Även om söndagarna får gå lite i slowmotion efter tuffa träningsveckor känns det riktigt bra nu. Jag hinner inte bara med tuffa och många träningspass, utan är ständigt på språng åt olika håll med vänner och familj, och känner mig samtidigt stark i stort sett hela tiden – underbara känsla!

Förra veckans träning kunde väl egentligen inte ha blivit bättre. Först återhämtning från förra helgens långlopp (55km) innan intervallerna i tosdags; Intervallstege 200-400-600-800-1000-800-600-400-200 med snitt fart 2.59-3.44min/km. Därefter blev det snabbdistans dagen därpå då jag rök bort en träningsmil på 45min/4.30fart. Lite återhämtningslöpning på torsdagen och så fit for fight för en varm runda i lördags. 50km i 5.53fart varav 37,5km terräng. Måste vara en väl godkänd vecka, håller ni med?! :-)

Springjonas bild från i lördags (Jag verkar på hugget?)

Det är verkligen en fantastisk känsla när kroppen svarar, nästan så man blir paranoid – kommer känslan försvinna?

Kommande vecka får bli lite liknande. Intervaller under morgondagen, lättare löpning på onsdagen, terräng på torsdagen samt ett sjuhelsickes långlopp på lördag. Funderar på detta event? För frågan är hur ofta man får möjligheten att ha sällskap i 70km? Nästan så jag undrar om jag klarar av det ens på en simpel lördag. Vore kul att se. Sedan på söndag ska jag firas med jordgubbstårta (läääängtar!).

Först ska jag bara klara av ytterligare en väldigt tuff arbetsvecka. Alla andra är ju borta och då är det jag som får ta över allt. Man känner sig ganska viktig, om än stressad.

Hur planerar du din vecka?