Bloggen går lite på sparlåga just nu. Det betyder inte nödvändigtvis att jag gör det, absolut inte. Men bloggen går på det ändå. Känner inte den riktiga drivkraften vad gäller skrivandet just nu. Men det kommer och går.. herregud i februari ”firar” jag ju 5 år som bloggare. Helt galet. Och med tanke på antal inlägg producerade speciellt under 2010 och 2011, och även 2012, så har jag väl bloggat för ett helt liv redan.
Jag tror att det kommer och går. Ambitionsnivåer och energinivåer. Vardagen är mindre intressant att berätta om, men jag vill gärna berätta om projekt. Jag är väldigt mycket mer osugen på att bli personlig och privat nuförtiden, men jag vill ändå fortsätta skriva. Jag tror att vi är många bloggare som har hållit på ett tag som också inser att kommentarer och diskussioner sker på andra plattformer nuförtiden, instagram, fb osv. Det är ju mycket enklare att gilla än att kommentera. För hopade sig kommentarerna, nu får man dessa uttryck på annat håll.
Samtidigt har det aldrig varit kommentarer som drivit mig och min blogg. Jag har alltid tyckt om att förmedla och dela med mig av idéer och tankar. Men det blir färre nu när de skall hållas inom jobbet på något vis. Konstigt men sant =)
Men snart kommer ju träningen igång, så då kickar vi igång på allvar jag och bloggen igen tror jag. Eller så kanske man ska inse att vissa saker helt enkelt har en tidsperiod och att man förändras. Man kanske ska gå vidare?
Jag ogillar verkligen inte att blogga. Men jag känner inte samma drivkraft och behov som tidigare. Ett tecken?
du peppar mig jättemycket med dina inlägg om allt möjligt. Jag har varit skadad och inte kunnat löpa på mer än ett halv år och det enda som får mig att kämpa vidare är din blogg. Det känns som om jag också är med på dina äventyr o min längtan att få springa långt lever kvar när jag läser om dina bravader. Jag har lång väg kvar att ”vandra” innan jag ens klarar av en mil igen men det är skönt att få drömma sig bort ibland när jag besöker din blogg. Tack för att har din blogg!! kram Linda
Hejsan Linda. Åh tack för din kommentar!! Vad glad jag blir även om det känns i magen att läsa om din kamp och din resa. Hoppas verkligen att du får känna att det alltid går framåt oavsett var du befinner dig i ”utvecklingen” eller vad man ska säga. Stor kram från mig!!
Visst kommer och går lusten för allt. Känner man inte för att blogga, då kanske man ska pausa, minska ambitionsnivån? Hur gör du när lusten för löpning, viss träning eller nått annat minskar?
Jag gillar din blogg och kommenterar i princip aldrig, det är som du säger, det är lättare att gilla.. trycka på en snabb knapp. Här måste du vara lite mer omständig.
Kan du införa en gillaknapp på din blogg? Det skulle jag direkt gilla!! =D
Jag tror på att lyssna på vad hjärna och hjärta vill. Tror du kommer fortsätta skriva i någon form även om du väljer att blogga mindre. Fortsätt gör det som inspirerar dig!
Jag tror att det är lika viktigt att skriva om bra stunder likväl som jobbiga stunder och jag tycker att det är bra att du gör det! Sen tror jag definitivt att du hittar mer glädje i att blogga om du låter den finnas till för dig när du önskar att skriva av dej. Vila bygger både glädje som muskler ;)
Älskar din blogg! Den ger grym motivation! Inte bara till träning utan även till att se på saker i allmänhet positivt! Hade jag hälften, nej en fjärdedel, av din energi vore jag nöjd! Men du bloggar så mycket du vill och om du gör ett inlägg i timmen eller ett per månad, det bestämmer du! Rock on!