Tack vare mitt förbannade skavsår fick löpningen gå bort idag, och mötesdagen prioriteras. Men det blir svårt att avstå imorgon, jag kommer uthärda. Jag känner mig alldeles för fräsch i kroppen med vila både måndag och onsdag haha ;-) men samtidigt är det otroligt positivt. Marathon närmar sig med stormsteg, och superkompensationen tar vid just nu. Massor med mat och vila på det = explosion den 2a juni.

Sub 3.21.59. You can do it Mirre. Ska verkligen försöka!

Hehe.. Händelserik morgon som ni märker ;-)

Nu är vi på väg mig Jönköping och en heldag på kontoret. Tar semester från det ena jobbet för att sitta med det andra jobbet, knappt så jag vet hur jag får ihop det snart..

Men först en liten leverans av Persgårdens müsli !

Men jag var ändå fast besluten för att köra. Skavsår ska inte hindra mig från träning.. Om jag så måste ”stå och cykla hela dagen” hhhahaha… Jo.. Så blev det ju också ;-)

Dessutom sponsrad med värsta cykeln av grymma Mike! Vägde ingenting! Om ni rullar i närheten av Jönköping måste ni gå in på Team Sportia Jönköping, de har världens bästa butikschef!

Så dressade och klara var jag och Suss redo för att hänga på vårt sätt: snackandes och tränandes på samma gång ;)

Jag är ju nere i Jönköping för ”affärer” liksom, för att vi ska ha möte ihop. Vi har så otroligt många bollar och idéer vi vill ta tag i, så vi mjukstartade idag med cykling och lunchmöte. Imorn kommer vi köra heldag på kontoret, blir grymt.

Jag kom ganska snart in i min ”cykla utan att sitta på sadeln”-rytm. Jag hade ju inget val ;-) försökte hålla rumpan ganska lågt ändå över sadeln hela tiden.

När jag växlade så satte jag ner högerskinkan så jag inte växlade ståendes. Men den millesekunden gjorde också ont.. Haha pannbensträning.

Man får göra det bästa av situationen?! Ett sjuhelvetes muskulärt bålpass!!!!

Spände mage, rygg och höfter och började köra. Vi kunde inte ligga på rulle då jag var stark uppför och nerför rullade hon assnabbt medan jag klämde ihop låren och passade på att vila några sekunder…

Framåt gick det ändå och kroppen lärde sig att det var det här som gällde idag. Mjölksyreträning för benen, och jäklar så jag slet på. Skitroligt!! Haha, men varför då kan man undra? Jo för att jag hade ALDRIG pallat detta förra året, men nu känner jag mig verkligen vrålstark och då är det kul att utmanas!

Ländryggen fick jobba hårt och jag var oerhört noggrann med hur hållningen var. Trampa trampa. Men ryggen var stark. Inte konstigt att man har en tvillingsyster som lyfter 200kg i marklyft.. Generna finns!

Så jag hade skitkul, och Suss likaså! Vi snittade några mil över 30km/h men mestadels låg vi på ca 26-27km/h. Efter 5mil tog vi alltså lunchmöte, och passande nog regnade då. Sedan gav vi oss av mot Gränna från Jönköping igen och det rullade fint faktiskt. Man kanske ska starta ett cykellopp där man inte får sitta ner.. Jag kanske skulle ha chans på vinst? ;-)

Pärla till cykel alltså, vilken dröm!! När totalt 100km avverkats på ca 4h cykling och vi var över på ön igen så var jag nöjd där. Längsta cykelpasset iår, hehe ståendes..

Suss skulle ha några mil till, och i vanliga fall skulle jag inte banga, men jag var rätt nöjd i ärlighetens namn. Och lite förvånad över att det gick så bra. Noll vila, men himla skoj!

En härlig dag som säkert kommer avslutas med en härlig middag. Älska Persgården!

Så jag har spenderat drygt 5mil cykling utan att sitta på sadeln. Fattar ni vilken träning för bålen.. Haha. Det är så jag motiverar mig ;-)

Som att en sådan sak ska hindra mig från att cykla. Spänna bålen i 2h20min.. Det kan jag tacka vinterns styrketräning för. Har rumpan precis över sadeln och trampar. Sweet. Bränner fint kan jag meddela. Suss är mitt alibi..

…och snart ska vi hem igen. Pannbensträning deluxe. Ajj.! Fast trevligt förstås ;-)

Dessutom bjöds det på ekologisk superfrukost på Persgårdens alla produkter. Inte illa. Bortskämd Mirre :-)

Tankarna går till andra äventyr. Livet, och löpningen framförallt, är ju inte bara tider och distanser och mjölksyra. Nej det är ju upplevelser det ska bestå av. Även sådana som inte har tidsmål ;-)

Tänker på många sträckor jag skulle vilja springa. Det är något oerhört mysigt med att springa varje dag och lämna alla vardagliga måsten. Det blir så härligt spartanskt med springa, äta, sova. Precis så ska det vara.

