Det finns så väldigt mycket mer som jag vill visa och skriva och säga om vår Marocko-resa, men det är som vanligt väldigt mycket ”you had to be there”-känsla. Får försöka göra en insats med en liten bildbomb. Får komma ett par sådana fler också så snart jag får tillgång till de andras bilder också.

Det var alltså dags att lämna Imlil 1700möh och bege sig uppför berget på allvar. Vår löparguide Mohammed var sjutton den skönaste lirare jag träffat på, och gjorde vår trip extra rolig! Att dessutom resa med Nicklas och Forsner gjorde inte livet speciellt mycket sämre, jag har oerhört kul. De andra i gänget var nya bekantskaper som också bidrog till alldeles för mycket skratt :)

 

Vi packade ihop vår utrustning som guider och åsnor skulle ta till toppen.

 

Därefter var det dags för magisk löpning omgjärdad av snötäckta toppar! Värmen och höjden kändes kanske en aning, men det var inte så farligt. Jag brukar hantera höjd relativt bra, och värmen likaså. Vi var förstås nogranna med att förse oss med vätska, energi och salt. Jag njöt av att reka en sådan galet cool tur. Du får inte en bättre inramning än detta!

 

Lunchutsikten, inte helt illa va?

Lunch åts på plats på berget i en av kioskerna. Guiderna som transporterade packningen serverade också maten till oss. Vällagad bra mat på plats mitt på berget, bättre och smidigare blir det inte! Överallt kunde vi köpa färskpressad apelsinjuice för en struntsumma och livet lekte i löparskor.

 

Väl upp på 3200 höjdmeter kom vi fram till Nelter där vi skulle sova för natten. I ett tidigt skede uppenbarade sig ett mäktigt fort och andra bergssugna människor. Somliga med löparskor (okej bara vi!!), andra med pjäxor, några med stegjärn, några med snöskor och många med skidor. En herrans mix med andra ord!

God mat, roligt sällskap och en stor skara högljudda svenskar i matsalen avrundade kvällen. Natten spenderades i sovsal och skrattattack när japanen i salen snarkade roligare än någonsin….

 

Upp tidigt och på med stegjärn och prylarna. Vi hade förstås gått igenom utrustningen kvällen innan då inte alla var erfarna kring bergsbestigning (undertecknad inräknad!).

 

Sedan begav vi oss uppför!! Vad gäller själva klättringen med stegjärn kan jag meddela alla orolig (mamma exempelvis) att det inte var speciellt svår klättring. Det är ett väldigt snällt berg och jag tror att alla klarar av det här galant. Vi gick i sakta mak tillsammans uppför toppen och tog foton, drack vatten och åt energi. ALLA måste få uppleva en sådan här magisk tur!!

 

Alltså kolla bergen runtomkring, helt galet!!!

Uppe på toppen på Jbel Toubkal, Nordafrikas högsta punkt, 4167 möh!!

Väl uppe på toppen tog vi förstås en hel del foton och njöt innan vi vände åter och tog oss ner. Bestigningen tog ca 6h totalt och var en dans rakt igenom. Efter lunch så sprang vi neråt berget tillbaka till Imlil. De andra vandrade medans vi skuttade som aldrig förr. OKEJ, bestigningen må ha varit ashäftigt MEN att komma farande över stock och sten från 3200 höjdmeter till 1700 höjdmeter, häftiga och tvära stigar med stenar, och annat roligt – DET var HUR ROLIGT SOM HELST!!!!! DET VAR 2H TOTALT JÄKLA ÖVERDRIVET ENDORFINPÅSLAG!! Kanske var jag endorfinhög och höghöjdsboostad men jag sprang på som en jäkla jagvetintevad!! :) Hahaha.. DET var nästan det bästa på hela turen.. Runners high deluxe!! :) Jag ville ärligt talat aldrig sluta springa.. fastän jag vid det här laget var ganska trött !

Väl tillbaka i Imlil blev det solande, häng, mat och annat mys innan de andra var tillbaka. Vi tog oss tillbaka till Marrakech och drog runt på stan innan sömnen slog till.

 

Summa kardemumma är så svårt när man egentligen har tusen fler ord att skriva men.. jag önskar kort och gott att jag snart är tillbaka helt enkelt. För att det var bland det coolaste jag har upplevt i löparskor och leendet var påklistrad hela resan igenon. Grymma människor, fantastisk miljö, rolig löpning, oerhört trevligt bergsfolk, bra mat, smidigt och tillgängligt och mycket mer!!

Ett stort minne för livet :)