Det är intressant hur man lär sig saker och ting när det går snett. Lite lunchfilosoferande på sin plats.

Som förr när man pluggade. Vilka tentafrågor var det man verkligen lärde sig? Jo. De man förstås misslyckades med i första tentaomgången!

Ungefär samma sak är det med styrketräningen. Och löpningen och distansen. Man lär sig. Upptrappning och nertrappning. Rehab och prehab. Man kan skada sig. Bäst att agera proaktivt.

Samtidigt kan man ju inte låta bli att leva. Att jag skulle råka få ont i ryggen av att kånka fullvuxna män i skogen kanske jag skulle ha tänkt på innan. Men men, nästa gång har Eric erbjudit sig att bli buren, så jag får tacka ja till mindre än 85kg då i alla fall. För fler gånger blir det definitvt – precis som Lisa skrev – jag har verkligen snöat in mig på att skita ner mig. Haha. Helt rätt. Det var ju dökul att köra militärträning.

Imorn ska jag låta Joakim ta en titt på ryggen som jag tror repar sig inom kort. Men spytusingarna med Maria får jag tyvärr stå över idag. Tur i oturen(???) är att jag faktiskt till råga på allt annat kände av knät i tisdags, och aningen igår. Så någonstan är det kanske bra (?) att jag inte kör ett brutalt intervallpass idag.

Ni hör. Låter som sjukstugan nästa? Nej nej. Mitt i allt elände är jag ändå sjukt glad. Löpningen går framåt. Skadorna läker. Jag blir lite klokare. Lägger lite band på mig själv. Så jag kommer hålla resten av livet istället.

..och tar det kloka beslutet att hoppa av som farthållare på Lidingö Ultra. Otroligt otroligt tråkigt. Men med ryggsmärta och knäsmärta så är det helt enkelt inte rimligt. Men på något vis är humöret ändå bra alltså. Det känns rimligt att komma tillbaka starkare framöver. Jag är säker på att det släpper. Ibland åker man helt enkelt på lite skavanker för att man pressar sig.

Nu kan man undra hur jag kan vara så positiv?

För att jag idag tänker långsiktligt. Jag lär mig saker för varje träningspass. Hur jag funkar. Hur jag ska bli starkare, tuffare, bättre, mer hårdhudad, snabbare, smidigare och mer rörlig. Och löjligt nog så. Ja. För att återkoppla till titeln… Man lär sig av att det skiter sig ibland. Så idag är jag en sådan som tycker att allt ont för något gott med sig. Så det så :)