Tur att man planerar att springa många år till…

Först i raddan är Visingsö igen. Yeaaha!

Idag blir det dött på träningsfronten. Tar tillfället i akt att trycka in en till vilodag när jag ändå ska ner till Persgården och Suss. Började packa ungefär vid midnatt igår.. hallå Mirre?!.. men träningen, fikan, telefonsamtalet och tv-programmet var ju roligare än att städa och packa.. so what to do? Jag har i alla fall med mig full cykelmundering och full löparmundering. Sedan hoppas jag att jag tryckte ner några enstaka ”vanliga” plagg också, men det kan man aldrig vara säker på…

Blir två intensiva dagar sedan är jag uppe i Stockholmsland igen! Ska försöka hinna njuta av Visingsö så mycket jag kan ändå.. en av favoritplatserna på jorden helt klart :-)

Här snackar man om mental styrka och att stå emot mjölksyra, men bangar pga en blåsa? NEJ DÅ! Jag måhända ha bytt ut 15km terräng till korta 400ingar.. men ändå… om ni bara visste. Typ hela tramdynan på vänsterfoten är en enda blåsa. Jag går runt och haltar och har t.o.m smörjt in hela undersidan av foten med voltaren (!!). Och återigen, ni slipper bilder eftersom jag tycker om er ;) 

Men det skulle tamefan inte stoppa en liten Duracell att rulla runt 400ingar en dag som denna. Snabbskorna på!

Kanske inte världens klipp i steget, men ändå förvånansvärt bra fart ändå.

Jag låg ca strax över 90% av maxpuls för att mer än så orkade jag inte pressa. Men farten fanns ju ändå där! Inga maxade 400ingar med andra ord, men ändå relativt enkelt att köra de sub 1.30 (dvs 3.30min/km). 1min gåvila som vanligt.

1km uppv + 12*400m (tempo 3.10-3.10min/km) + 2km nerjogg = ca 7km.

Några enstaka gick i lite högre tempo, speciellt sista som jag bara tuggade på. *Hamra*Hamra*Hamra* tänkte jag hela vägen runt. Trevligt trevligt!

Hur gick det med blåsan då??

Jo när pulsen ändå är uppe och hamrar högt och man flämtar, ja, då känns visst inte blåsan så mycket. Däremot upp – och nerjoggen så linkade runt.. haha..

Linkade sedan vidare till gymmet där jag körde nästan hela det här passet. SJUKT BRA! Blev ungefär tretton gånger svettigare av gympasset på 50min än intervallpasset, hur konstigt det än låter!

Oj så jag slet med att ligga i höftplanka på bollen. Otroligt svårt, men det gick bättre än senast. Viktigt med framsteg! Påminner mig jämt om hur svag jag var när jag började med styrkan i höstas. Stor skillnad verkligen. Känns bra :-)

YES! Ännu ett steg mot en starkare och snabbare Mirre ikväll. I LIKE IT!

Nu måste jag rulla vidare och möta upp löparpolarn, fast vi ska bara dricka kaffe denna gång. Hon bangade intervallerna för att göra sig fin i håret. Konstig prioritering ;) ;) 

Nu har dessutom startbeviset för Milspåret (10km den 23:e maj) drämt ner i inkorgen.

Ingen press Miranda. Nej ingen press alls…

Vad är de där motivationstipsen när man behöver dem? ;)

Tur att man coachar en adept som är grym på photoshop. Så får man gentjänster tillbaka liksom. Så lunchtimmen bjöd på photoshop-skoj. Kolla mitt försök till header nedtill och Lottas ”ihopkrafsande” som hon kallade det, upptill. Haha. Fick till och med erbjudande om större bröst, men tackade nej. Jag tänkte att då lär ni ju bli jäkligt förvirrade ;-)

Nu har det ju blivit massor av korta snabba pass, halvmaror och massa alternativ träning. Var är ultralöpningen? Jo. Ni som är med mig här dagligen vet ju att det är knät som rehabar sig upp på längre och längre distanser just nu. Inte mer än så. Mitt tränings – och tävlingshjärta kommer alltid brinna extra för ultralöpningen, inget annat. Det finns liksom ingen bättre känsla än den där totala tröttheten som förlamar kroppen efter många, många, många timmars träning. Jag vill bara uppleva mer sådant.. och det kommer jag.

