Hejsan vänner. In i det sista funderade jag på att jogga i min ensamhet ikväll. Typ i mörkret någonstans där mitt humör inte skulle dra ner någon annan.
Men men, blev övertalad när folk dök upp och ringde lite väl ”lägligt” för att jag skulle styra fötterna mot militärträningen. Hade nog MENTALT egentligen behövt blåsa på lite extra löpintervaller, men likväl är det just Brunos brutala bestyrka det jag egentligen behöver FYSISKT.
Hel sjukt, men vi spenderade 75min vid ett par bänkar typ. Och de sekunder det var behagligt var FÅ.
Egentligen precis vad jag behöver, men idag hade jag lite att ge. Mer frustration i kroppen än ren styrka. Fick springa av mig på några intervaller till slut också. Benen gav inte mycket. Tack och lov peppande passet och vännerna mig, så det var väl bättre det än att gömma sig i en mörk skog ;)
Hej Miranda! Hittade just din blogg och blev inspirerad. Som vanlig hoppylöpare så har jag tänkt att trailrunning bara är för de lite mer avancerade löparna. Men måste erkänna att jag blir sugen på att testa. Måste ju finnas några långsamma traillöpare också eller?
Hejsan Miranda =) alltså att springa trail ärju för alla! Absolut alla ska med ! Låt inte något hindra dig utan dyk ut i skogen :) bor du i sthlm måste du hänga på detta också :) : http://www.teamnordictrail.se/trana-trail-i-grupp/trailpaket-2013/