Haha. Låter ju otroligt peppande, den där titeln. När jag vaknade kände jag ”aaaaj”. Och när jag rullade runt kände jag ”aaaaaj” igen.

Jag tog mig sakta men säkert upp ur sängen till slut i alla fall. Stapplade runt i lägenheten. Fortfarande ganska medtagen absolut.

Av alla årets mil hitils har jag inte ännu upplevt den här känslan. Men nu är den här. Det är rätt nice ändå. Så länge man inte är trasig på riktigt så är brutal träningsvärk och seghet mest ett resultat av att man-gjorde-något-värre-än-vanligtvis-i-lördags..

Nu är det dags att kvickna till. Jag lär inte röra på mig nämnvärt dagen till ära, men jag kommer sitta begravd med datorn i knät i alla fall. Det blir lite att planera på de flesta fronter. Redan onsdag så bär det iväg norrut igen. Då sitter jag visst på ett plan mot Kiruna… Men först en till kaffe :)