpning på 16km innehöll vackra vyer, en del fjällbäckar och en och annan fotopaus. Livet på en pinne på något vis. Och väl på plats ”hemma” på Sylarna hade David och Erik som jobbat på plats lagt undan en present till mig och min födelsedag!! Haha :) Ni är bäst!

Innan vi fick hugga in på middagsbuffén bjöd jag förresten löparna på teknikintervaller och löparstyrka. Det är ju trots allt träningsläger!

Kvällsolen var magisk när vi drack kaffet utanför restaurangen. Kvällen till ära blev det lammgryta. Inte helt dumt ändå…!

Tisdag och solen strålade utanför fönstret. Vi skulle sova 3 nätter på Sylarna och hade burit med oss allt nödvändigt under gårdagen. Nu kunde vi lämna lite på plats på Sylarna när vi packade väskan för dagens uppgift: nämligen en ultra – fram och tillbaka och upp på Helags. Magi i löparskor!

Det var en ganska tuff rutt vi hade framför oss, men med oss hade vi också tuffa löpare. Sedan så är det sjutton ändå det jag är ganska bra på – att få folk att springa mer och längre än någonsin tidigare. Om man bara slutar hetslöpa efter klocka och ett tempo och bara ÄR.. ja då rullar man fram enklare. Med lite påtvingade stopp från hönsmamma Miranda där vi åt energibars och drack vatten så tog vi oss framåt.

Klättringen började och snart tornade sig Sveriges sydligast belägna glaciär upp framför oss. En mäktig åskådning även om det inte var första gången för mig. Alla kämpade på tappert och vi fick en välbehövlig ”såhär ser det inte ut utanför fönstret hemma”-paus.

Obligatoriska ”vi gjorde det”-toppbilder förstås på toppen innan vi rullade ner och fick äta en mycket efterlängtad och förtjänad (!!!) supergod och smarrig våffla på Helags fjällstation. Vi hade till och med ringt och förvarnat om hungriga löpare som desperat behövde lite våffla, grädde och hjortronsylt.

Benen var nog lite stumma hos alla när vi började springa tillbaka. Distanserna vi hade avklarat var redan Sylarna – Helags ca 19km + toppbestigning ca 7km. Vi hade nu ytterligare 20km kvar framför oss. Jag och Eric peppade gänget och jag tror att de flesta njöt av heldagen på fjället. Vi hade inte kunnat få en bättre dag! Det blev en del pauser och sista milen blev det mycket gång och långsam jogg. De sista 200 höjdmeterna som väntar innan Sylarna uppenbarar sig misstänker jag satte lite pannbensprov på de flesta men samtliga (!) klarade dagen med bravur. Hemma till middag och ett riktigt äventyr rikare!!

Det var ingen större svårighet att sätta i sig 3rätters den kvällen med extra chookladkaka och godis…

Dag 3 stod även denna dag för äventyr. Denna gång upp på Storsylen och in i Norge. Vi prickade in finväder och påbörjade den mäktiga klättringen.

Ett tveklöst glatt gäng befann sig på över 1700 möh igen och Storsylen bjöd på majestätiska vyer.

Då allt roligt inte varar för alltid så fick vi tyvärr ta oss hem på eftermiddagen (och denna gång med ganska stela ben) och hoppa in i den vedeldade bastun vid floden. Några dopp i en fjällbäck, bastuhäng och en renstavsgryta avrundade ytterligare en fantastisk dag. Får man som ledare verkligen ha såhär kul på jobbet?!

Hemlöpningen blev den lugnaste turen av dem alla. Jag tror nog att ingen ville att äventyret skulle ta slut – samtidigt som det fanns ganska få kilometer kvar att plocka ut. Vilka prestationer man hade fått bevittna. Härligt och häftigt på samma gång.

4 dagar som jag kommer minnas, så mycket fjäll, sol och leenden. Längtar redan till nästa gång :)

Jag lovar att avsluta fjällveckan i nästa inlägg. Här hade vi mån-torsdag enbart. Undertecknad skulle ju hinna springa ännu mer än dessa redan avklarade 18 timmarna i löparskor ;)

PS. Har man lust att hänga på något liknande har vi enstaka platser kvar till Triangeln 22-24e augusti… klicka här!

Spanska berg, svenska berg och stora leenden

Jag har fått springa många mil i juli. Utöver Kilian Classik och Sommartåget så har det blivit en 30h-vecka i Spanien och en 25h-vecka i fjällen. Antal timmar i löparskorna alltså :) I jobbets tecken, men ack vilket bra jobb.

Det har varit mycket mjölksyra och mycket roddande med event.. men det finns inte på världskartan att klaga direkt. Livet är gott att leva!

När jag lämnade fjällen i förrgår brast det i hjärtat lite. Betongen är inte kärlek på samma sätt. Tack och lov är det inte långt kvar till nästa gång. Följ med på äventyren, det är fantastiskt att springa i fjällen :)

I augusti och september är det dags att genomföra dessa event. Välkomna kära vänner! Och missa inte ryggsäckskampanjen just nu :)

TNT_trail20_kampanj02

Kilian Classik 45km – 3:e gången gillt och 3:a!

