Medan alla andra roade sig med ett asfaltsVarv i Göteborg så rattade Eric, Jocke och jag iväg till Norrköping för lite äkta terräng! Kolmårdstrailen 21km väntade, och det var inte så ”bara” utan obanat och ”kärr-igt” skulle det definitivt vara!
Jag som tränat på riktigt bra hela veckan visste väl inte riktigt vad jag hade att vänta av benen. Men ej heller hade jag några förväntningar annat än att ha himla kul idag. Och trevligt i bilen på väg hade vi, och lika trevligt när vi kom fram och grabbarna började flina över ”äkta terräng” osv. Regnmolnen hopade sig lite och vi såg kärret som vi skulle avsluta med. Jag tänkte ”är jag inte solskenslöpare ändå?” hehe… men sedan kom äventyrskänslan över som vanligt. Sådant här är ju KUUUUL!!
Kanske var det lite kyligt, ruggigt och jag hade noll koll på vad banan egentligen skulle erbjuda, men det var ju roligt! Satte iväg med ett stort flin bland alla de (i stort sett bara) manliga deltagarna.
Höll riktigt bra fart där i början, och brydde mig noll om klockan. Njöt av terrängen som uppenbarade sig, och av att bara få springa. Det är inte fy skam liksom, inte alla som får… älskade löpning.
Underbar skog och rejält med lera. Jag vet inte hur många gånger jag vurpade, men det var MYCKET! Haha. Och ibland så sa det ”schwooppp” så var jag utan min fot eftersom den hade fastnat i något kärr.. haha. Upp med foten och iväg igen!
Körde bara på känsla och rullade fram i sub5fart första 5km i alla fall. Blev inte riktigt hållbart då terräng blev mer och mer trixig allteftersom. Många skutt, många snabba fötter upp och ner över rötter, en hel del vadande i blötmarker osv. NJÖT och SLET.
Vid 8,5km var det sportdryck och sedan den första stigningen. Här skulle vi plocka en del höjdmeter och det kändes jag kan lova. Benen stumnade en aning och jag gick en del uppför. Ganska brant men kom iväg ganska bra upptill och började rulla framåt: Men tempot från innan var helt borta för nu var det ju svår terräng! Ni ser ju på km-tiderna, och då kan jag meddela att jag verkligen körde på ganska hårt!
Uppför och nerför och kärr hit och dit. Tog varje kilometer för sig och log för mig själv i mitt pushande.. Snart kom jag ut på en grusstig vid ca 14km och då började det regna. Men även om jag var riktigt trött vid det här laget, helt blöt upp på låren, lerig och skitig så var jag bara så glad.. hahaha… varför? Jo för att jag springer. Sedan jag fick problem med knät är det som att det räcker att jag bara får känna mig stark och springa, då finns inga problem i världen.. ;) Och så var det nu!
Upp och ner och ner och upp. Gick både pulsen och alla höjdmeter. Puls ständigt över 190slag/min (90%) så nej, jag finlöpte ju inte direkt. Rullade på i lite högre tempo kilometer 13 och 14 innan nästa rejäla backe dök upp. Erövra den och liiiite snabbare tempo i benen. Började ju närma mig målet! ;D
Vid 19km så kom man nära målområdet och kände doften av hamburgare, jäklar! Det satte ju fart på benen helt klart! Smygkollade på klockan och insåg att sub2h var ju rimligt!
Började trycka på lite igen, jiiiihaaa! Och vid 20km hade jag 6min på sista kilometern och var stensäker på att detta kommer att gå. Haha… det skulle jag inte ha varit! För först blev det obanat och sedan kom vi ut i ett helt galet kärr. Det tog aldrig slut!! Fötterna sjönk ner i varje steg och det var som att springa i kvicksand (kan jag tänka mig) hahaha… DÅ blev jag rätt trött kan jag meddela. Slet upp fötterna ur kärret för varje steg, lite som höga-knän-löpning, och flera hundra meter pågick detta. Ni ser ju själva, sista kilometern (då man VERKLIGEN trycker på i vanliga fall) tog mig 7min!! Och då slet jag ;D
Men med ett stort flin så korsade jag ändå mållinjen strax därefter. Härliga bana! Helt klart tagen av en galet, brutal terränglöpning, men ändå med glatt löparhjärta och inte maxad. Lycklig helt enkelt!
En rolig utmaning, en rolig dag och starka ben som kunde trycka på trots alla tidigare träningstimmar denna vecka. Mycket Disney on Lera-löpning stundtals, men ett starkt bål som totalspändes och höll balansen avsevärt mycket bättre än vad det hade gjort för ett år sedan.. och ben som inte stumnades av mjölksyra trots alla stigningar.. härligt! Jag är i god form just nu!
D essutom blev det inte sämre av att grymma vinnaren i min klass, Emelie Forsberg, meddelade att jag kom på 2a plats! ROLIGT!
Så efter en snabbdusch och lite kaffe så blev det alltså prisutdelning. Tänka sig, dagen blir bara bättre och bättre ;)
Knät kändes inte heller alls, terräng är bra skonsamt alltså, något som helt klart ska in mer i min träning framöver.
Alla glada och roade av eventet och tillställningen. Såg många bekanta ansikten, och garanterat ett bra substitut till ett asfaltsvarv idag ;) Jag vann för övrigt en grym löparrygga från Salomon. Hur vet jag att den är grym? Jo jag sprang ju från Stockholm till Gränna i en sådan.
En annan som blev glad (inte bara av terrängen) var ju Eric som vann en Suunto-klocka på utlottningen. Haha vi andra måste liksom placera oss för att vinna, andra har bara flyt ;)
Grabbarna verkade i alla fall också nöjda med dagens utflykt, vi hade sköj :-)
Så med andra ord en ruskigt rolig dag. Kul tillställning som jag vill dyka upp på igen. Bara att vi samtliga fick kaffe och bulle för 30kr (3 personer) gör ju resan värd från Stockholm ;) Hehe. Men ärligt, är helt lyrisk över terrängen, såå roligt!
Som vanligt är jag ju lite scizofren, och det har ni ju lärt er vid det här laget. Jag gillar lika delar fullöpning i gegga, som jag gillar solskenslöpning på asfalt. All-ätare Duracell Kvist liksom.
Härlig trail-dag i regnet. Känner mig redan tuffare hehe.. ;)
Hoppas ni andra haft en bra dag, och att ni Varvet-löpare fått njuta av löparfesten och starka ben!
