Hej på er. Ligger och njuter av trötta ben framför brasan. Vilken magisk dag, är helt lycklig!

När Eric meddelade att vi skulle springa uppför Skutan kan jag väl erkänna att jag kände viss misströstan. Sjutton. En stark Eric och en svag Mirre, kan bli jobbigt?

Jodå. Tjena. Jag fick helt klart jobba. Men det gick vägen. Vi började i höjd med vattnet och jobbade oss uppåt.

Mina ben är ju alltid lite segstartade och det hjälpte ju inte att vi gjort 750 höjdmeter till frukost liksom.

Ju högre upp desto tuffare väder. På mig hade jag en kortärmad underställströja + vindjacka och buff. Vid 1000 höjdmeter åkte vantarna på. Vi tuggade uppåt. Främst jogg men lite gång när det blev rejält brant. Ruskig dimma vilket gjorde att noll-koll-Miranda var väldigt mån om att ha koll på Eric och vice versa. ”Enkla turen” uppför Skutan är i vanliga fall inte svårnavigerad, men vi såg noll!!! Kolla bara på bilden från toppen som är helt vit. Både tufft och tråkigt att inte se vyerna, men samtidigt så mäktigt med piskande regn, nästan hagel, 2 plusgrader och totaldimma också. Som en rejäl expedition där man sätts på prov på riktigt. Det är något som händer med mig då.. Jag får verkligen smak på -äventyret- och jag gillar det. Det är där och då som jag vill börja bestiga berg på riktigt..

Upp kom vi på 2h och ner gick det på ca 40 ’min när vi sprang som galna 4åringar på höghöjdsdroger ungefär.. Nerför skidbacken i snön.. Hur roligt som helst! Men nu är benen mos…

Spa-avdelningen på Holiday fick sig ett besök, och samma sak med en rejält smaskig middag. Nu ska jag inte röra mig på många timmar :)