Men inte riktigt än på ett tag. Jag kommer hålla mig på maximalt ”marathondistanser” i sommar. 45km’are tror jag mig klara av, men jag kommer inte att gå och köra idiot 7milare även om knät är med i matchen.

Nej jag ska bibehålla styrkan och alternativträningen. Njuta av farten.

För vet ni vad. Jag tror bara att det är positivt. Hade jag inte råkat ut för knä-problem tror jag väl aldrig att jag hade känt mig såhär stark och snabb just nu. Helt crazy men sant.

Så nej, någon ultralöpning har jag inte glömt bort. Det finns massor av år kvar att springa. Man får komma ihåg att jag bara har sprungit kontinuerligt i 2,5år, och man lär sig för varje dag.

Den långsiktliga planen är ju förstås att klara av något av kraven för landslagsgruppen:

Kvinnor: 6H: 70 km 100 km: 9:30 12H: 117 km 100 miles: 19:10 24H: 185 km 48H: 280 km.

..och vet ni vad. På ett riktigt anti-jante-vis så ska jag meddela att det kommer jag att fixa. Målinriktat. Långsiktligt och fokuserat, och med stor vilja förstås. Det kommer. Men det får ta tid. Jag vill förstås ha roligt också. Så kombinationen glädje och resultat ska det bli. Många kommande träningstimmar fyllda av endofiner, svett och mjölksyra.

För liksom. Vem behöver tv…

Men det är häftigt. Jag minns tillbaka enkelt. Ser en bild och kommer ihåg känslan från passet. Grymma pass som mindre grymma pass. Men framförallt så är det ju mest bara grymma pass ;) Grymma sällskap, grym miljö eller grym känsla. Bortskämd Mirre.

Känns gött att se det en kväll som denna då jag är halvt förlamad. Okej. Man får inte skämta så. Men om jag säger att jag inte tar ett steg extra i onödan, då förstår ni att både skav och blåsa är illa. Men för att bibehålla er som läsare får ni ingen bild på det ;)

Ni får denna istället!

Alltså. Jag hatar ju egentligen när folk klankar ner på sig själva. Ungefär lika förfärligt som att klanka ner på andra människor. MEN alltså. Helt ärligt. Jag kan knappt gå idag pga en blåsa under foten och skavsår på insida lår. Haha. Mina kollegor frågar om det där ”verkligen är bra?”. Ni vet det där med träningen. Det ständiga ifrågasättandet.. (och denna gång har jag ju knappt gjort något?!) och jag kan inte låta bli att minnas tillbaka till hur jag såg ut på kontoret dagarna efter Berlin marathon eller Bislett 24h.. Haha. Då var jag ju inkapabel att röra mig – på riktigt!

Nu är jag ju bara värsta mesen.. Måste tuffa till mig. Ska en blåsa vinna över mig? Oh no!

Sedan sätter jag ner foten och *aaaaaajjjj*** för i **he****

Haha…

Fast å andra sidan. Rätt bra att bli tvingad till ganska stor dos stillasittande idag faktiskt. Riktigt, riktigt passande. Behöver verkligen varva ner en aning, så jag kan varva upp till resten av veckan.

Så nu vet ni sanningen. Mjölksyra tar inte kål på mig. Utan en blåsa gör det ;-)

Hej Duracellen!

När du föreläste i Trollhättan så fixade du in mig till att lyssna på din och Susannes föreläsning vilket jag än idag är tacksam över. Efter det så pratade vi lite och jag avslöjade att jag skulle springa Göteborgsvarvet till våren (igår).

Nu är det gjort! Jag hade en kropp som svarade mycket bättre än väntat och det bara flöt på genom hela loppet! Hade som mål att ha kul och det hade jag verkligen och jag kom även under två timmar på min tid 01:55:08! Jag gjorde det dessutom utan några problem alls och njöt hela vägen!

Utan din blogg och dina ord som peppar mig till träning hade det nog aldrig gått lika bra! Tack så mycket för all hjälp till en sådan fantastisk gårdag!

Stort grattis till Sara för din fantastiska prestation! Dessutom tack för din finfina kommentar, blir så glad. Grattis igen! Och även till alla er andra som fullföljde Varvet i lördags. Jag vet att ni var många som var nervösa innan, och jag spenderade långa stunder med att peppa vid mail. Så underbart kul att det gick så bra!

….Så nu då?

Var stolt över din prestation.

Njut!

Var kung helt enkelt.

Tappa inte fokuset i träningen, men titta ej heller på nästa utmaning direkt. Ta en liten njutare-paus. Lediga dagar. Lugn träning. Belöna dig på det sättet du vill bli belönad.

