Jag ska vara helt ärlig med er. Jag vaknade inte som mig själv. Inte sprallig, bara trött. Alla har vi down-dagar ibland, och idag var en sådan där dag jag ville stanna i sängen. Det händer ju fan aldrig.. ?! Inte min grej. Tog beslutet att inte pressa mig alls, jag hade inte ens energi till ATT GE energi, alltså inte ens kapacitet att springa och heja på alla andra med dräkten.

Nej. Noll press. Jag tänkte springa på en nivå som inte var jobbig alls. Ens i närheten av ansträngande.

Sagt och gjort. Försökte njuta av marathonstämningen, men lyckades inte. Kände mig lite avtrubbad. Ungefär en mil in i loppet vaknade jag plötsligt till på riktigt. Äntligen njöt jag av publiken, festen och loppet. Sakta men säkert blev jag mig själv lite grann. Ni vet att jag är ärlig, när jag skriver att allt ofta är ruskigt fantastiskt – då menar jag det – och på samma gång – idag var jag inte med i matchen.

Men.

Sakta men säkert. Löparboost. Glädje. Benen rullade finfint.

Tankarna hamnade i en salig blandning filosofier. Här följer några av tankarna som passerade hjärnan under dagens 3h38min långa jogg med ”några andra i Berlin”..

Gamla ståltanter som imponerade när de kom farande. Jag vill också bli en ståltant. Berlin marathon 2052 då händer det. Då är jag ståltanten nr ett!! Då kan jag börja springa på pensionspengarna snart.

..Danskar överallt för övrigt. Fan överallt. 1 av 8 var ju dansk på loppet och HERREGUD vilket stöd! Jag ville också ha Danmark-linne och röda kompressionsstrumpor efter ett tag..

Möhippa, en tjej sprang med slöja. Knappast skulle väl mina vänner tvinga mig springa marathon med slöja, det skulle vara alldeles alldeles för snällt. Kanske eventuellt i brudklänning, men även det för snällt. Naken kanske, det vore elakt.

Festivalstämning. Vilken publik. Efter 20km var jag med i matchen och hejade på publiken. High-five med barnen. Berlin marathon är den största marathonfesten jag besökt, man känner sig som en världsstjärna sista milen till mål – folk skriker som galna!

Ärligt. Vilka lopp-tröjor folk har överallt på marathon. Det ena coolare marathon et efter det andra. Eller en ”reuben-leruxx 235km non-stop” tröja som jag tyckte såg ruskigt cool ut. Kanske ska trycka upp ”Ursvik all in 32,5km NONSTOP” och glömma kommatecknet… Respekt liksom..

Tack till de tyska herrarna som vid tre tillfällen meddelade att ”it looks good” och till slut fattade jag att det INTE var löpsteget. Hahaha… Tack hursomhelst.

Vackra Berlin. Noterade allt denna gång. Från förra året mindes jag bara min klocka och kilometerskyltarna. Jag gillar Berlin. Solen skiner ALLTID i Berlin….

3 glas sportdryck räcker alltså gott och väl till att springa ett marathon på ”hyfsad fart” för mig. ”Hyfsad fart” är heller ”ej ansträngande”. ”Ej ansträngande” är alltså 3.38 på marathon. ”Ej ansträngande” är också tempot det blir när man är så lat att man aldrig lät det bli jobbigt minsann.

Sen kan man fundera på vad det hade kunnat bli om ”allt stämt” men det blir en annan dag. Jag ska göra 3.10 någon dag, men innan dess ska jag springa berg. Det var väldigt platt idag som väntat. Benen längtade efter höjdmeter. Fick en höjddecimeter vid 38km, förra året upplevde jag det som en backe!

Löpning är glädje och gemenskap. Sista halvan idag sprang jag och njöt. Glad över att vara en töntig löparnörd bland andra löparnördar.

Kände mig fin i min favoritkjol från Craft. Första gången jag testade den kände jag mig töntig, nu himla snygg ;)

Noterade att sista milen gick ganska snabbt och en fartökning efter 40km var ruskigt enkelt.

Mest av allt njöt jag av ett knä som aldrig pep, och av en kropp som funkar. Jag ska nog snart kunna lägga skadan bakom mig och sluta oroa mig över knät, och det är bättre än allt annat.

God bulle i mål också. Riktigt god. Undvek ölen (jodå det serveras öl efter mål) men efter 2h i gräset med polarna rundade vi av med lite vedugnsbakat bröd i alla fall. Jävligt bra skit.

Summa kardemumma. 35000 löpare och 5000 danskar kan inte ha fel.. Berlin marathon är Europas största marathonfest. Den miljonen som hejar vid sidan av banan är fantastisk, och det finns tamefan inget som förenar människor över gränserna som sport förenar.

Älska löpning.

Nu är jag mig själv igen. Sådär 42km senare :-)

Och nu. Fokus Italien.

Jag är laddad!

God kväll vänner!!!!!