Jag gillade Hillevis inlägg om att man ska fira sina segrar. Överallt haglar årssummeringar på bloggar och facebook, inte minst min egen hittar man här. Nu hade jag visserligen ett år att minnas, men jag gillar verkligen tanken som Hillevi frambringar; att man ska fira sina segrar OAVSETT vad. Även om man inte är jättenöjd med allt så är det verkligen viktigast att fokusera på det positiva. Viiiisst det är klyschigt, men vad sjutton, jag tror ändå att det positiva tänket ger mest tillbaka i längden. Så väljer i alla fall jag att jobba.

För egen del träningsmässigt så sprang jag varken längre eller snabbare än vad jag har gjort tidigare i livet MEN jag höll ihop och var skadefri trots att jag praktiskt taget levde i löparskor och gjorde kanske 15-20 marathonlöpningar och garanterat hade 150-200 (??) andra dagar med löparskor på fötterna. Jag tog ju i alla fall placeringar på utländska lopp (3:a i Italien på Ultra Trail lago d’Orta 55km och 5:a i Frankrike på Kilian Classik 45km.. vem bryr sig om att jag/vi har noll koll på motståndet… haha).

Summa kardemumma så menar jag bara att fasiken, kom ihåg att ni ÄR bra. Även när allt inte går vägen. Och det är okej med självförtroende. Självförtroende gör ju att man vågar ge sig på lite utmanade saker och obekväma situationer och miljöer. Och det är väl när vi är utanför komfortzonen som vi växer mest, inte sant? Så kör på.

En tjej utanför komfortzonen när jag debuterade som konferencier på IFORM-loppet i höstas. Första gången 1500 personer fick höra min ljuva (???!!) stämma :)