En dålig dag börjar med för lite sömn och en kommentar som bara är till för att sänka. Jag överskuggar visst alla fina naturbilder på bloggen. Hoppsan hejsan.
Jag är väl inte den som är den. Såklart inte bloggen är riktigt som förr. Jag tänkte på det. När jag satt på ett dötråkigt kontor med siffror i skallen och blicken ut genom fönstret. När det var min vardag och löpningen var min frihet. Då samlades alla underbara löpartankar i skallen och fick luftas i bloggen. På bloggen fick jag utlopp för endorfinerna. Såklart den sprudlade av löparglädje och tips och tricks :)
Nu är det bara löpning i min skalle ungefär mest hela tiden, och tankarna cirkulerar ständigt om både det ena och det andra kring motivation och inspiration. Hur säkerställer man att folk man tar med ut i fjällen klarar sig rent säkerhetsmässigt? Hur motiverar jag adept X ? Hur bygger jag ett roligt pass på tisdag? Hur knyter jag upp den kontakten? Hur bygger jag en inspirerande föreläsning/event/kväll?
Osv osv.
Bloggen har kommit i skymundan. Förlåt för det. Ska försöka att inte överskugga alla vackra naturbilder med mig själv, och sluta framhäva mig själv. Trodde mest jag framhävde löparglädje, men ack så fel man kan ha ;)
Hehe. Tur att det väntar en grupp löpare i Hellasskogen ikväll som fortfarande tycker att jag förmedlar lite löpglädje också…
Miranda, du förmedlar löparglädje & inspirerar till löpning!!! Utan tvekan! För oss som inte bor i Stockholm eller som inte har så lätt att ge oss iväg på dina event av andra skäl, kan det dock kännas lite vilset ibland att läsa din blogg, men det är ju svårt att låta bli också eftersom man blir så peppad :-) Men ibland har jag tänkt ”Var ska JAG börja?”, som inte riktigt har samma förutsättningar som du, men ändå VILL lika mycket, om du förstår vad jag menar? Inte för att jag vet om den som formulerade den negativa kommentaren menade samma sak som jag, men den lät lite trött och uppgiven……såsom jag också kan känna emellan varven……både med och utan din blogg, förstås :-)
Nyfiken som jag är var jag inne och kikade på kommentaren. Trötta människor. Jag tycker din blogg är sann löparglädje. Även om jag ytterst sällan är ute och springer i berg älskar jag dina äventyr och förvandlingen från asfaltstuggare i innerstan till trailtroll! Grymma projekt som du lyckats med också!
Jag kanske inte har ansträngt mig tillräckligt, men jag kan inte hitta det där med att du inte framhäver det härliga med att springa ute i naturen. Nu är saken den att jag tänker inte leta längre.
Jag besöker din sida för att jag gillar både bilderna och texterna. Framförallt gillar jag de idéer och tankar de genererar i mitt eget huvud.
För övrigt tycker jag att du har alla skäl att framhäva dig själv och dina projekt.
Med detta sagt så har du min tillåtelse att vara som du vill, skriva vad du vill och lägga upp vilka bilder du vill ;). Jag kommer i alla fall inte att försöka trycka ner dig oavsett hur du gör.
Som Baloo säger: Jag gillar din stajl! (särskilt när du höjer mitt underbara Jämtland till skyarna)
Ma råkes!
Jag har läst ända sedan början och jag tycker att bloggen andas mer löparglädje och lycka nu än för några år sedan. Jag gillar det :)
Din blogg är fantastisk och framförallt DIN! Dina löparbilder får det att spritta i mina ben och till och med en asfaltsnörd som jag blir sugen på natur och fjäll :)
Herregud! Det är ju DIN blogg!! Vilken blogg som helst innehåller inte många bilder på bloggaren själv? Att få en personlig touch på inläggen är väl dessutom som (iaf jag) som bloggläsare vill ha. Annars hade vi väl lika gärna kunnat googla oss fram bilder på jämtlandsfjällen etc?!
Folk är bara griniga för att de inte får tummen ur o tar tag i sina drömmar!
Fortsätt och ändra inget!!
/Läst sen smycketiden!
Du formidler masse løpeglede. Leser bloggen din hver dag og det er alltid med stor fornøyelse:) Stå på!
Hej! Älskar din blogg o hoppas du ”släpper” dessa tråkiga kommentarer snabbt ( vissa är födda bittra o avundsjuka) för du inspirerar mig o så många andra otroligt mycket. Trots skador o uppehåll i löpning så läser jag din blogg dagligen o blir inspirerad o längtar tills att jag kan springa långt igen. Fortsätt blogga som du vill. Stor kram från Skåne (inga backar o berg så långt ögat når;-))
Keep Inspiring!!!!
Det där med att inte ha samma förutsättningar som Miranda…kom ihåg att tjejen knappt kunde springa för några år sedan. En bekant till mig som är rullstolsburen besteg Kebnekaise nyligen! Do it!
//T