Jag är inte mycket för nyårslöften. Jag är mer för nyårsmål.

Min klassiska kommentar är att ”det är detta år det händer”.

Oavsett egentligen vilket år som startar. Vad som ska hända.

Sedan vad exakt som händer, det beror ju på vad jag bestämmer mig för. Det året.

För att det är lite så jag lever mitt liv. Det är DETTA ÅR det händer. Med andra ord. Det är NU det händer. Oavsett var i livet jag är eller vad jag sysslar med.

Det går därmed hand i hand med min mentalitet. Att det är NU som gäller. Att nuet är absolut viktigast. Det typiskt klyschiga Carpe Diem.

Jag tror det är viktigt att komma ihåg att man ska vara tacksam över sitt NU. Alltså, för det första är jag ju rätt tacksam över att leva. Och vara stark och frisk. Nummer ett. Jag tror man ska komma ihåg det när dagarna känns tunga och ett nytt år kan bli jobbigt i form av att man ”blir äldre hela tiden”.

Jag tror mer på… ”YES, ännu ett år till mitt liv”.

Så. 2013 är året det händer.

Vad jag än vill ska hända :)

Lite sådana tankar som for genom min skalle när jag vandrade hemåt hotellet i natt. Chevresnittarna satt himla fint, och morgonens frukostbuffé likaså. Speciellt pannkakorna startade upp året på ypperligt vis.

2013 är ÅRET DET HÄNDER.