Livet kan vara en svår balansgång. Man ska träna, äta och vila enligt plan för bästa resultat, utväxling och välmående. Man ska lita på människor och ge massvis, men man får heller inte bli utnyttjad. Sedan ska man även hitta stora kärleken, samtidigt får man inte söka efter den, då man tenderar att uppfattas som desperat. Sedan ska man tjäna pengar, vara affärsmässig och business, men man skall inte vara girig. Och man skall satsa på sina vänner till tusen procent, men det är just dem man liksom aldrig hinner med. Och man ska leva livet till det yttersta, men man får inte ha det för bra heller, det sticker i ögonen på folk. Haha… Svår balansgång det där med livet.

En annan tanke som slog mig är att det är en vääääldigt fin linje mellan att vara dedikerad, passionerad och till och med besatt. För någon som undertecknad, en ganska mycket fullt-ös-medvetslös-person, vad gäller de flesta avseenden, är det inte världens enklaste kompromiss att hålla sig inom ramarna hela tiden.

Men sedan vet ni vad. Det där med ramar och balans kanske inte heller är bästa vägen att gå. Några av mina mest levnadsglada vänner är precis de vänner som väljer att inte gå balansgång eller sitta inne i boxen. De är frigjorda, följer hjärtat och lever i nuet..

Så för sjutton gubbar. Skaffa EGNA ramar. EGNA boxar. EGEN BALANSGÅNG.

Det var torsdagsmorgonens helt oförutsägbara filosofering. Men fin bild va? Dit ska jag i mars :)