..och då menar jag inte när jag ska tävla mot en norrman på torsdag i Active Challenge…(även om man kan hoppas förstås).
Utan mer känslan. Det kan gå ruskigt snabbt att gå från att känna sig i en jävla form, till att dala totalt. Vad tusan. För en månad sedan kände jag mig ju typ snabbare än någonsin, och nu är jag värsta säcken potatis. Sjukt irriterande att dra på sig en förkylning.. som liksom aldrig tar slut. Idag kommer jag faktiskt ställa in min löpning pga fortsatt snuva. Börjar ärligt fundera på om jag inte är pollenkänslig eller något egentligen?
Vore det inte för torsdagens tävling hade jag nog kunnat gå ut och gå på känn idag. Men jag vill inte nöja mig med att vara halvfrisk. Jag vill vara helfrisk och superstark. Komma tillbaka in i mina rutiner av fantastisk mängd träning. Jag bara lääääängtar!
Ja, det är rutinerna jag längtar efter. Eller passen. Folk som inte tränar fattar inte. Men jag vill träna styrka på en måndag, intervaller på tisdag, vadfansomhelst på en onsdag, löpning + styrka på en torsdag, vila fredag och försöka mosa in träningstimmar lördag och söndag.. Speciellt nu när knät är med mig igen.! Åh mina vänner. Snart så. Snart släpper det. I know it! Maj ska vara MIN månad. Bäst det va. Snart är det ju Stockholm Marathon också trots allt?! Och jag som skulle satsa på millopp istället. Vi får se vad som händer.
Snälla snuva försvinn nu :)
Föregå med gott exempel och bred inte ut er över hela spåret. Håll till höger.
I Ursvik på startsträckan?? Känns lite löjligt att få en pik över det om jag ska vara ärlig. Är det inte bara jättekul att 30 personer väljer att träna ihop istället? Absolut, på NorrMälarstrand och övriga fullsmockade platser förstår jag din tanke. Men angående denna bild känns det lite knasigt..
Vad gör ni om det kommer någon bakifrån, eller ni får möte? Jag vet av erfarenhet från att stöta på såna klungor att endast frontpersonerna har koll, och det bara framåt. NI har fulla ansvaret, tänk på det.
I stan och absolut när det är fullt med folk. Men i ett motionsspår så tycker jag att man kan kommunicera. På samma sätt som man kommer och kör om med cykeln. Vi vill inte vara i vägen för dig, men hur många ggr har vi förstört en runda för dig? Jag menar bara att det är tråkigt att direkt pika pga att vi är ”i vägen”.