Jag hoppades ju stenhårt på att det skulle bli lite löpning ikväll. Men det visade sig att ryggontet inte alls hade klingat av. Så jag kastade in handduken igen, har jag vilat alla dessa dagar kan jag ju vila en dag till helt enkelt. Dessutom så springer jag aldrig om det gör ont, det ska ju vara en fröjd (ja förutom sista 12km på ett marathon..).

Mina kollegor tycker att jag som springer mycket borde vara van vid diverse smärtor och skavanker? Men icke! Jag har ju aldrig ont! Det är ju de få tillfällen jag får ont som jag blir extremt lyhörd.. för min standard är verkligen inte att ha ont någonstans alls. Tack och lov för det, eftersom löpningen ändå är en relativt skadedrabbad sport.

Hursomhelst. Efter 20min slumrande (helt sant) så blev det långfika med mamma med kaffe istället. Minst lika bra som löpning!!

Så jag är inte bitter, jag får ju förhoppningsvis springa imorn! :-)

En MYCKET POSITIV sak är att det börjar ramla in förfrågningar från företag om föreläsningar nu. Det är ju fantastiskt! Prata om löpning.. Living the dream liksom. Det näst roligaste efter att utöva löpning – få prata OM löpning.

Så helt plötsligt kommer jag kanske ränna iväg lite här och var för att prata löpning för idrottsföreningar/löparsektioner. Häftigt!