Okej jag får väl skylla på lite slarv eller nonchalans, eftersom jag inte hade varit speciellt noggrann när jag läste på hemsidan. Insåg att jag mest hade skummat både dem italienska och engelska texterna utan större engagemang. Tur att man fick hjälp innan man dök upp där utan läkarintyg.

Italien är ju det land som jag har blivit mest tokig på pga deras byråkrati och pappersnoja. När jag tecknade bankkort i Italen skrev jag på ca 12 papper. Varje gång jag tecknade någonting (t.ex elen, mobilt internet m.m.) så var det alltid en karusell som tog en massa tid.

Så jag kan vara ganska säker på att jag inte skulle få starta om jag dök upp utan rätt papper. Inte ens om det var en ung italiensk kille, som man vanligtvis hade kunnat blinka mot och prata omkull..

Nu är i alla fall fallet att jag har ringt min vårdcentralen och (den inte så servicemedvetna) kvinnan i telefonen meddelade att de inte sysslar med friskintyg. Jag berättade att det mest är ett hälsoformulär som skall fyllas i och då hänvisade hon till privata läkare.

Ska det verkligen vara så svårt?

Ska ringa min riktiga husläkare också och se om jag kan få napp.

Jippi… ska bli jättekul att lösa det här problemet.. not..

Fin del av mitt Italien :)

Är det flera här som har sprungit lopp i utlandet?

Jo jag har nog inte varit tillräckligt uppmärksam tidigare. Enligt Milano marathons hemsida skulle jag behöva betala för en dags tillåtelse att tävla, ungefär som ett försäkringsintyg. Någonstans har jag trott att det skulle räcka för att tävla, och har inte ens funderat över det faktum att jag skulle kunna behöva presentera ett läkarintyg.

Löpare framför Doumo.

Efter att lite nya uppgifter presenterats (tack Hanna!) så inser jag att jag möjligtvis måste ringa en läkare och boka läkartid för att få ett hälsointyg. Jag är inte 100% säker när jag läser hemsidans italienska och engelska texter men det är sannolikt att så är fallet. Får nog boka in mig för säkerhets skull..

Hur har det varit för er andra som tävlat utomlands?

Berätta gärna! Någon annan som tävlat i Italien t.o.m?

På tal om träningskläder så ser jag en trend som är på ingång. Att löpträna I KJOL!

På Stadium:

På Intersport:

En sak är säker och det är att det inte är någonting för mig! Inte för att jag tycker att det är fult eller så, för det tycker jag inte. Jag går ju ofta omkring med tights och kjol när jag inte tränar – och det är just det. Kjol är fin/vardagskläder för mig - inte löpkläder.

Bara tanken på att dra på mig ett par kjoltights och sticka ut och springa.. ja den är lite komisk. Jag skulle nog känna mig ganska obekväm, och jag är ju inte den som är obekväm i löparspåret direkt.

Eller att gå in på gymmet i kjol. Nej nej absolut inte min stil…

För dig som gillar dem klicka här!

Vad tycker du?

Såhär en stund innan marathon så är frågan om man verkligen kan förbättra formen. Man får nog köra med det man har. Vad man däremot kan påverka är ju kläder och att göra en mental förberedelse.

Jag startade min mentala uppladdning under löpturen idag genom att fundera och testa tänka km-tider. Det la jag snabbt av med så snart jag insåg en sak. Jag vet inte vad jag ska tävla i?!

Så nu går vi till I-landsproblemet direkt. Jag vill ha något sorts Sverige-linne i tävlingsmaterial. Men var hittar jag det? Alternativt bara ett enkelt tävlingslinne, någon som har ett tips?

Perfekt vore ju om jag kunde beställa hem ett Ultradistanslinne men leveranstiden var beräknad till 8 veckor - och sådan framförhållning har jag ju inte.

Så hjälp mig nu :)

Inte optimalt men idag går allt ner. Kan man inte träna till sig endorfiner får man väl äta sig till dem!

Följ Miranda direkt i din mobiltelefon

Nedan ser ni min sena lunch. Lägg till en del glass och kakor efter det så har ni min lunch. Gott att svulla lite såhär mitt på dagen i början av veckan. Får mig att känna mig lite unik ;)

Som vanligt, ingen beach2010-hysteri här inne… mat är bränsle!

Segstartad, gubbvader och regn ute. Dåligt läge. I-landsproblem jag vet.

Jag kan ärligt säga att när jag väl hade klätt på min stackars sega kropp alla löpgrejer och såg att det regnade ute, ja då var det nära att jag kastade in handduken. Mest för att jag blev sur. Dumma regn.

Innan löpningen..

Tyckte synd om mig själv en stund men stack sedan ut och sprang. Tråkigt och grått. Sakta men säkert vaknade trots allt kroppen och rundan i sig blev ganska behaglig.

Jag antar att jag kommit dit då en 6km’are helt enkelt är en piss i Mississippi. Vilket jag såklart är oerhört glad över, för att jag minns när det senast förra sommaren kändes som ett Mount Everest att springa 6km.

Väl hemma strechade jag igenom den stackars kroppen som inte fick vare sig streching eller nerjogg igår, riktigt uselt presterat från mitt håll. Jag som brukar vara så duktig på det. Skäms på mig!

Reggar sen siffrorna på Funbeat och ser att jag i mars månad har sprungit EXAKT 300KM! Trehundra kilometer! Shitt vet ni hur långt det är? Jättelångt ju!

Helt chockad och lycklig kan jag konstatera att vi går mot ett vackert månadsrekord!

Grattis till Frida som vann Gissa tiden – tävlingen!

Många gissade nära, verkligen, men Frida gissade på 44.39 och jag sprang in på 44.40. Felmarginal med en sekund alltså, otroligt bra!

Du har ett mail i inkorgen :)

Hmm.. ni kan ju börja fundera redan nu inför maran.

Jag tror att det blir en ny tävling, det var ju både stressande och superkul!