Hej vänner. Idag ramlar det in sms från löparkompisar som undrar om jag ska skita helt i maran?

Var jag så otydlig?

Kanske. Eller så kan jag inte förvänta mig att alla ska läsa hela inlägget..

Nej, jag kommer absolut inte strunta helt i maran. Jag kommer inte att satsa på den fullt ut dock. På ett eller annat sätt är jag med. Förmodligen halvvägs, och då lär jag garanterat gå på riktigt hårt den biten jag springer.

Så nej, jag kommer inte strunta helt i Stockholm Marathon. Jag har bara insett att risken att dra upp löparknät inte är värd en fulländad satsning. 42km asfalt, jag vill bara inte riskera det än, även om det nog skulle kunna gå. Vill inte vara osäker. (Verkligen intressant hur allt kan svänga, i höstas var 4mil ett enkelt långpass liksom….)

Och ja förresten, jag kommer ABSOLUT springa marathon i framtiden (exempelvis Berlin i september, då ska jag vara game), för att inte tala om ULTRA också! :-) det är ju främst där jag ska bli grym…