Ni vet hur jag älskar att springa?? Jo jag tror inte det har undgått någon..

Den senaste tidens riktiga ”uteblivna löparMirre”, sedan egentligen december har verkligen slitit mentalt på mig. Att inte kunna gå ut och kuta de mil jag känner för, när jag vill och hur jag vill.. det har inte varit enkelt. Det är inte enkelt.

Jag saknar gamla löparMirre som tryckte massa mil. Visst har jag det rätt bra ställt ändå, men jag noterar hur jag har tappat mitt mest grundläggande ”träningsvälbefinnande” eller vad man ska kalla det. Det är lite knepigare att få till passen, och motivationen sviktar på ett sätt som det ALDRIG har sviktat förut. Dessutom är min glädje och lycka absolut kopplat till min löpning, så när löpningen sviktar så sviktar glädjen. Tråkigt men sant. Men jag tror och hoppas det sakta men säkert går framåt med löpningen igen.

Idag ska jag dock inte springa då jag ska spendera tid på en annan kärlek.

Glad <3 dag kära läsare!!!