Hittar jag inte så många ord.
Men. Ibland försöker man och misslyckas. Men man har åtminstone försökt. Det är mitt ledord. Aldrig sluta försöka. Ta dig till start. Allt därefter är en bonus. Det är ju om man slutar försöka som man misslyckas på riktigt.
Och jag menar inte bara löpning. Jag menar nog egentligen inte löpningen alls i detta inlägg.
Kloka ord as always. Och även om det inte var löpningen du syftade på i första hand denna gången, är det exakt de orden som ligger bakom min ”satsning” i helgen!
När jag velat fram och tillbaks och varit sugen på att köra safe, som jag alltid annars gjort, kom frågan upp. Vad är egentligen definitionen av att misslyckas?
Ett misslyckande, kanske det största av alla i dessa sammanhang, är definitivt att inte ens våga försöka!!
Klokt skrivet Miranda!
Sedan tror jag att vi ibland misslyckas bara för att vi inte formulerar rimliga målsättningen. Om vi tar löpningen som ett exempel så är nog ett PB (kanske PB varje gång man satsar ordentligt på ett lopp) som målsättning ett bra sätt att misslyckas (åtminstone när man har sprungit ett tag, i början har man ju så stor förbättringspotential). Jag menar, dagsform har vi ju alla och hur perfekt formtoppningen än blir så behöver det inte innebära att man är i bättre form än när man sprang sträckan senast. Det är så många saker som spelar in. En rimligare målsättning är kanske att vara så bra tränad som möjligt inför ett visst lopp och efter loppet kunna känna att man verkligen har gett järnet. Då behöver man inte ha misslyckats även om benen kändes tunga från start. Visst kan det vara trist, tråkigt och tungt, men man behöver inte ha misslyckats för det.
Jag tror att vi ibland bäddar för våra egna misslyckanden genom att ställa allt för höga krav på oss själva. För många sådana misslyckanden kan sedan leda till att vi inte ens vågar försöka. Och det är som du skriver att faktiskt misslyckas på riktigt.