Hejsan världen!

Här kommer en liten lopproman om årets Kilian Classik 45km i de franska bergen. Med mig hade jag en stor grupp härliga människor som valt att åka till bergen med Team Nordic Trail. LOVE IT. Så fantastiskt att få dela med sig av denna underbara pärla till folk!!!

45km, ca 2000 höjdmeter, hög höjd och värme.

Liksom 2 tidigare år stod jag på startlinjen inför ett 45km långt äventyr. Första året hade jag ingen aning om vad jag givit mig in på, och andra året var jag VÄL MEDVETEN om det.. hehe men också i kanonform förra året.

Iår då?

”Sådärva”. Jag var fantastiskt peppad då jag verkligen älskar detta lopp, men jag hade ingen direkt bra träningsperiod bakom mig. Inte många långpass och inte någon kontinuitet. För första gången på flera år så var/är jag lite osäker på formen när det gäller långdistans. Men ack.. så mycket jag ändå såg fram emot äventyret. Jag älskar detta lopp…

20140711-095700.jpg

 

Hela det superbästa gänget!!!

 

20140711-095711.jpg

Och bara det faktum att jag fick dela detta äventyr med min kära mamma.. det är oslagbart. Hon sprang det kortare loppet, shit vad hon briljerar! Och här ser ni filmen från äventyret !

Team Nordic Trail Font Romeu Frankrike from Team Nordic Trail on Vimeo.

20140711-095729.jpg

20140711-095738.jpg

 

Vi kom iväg i den strålande solen och liksom alla år så gäller det att ta det lugnt när man börjar tugga uppför de första kilometerna. Den berömda skidbacken som dyker upp efter 8km var lika fullknökad med folk som vanligt. Bergen var lika vackra, stämningen var lika god och jag var lika glad.

20140711-095749.jpg

 

20140711-095803.jpg

20140711-095812.jpg

 

 

 

En av mina favoritpassager uppenbarade sig snart när vi får springa på en oerhört teknisk stig bredvid fantastiskt blått vatten och vackra berg i bakgrunden. Jag blir som vanligt helt salig…! Jag misstänker att min relation till det här loppet är lite tveksamt överdrivet kärleksfull då det var HÄR jag avverkade mina första trailmil och blev förälskad i berg – men ack vad fantastiskt (!!) det är… hehe :)

20140711-095823.jpg

20140711-095835.jpg

 

Därefter började vi klampa uppför i värmen. Benen rullade på helt okej och jag njöt och pratade med medlöpare. Den rejäla stigningen innehöll återigen en helt brutal klippvägg av lösa stenar som kickade igång den verkliga överlevaren inuti. Samma sak med branten därpå där jag snubblade och fick använda handen som isyxa… aj aj. Men men lite skrubbsår.

Uppför den sista rejäla klättringen, den s.k. ”väggen” där jag för tredje året i rad fortfarande aldirg blivit passerad. Det är så brant och galet att när jag pekade och sa till Kristian att det är ”där uppe vi ska” så fick jag ett chockad svar ”va, det kan inte stämma?!” haha. Fast upp kom vi :)

20140711-095847.jpg

 

20140711-095900.jpg

20140711-095915.jpg

 

Efter skidbacken, berget och väggen är de flesta höjdmeter avklarade och vi är ca 30km in i loppet. 15km stigar, tekniska och böljande partier kvar. Jag fick en extrem dos av runners high och satte in musiken i lurarna. På med rejäl musik och för första gången i loppet kom lite tävlingsvilja. Hur många brudar kan vara med och tävla idag?! Dags att plocka någon!

I min framfart de närmsta 10km fick jag passera en drös fransoser och 2 tjejer (!!) och medvinden var ett faktum!!

Tills jag strax innan 40km fick kram ut av bara hel***!!!!!!! Alltså på allvar, under de 10 år (10 år!) jag har sprungit lopp har jag aldrig – ALDRIG -. mött kram på detta sätt. Jag har ju knappt aldrig fått kramp?!! Så trots salt under dagen och bra med energiintag så var det ett faktum. Det turades om att röra sig mellan vader, insida lår, baksida lår osv. Jag sprang som en pingvin med rädsla att böja benen…hahhahaa….

Så årets största battle hittils var de sista 5 kilometerna med kramp. Jag kunde inte riktigt skratta åt det då, men det gör jag nu. Och så stelt det ser ut på upploppet. Krampade till och med till på upploppet, fick frågan om jag tog lite danssteg för skojs skull. Nä knappast, jag försökte bara hålla mig på benen.

20140711-095930.jpg

 

Men men, så jäkla fint ändå. Trots krampattacker i timmar efter loppet. Jag njöt ändå. Av alla deltagares härliga historier och deras glädje, av att mamma briljerade, av att Carro vann (!!) och av att vi alla fick precis den där upplevelsen jag hoppades att alla skulle få!!

20140711-102011.jpg

 

20140711-102027.jpg

 

Fasiken Font Romeu, ni briljerar igen!!! Åh ajuste, jag kom 3a!

Älskar detta lopp. Se filmen nu och häng med. Mitt favoritlopp alla kategorier, med eller utan kramp :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...