Precis som vanligt blir det mycket bilder, och säkerligen mycket text också om jag känner mig själv. Årskrönikan började jag med redan 2011, förmodligen mest för att hålla reda på mig själv. Det hände ju så mycket hela tiden och det var kul att samla allt! På den tiden rörde det sig främst om lopp och träningspass, nuförtiden tycker jag att det är kul att läsa och se tillbaka på krönikorna för att jag upplever att jag har utvecklats inom olika områden varje år, och självklart lika kul fortfarande bara att hänga med i allt som händer!

Här finns de att läs om man är nyfiken på tidigare år; annars är det bara att stanna kvar här på sidan för 2018!

Förra året var OSANNOLIKA 2017, året allt hände, och hur ska man kunna toppa det? Går det verkligen? Jag minns att förra årets årskrönika var fullproppad med allt, och jag hade ridit på en hög våg av energi genom året. ALLT hände. Så när 2018 började ska jag erkänna att proppen gick ur mig nästan omgående. Jag minns att jag tänkte att det var sorgligt att det inte var osannolika 2017  längre.
Men 2018 visade sig bjuda på rock n’roll det också! Men det började i lugn och ro och jag spenderade januari med mycket jobb och mycket tid med min älskade valp Pompe. Vi hade massvis av tid ihop och jag bara njöt.

I februari blev det lite mer äventyr när jag och Pompe åkte och besökte Alex i Åre. Det blev toppturer och äventyr. Även skimotävling i Björnen i pannlampans sken!

Väl hemma började eventen startas upp för året, och snön som låg överallt gjorde träningen rolig. Jag fick till och med gå topptur i hemmabacken Fiskartorpsbacken!

I mars firade vi 5 år med TNT och det kändes stort! Teamet växte, energin fanns där hos alla och jag började känna mig så galet taggad inför året som skulle komma. Massor av roliga äventyr i programmet och självklart kopiösa mängder arbete.The way we like it alltså! All vaken tid har verkligen gått åt till TNT iår, jag visste inte ens att jag kunde addera fler timmar än tidigare år haha. Vi arrangerade bokrelease för Emelie Forsberg, stod på Vildmarksmässan och jag hann iväg på drömresan att bestiga Kebnekaise vintertid. Vi fick en strålande dag med blå himmel och sol – lycka!

Jag fick mer skidåkning än någonsin med en snabb weekend även till Cervinia för skidåkning och vår alltid så sköna toppturshelg för nybörjare i Storulvån! Säsongen i övrigt hade börjat så jag varvade resorna med föreläsningar, arbete och möten. Minns att det kändes som en vanlig aprilmånad i mitt liv – härjig!

Snön började släppa greppet i tid till våra uppstarter, och nya grupper föddes i Mora, Uddevalla, Malmö och Linköping. Samtidigt växlade vi upp inför EcoTrail och många kom på våra provlöpningar. Och till slut kom också våren men den blev ju sommar på två sekunder och värmen flödade. Vilken majmånad vi skulle få!!

Jag sprang två sköna långpass på 45km vardera och började känna att foten som strulat lite i början på året började ge med sig. Var speaker på Trailvarvet och debuterade i hundlöpartävling med Pompe. Vi hade roligt på jobbet med teamet och körde en ”teambuilding” mot varandra på Stockholms Brantaste. Jag fick nöja mig med en 7e plats bland damerna och 4a inom teamet =) Genomförde sedan årets cykelpass med Alex på 100km till landet för att hämta upp bil och hund. Sedan fick cyklarna vila resten av året, brukar bli ungefär så.


I slutet av maj hade vi 5årsfest för Team Nordic Trail och det var fantastiskt att se tillbaka på åren som gått. Att konstatera att lilla drömmen nu är en fullt fungerande verksamhet som växer med bra energi. Så kul att se gamla och nya medlemmar komma och partaja med oss. Svårt att förklara men en riktig varm-och-mysig-trygg-entreprenörsstolthet-känsla i magen.

Juni bjöd på massor av värme och när vi inte jobbade blev det en MCtur i skärgården eller ett skönt långpass i hettan. Jag åkte till Norge och träffade potentiella ledare, och vi firade traditionsenligt Nationaldagen med Åda Wild Boar Challenge och massor av vänner. En perfekt uppladdning för Dolomiti Extreme Trail 53km som var oerhört vacker, men jag var lite för uppslukad av livets åtaganden för att kunna njuta. Dessutom får jag erkänna att jag nog då hade UTMB för mycket bagaget och var sjukt nöjd över att ”bara” springa 53km och inte den tänkta 100 km-distansen.

Sedan härligt att landa in hemma rakt in i EcoTrail-bubblan! Vårt fantastiska lopp och alla underbara människor som hjälper oss. Nu blev det att bosätta sig på kontoret med resten av gänget under EcoTrailbubblan.. inte en timma kunde slösas på annat! Rock n’ roll! Sedan blev också loppet precis så fantastiskt vi hade planerat och önskat – och likaså vädret!! Jag kollapsade till slut hemma den söndagen efter många vakna timmar och 15 timmars speakerarbete.. och var så stolt och tacksam över allt och alla!

 

Juli kom och min favoritresa till Pyrenéerna. Det var min hittills 7e tur på lika många år, så ni kan förstå att jag gillar det! För övrigt arrangerade vi resor hej vilt hela våren och sommaren även om de inte nämns här så frekvent och det var för att jag inte medverkade på riktigt lika många som vanligt. Men det arrangerades desto fler! Älska resor!! I pyreneerna fick jag med mig en underbar grupp och på något vänster slutade jag 3:a på marathonet. Har jag sagt att jag älskar denna resa?

