Livet är ju rätt spännande ändå. Lite som obanad trail i mörkret faktiskt. Man vet inte riktigt var man är mestadels av tiden, man snubblar fram stundtals och stundom flyger man fram som en riktig bergsget. Ibland tar man dumma vägval och ibland så funkar det helt enkelt klockrent. Ibland så tappar man sina medlöpare och ibland så får de lyfta upp en ur en gyttjepöl. Ibland tappar man fotfästet och ibland så kan man inte tänka sig något annat än att vara precis DÄR.. just där och då. För det mesta så är det just himla nice. Oavsett hur jobbigt och tungt det är i stunden, och oavsett hinder man ska överkomma. Man  är lycklig och känner att man lever:)

Livet på en pinne.. vetisjutton. ”Livet på en stig”är nog grejen ändå.

För det mesta alltså just helt fantastiskt. Fastän man snubblar, skrapar upp knän och ibland är just helt förvirrad. Oavsett.. helt fantastiskt :)