Stressa inte till nästa utmaning direkt. Lättare sagt än gjort (jag om någon vet, jag vill ju oftast ha 13 grejer på gång samtidigt). Men försök vara i nuet och ge dig själv den klyschiga, än dock fantastiskt trevliga, klappen på axeln. BRA GJORT!

Sedan i höst börjar vi blicka mot marathon kompisar, då kommer löpcoach Mirre igång på riktigt ;)

Jag har ocks¨å en stor blåsa under vänsterfoten (jag som aldrig har fått en blåsa ungefär) som förmodligen uppkommit av 2h blöta fötter i blöta skor. Helt klart värt det, men den smärtar varje gång jag går. Sedan har jag typ skavsår på insida lår av att jag har trappat upp cyklingen. De senaste 2 veckorna har jag ju gått från noll cykel till 16-17h. Och då händer sådant här. Vadå skonsamt med cykling, det bränner utav bara hel**’ ;)

Så jag ser förmodligen ut som ett fån när jag går. Aj. Aj. Aj. Aj.

Sedan trötta ben på det. Haha. Snyggt jobbat Mirre.

Så idag blir det knappast ett Duracell-liv. På sin höjd lite styrka. På sin höjd. Men imorn ska jag terränglöpa lite innan jag åker ner till Persgården på onsdag. Där vankas det visst cykel på torsdag och löpning på fredag. Ja förutom massa, massa, business-snack med kompanjonen. Lördag är jag hemma igen, och Stockholm bjuder ju på massor av skoj i helgen. Man kan roa sig uppför hammarbybacken eller ute i förorten. Och kanske testa en första duathlontävling på söndagen. Vore ju mer än skoj. Ja, så länge jag slipper komma sist ;) Jag är lite nyfiken på hur jag ”ligger till” cykelmässigt. Det har jag ju verkligen ingen aning om, så att blåsa på 5km löpning  + 20km cykling + 2,5km löpning kanske borde bli söndagsgörat. OM jag är taggad. Och känner att det är värt det bara några dagar innan en satsning på milen. 

 Shit.. och sedan är det typ Stockholm Marathon. Känns det i alla fall. Galet. Då är det ju sommar på riktigt.

Nej, nu måste jag kicka igång skallen och sluta drömma om lopp hela tiden.

God måndag på er!

Men jag tycker det är ganska bra i antal timmar. Men det som verkligen känns idag är att det inte bara har handlat om mängd, nej det har ju varit många tuffa pass helt klart. Intervaller, dubbla pass, bra styrka och för att inte tala om 2 stycken halvmaratävlingar i form av Kungsholmen Runt och Kolmårdstrailen.

Så ikväll är det jag som är seg. Trött. Tog mig 2,5h att faktiskt komma upp ur soffan i eftermiddags bara för att gå och handla. Okej, nu ska ni inte tänka ”Herregud, hon måste vila!!” utan jag har koll på läget. Jag har haft ett sjukt flyt i träningen och energin på sista tiden och verkligen anammat det. Kört två boostveckor i mängd och kvalitet.

Men nu är det ju 3 veckor kvar till maran. Dags att dra åt tyglarna en aning. Inte så överdrivet under nästa vecka, men i och med lite resande så kommer ändå mängden minskas. Och sedan är det bara 2 veckor kvar. Formtoppning.

Men oavsett hur trött jag var idag så finns trycket där. Just nu kan jag inte blunda för det. Jag är på gång :-) Och det är nästan så man blir både rädd och paranoid och undrar när ”den goa känslan ska försvinna?” haha. Tänker precis sådär som man inte får ;) 

Haha. De antal minuter jag var uppe och drog idag är ungefär när jag tog dessa bilder, i övrigt så låg jag tacksamt bakom starka Thomas eller starka Krister. Men det var ju fincykling på schemat, dvs lugn ”fika”-cykling.

Förmiddagsfika blev kaffe och chokladboll på Svartsjö Café. Inte dåligt alls. Att vi dessutom satt ner så länge att vi fick solbränna, det var ett riktigt snyggt plus. Härliga sol!

Några mil senare så hade ju klockan blivit mycket och vad sitter bättre än lunch??

Innan det bar iväg hem igen. Vi körde ett helt underbart stråk borta i Färentuna och trots riktigt, riktigt trötta ben så njöt jag fullt ut. Det var vackert, och man kan verkligen inte förstå folk som ogillar att vara ute och röra sig sådana här dagar. Jag kan inte komma på något bättre liksom…

Totalt 3h20min och 8,1mil fincykling (inkl transport) + fika + lunch = En grymt trevlig heldag.  

Tack grabbar ;-)

Bra avslutning på en ganska tuff vecka. Just nu vet jag inte hur jag ska orka resa mig upp faktiskt.. hehe..