Hejsan kära marathonlöpare.
Här ska jag dela med mig av min erfarenhet. Jag har ju gjort några marathon på max, så jag är väl medveten om hur kroppen känns just nu för er.
Det är såklart olika för alla, men om man kör 42,2km stenhårt så är i alla fall kroppen rätt ur slag i många dagar efteråt. Hur det brukar vara för mig? Jo, jag är knappt gående dagen efter. Dagen efter Berlin var jag tusan inte människa. Eller ja, inte kvällen efter heller. Haha.
Dagen efter så är jag alltså ingen rörlig prick. Men gå brukar vara okej. Knappast okej att gå nerför i trappor. Då får man vända på sig och liksom gå nerför baklänges. Brukar hjälpa de stackars framsida låren.
Oftast tar det uppemot 3-4 dagar innan mina framsida lår är så pass bra att jag kan testjogga. Något jag gärna gör eftersom blodgenomströmningen brukar vara jäkligt god mot träningsvärken. En simtur och bastu därefter kan också hjälpa känslan. Strech.
Sedan det vackra i att vila och njuta av sin prestation. Våga vila!
Förr i tiden fattade jag inte riktigt hur mycket tid det verkligen tog att återhämta sig, men det tar tid. MÅNGA dagar. Man brukar snacka om 1dag per mile på ett lopp; dvs 26miles (marathon) = 26 dagars återhämtning. Här finns det säkert en del som tycker att det är alldeles för mycket, men jag kan meddela att jag sällan har det där klippet i steget tidigare än kanske 3-4 veckor efter ett marathon. Men för den sakens skulle kanske man inte behöver totalvila. Men man ska ta det jäkligt lugnt. Kroppen är under återuppbyggnad. Återigen så är detta individuellt, och handlar förstås om hur brutalt man satsat.
Hursom. Ett maxat marathon är i alla fall ett projekt (för mig åtminstone) som börjar minst 2 veckor inför och 2 veckor efteråt. Eller oavsett lopp som jag maxar, även ultralopp förstås. De 2 veckorna inför med formtoppning och minskad mängd är precis lika viktiga som de 2 veckorna därefter med extra vila och mindre mängd och utebliven kvalitet. Jag lägger heller inte riktigt stora tävlingar på max för nära varandra. Förra året lade jag ”årets satsningar” april, juni, september och november. Sedan så körde jag mycket träning däremellan, men aldrig 100% som jag gjorde på de tävlingar jag satsade på.
Så summa kardemumma, oavsett hur bra det känns efter en vecka, så kom i alla fall ihåg att kroppen är skör och håller på och återhämtar sig. Det finns en anledning till att eliten bara satsar på 2 stycken marathon per år…
Tack för ett bra inlägg! Våga vila – så sant. (Jag kan varken gå upp eller ned för trappor ännu…) :-)
Jenny, grattis till 3.43!! Bra tid i ett katastrofväder ;)
Då vet du precis hur jag känner mig nu min vän. Börjar fundera över om det där triathlonlägret var en så bra idé trots allt ;-)
Mmmm… vi håller tummarna för att det går bra :-)
Bra inlägg!
Det känns som att du läst mina tankar. Precis vad jag ville läsa om nu. Du är för härlig! Skitbra att jag blev påmind om att kroppen är skör ett bra tag efter en mara. Det är lurigt när man känner sej så fräsch! Kram bästaste.
jajamen! Minst 2 veckor superlugnt nu Lisa!! :-)
Ett par månaders semester och vila efter 24hr Bislett med andra ord ;)
Haha.. jag vilade mer än december ut senaste ;-)
Tusen tack för ett bra inlägg! Jag maxade maran på mitt sätt – med maginfluensa och fotskada tog jag mig igenom och har nog lite svårt att acceptera att jag behöver vila idag också.
Nästa år ska jag vara frisk och springa snabbare. Tack fina för att du fick mig att våga mig på ett Marathon. Det bästa jag gjort!!