Jag var hemma och vände skutan norrut för fyra ensamdagar på fjället i min ensamhet. Varje sommar tar jag några enkla dagar, reka lite stigar och konferera med mig själv. Jag hade enorm tur med t-shirtväder hela vägen och underbar topptur på bland annat Nallotoppen. 15 mil senare i täckningsfria landet var jag en nya människa och fortsatt laddad för en högsäsongssommar utan dess like!

Det var ju inte vilket år som helst, det var ju det stora 30:onde året i mitt liv! Och detta hade jag förmånen att fira i Dolomiterna strax innan en av våra grupper kom. Med mig fanns de allra bästa och jag kände mig lyckligt lottad. Jag och syrran firade 60 år och snart väntade många sköna bergsdagar.

Hemma i augusti och jag manglade arbete som aldrig förr. Under 2016 var vi 3 personer, sedan 5 personer på kontoret 2017 och nu vid 2018 års slut adderade jag ytterligare grymma människor till teamet. Det är 200 ledare och vi är 7 heltidsanställda i Sverige och en anställd i Finland. Under tiden dubblerade vi även omsättningen och antalet resor. Man kan helt enkelt summera ihop det med att det hände en hel del grejer både 2017 men mycket även 2018. Och anledningen till att jag rest på färre resor i år är helt enkelt för att min tid och energi gått åt mycket till att faktiskt bygga och hålla ihop, stärka och växla upp organisationen. Men med detta team är allt möjligt!! Och det är så galet kul att se oss växa och alla deltagare och resenärer återkomma, och boosta medlemsmassan med nya orter osv. Det är aldrig tråkigt på mitt jobb!
I mitten augusti kom jag iväg norrut igen i alla fall och fick några dagar först med Hanna för planering och rekning innan vår företagsgrupp kom för teambuilding och en framgångsrik topptur på Kebnekaise!

Sedan vankades det storpartaj! Det fanns ju en helg över att fylla i programmet så vi fyllda den med alla vänner och familj som kom och gjorde dagen till något HELT MAGISKT!!!! Extra kul att få fylla år och fira med sin bästis! När man var liten var det trist ärligt talat att behöva dela sin födelsedag med sin syster, man fick aldrig riktigt känna sig unik och speciellt. Nuförtiden är det däremot helt tvärtom och det är en ära att få fira sin födelsedag med den bästa man vet <3

September skulle sedan bjuda på drömlik värme och teambuildingresa för teamet till Järvsö, Trailfest i Vålådalen och sommarstugashopping! Dessutom startade vi äntligen upp i Norge på 3 ställen runtom Oslo. Det tillsammans med våra 11 orter i Finland gör oss verkligen till Team NORDIC Trail!

Sen bar det iväg till Ramundberget för TNTdagarna 2018 – vår galet sköna och roliga inspirationshelg för alla TNTledare! Över 100 smurfar härjade loss på de snö och soliga fjällen mellan utbildning, workshops och självklart TNT Awards och kvällens partaj! En av årets roligaste helger! Jag känner sådan kärlek och tacksamhet till alla som är med och i teamet och sprider sin grymma energi

Efter några veckors jobb blev det avresa till mitt älskade Atlasbergen. Hit har jag rest många ggr och jag älskar dessa berg, den goda maten och de snälla berberna! Det var en rolig grupp i alla åldrar och från hela Sverige och vi upplevde magiska upplevelser under en veckas tid. Jag blev verkligen nyförälskad i Atlasbergen och extra kul att pappa och syrran kom med!

Hemma på kontoret jobbades det på för fullt och samtidigt som säsongens 40 resor nu nästan alla hunnit gå av stapeln planerades våra kommande resor för 2019. Dessutom renoverade vi kök och badrum och signerade en ny danmarksansvarig (jajamen uppstart våren 2019 för vårt fjärde land!)
Jag har varit begravd i arbete hela hösten men också så himla glad och tacksam. Jag har inte känt mig så utpumpad som andra år i slutet på året utan taggad och peppad. Jag vet att 2019 kommer innebära så sjukt mycket bra grejer (!!). Att jag haft förmånen att anställa min kära tvillingsyster (!) blev nog en av årets grymmaste överraskningar, en sådan klippa! ALLA är sådana klippor på teamet och vi alla brinner för det vi gör. Det gör mig återkommande så tacksam och det är så roligt att se var vi tar vägen med allt varje år. Att bygga en organisation från ingenting och sen se den utvecklas år efter år är nog det coolaste jag kommer åstadkomma, och det är bara att njuta av the ride!
Om 2017 var ett osannolikt år så var 2018 ett år jag kämpade. Dag ut och dag in för att skapa något bra, vara en god ledare, duktig löpare, bra medmänniska, bra arbetsgivare, duktig hyresvärd, kul kompis, duktiga föreläsare och entreprenör osv. Och jag har gjort det med glädje! Och jag gör gärna om det nästa år igen. 2018 får nog bli jobbårens jobbår!
Innan december tog slut blev det avresa till äventyrens land Nya Zeeland. Och det är på flyget hem igen som jag skriver detta efter över 3 veckors äventyr, upplevelse och 4000 mil i bil.

Nu ser jag fram emot ett spännande 2019 med mer bollar i luften än någonsin men också mer kraft, energi och kapacitet. Så jäkla taggad! Tagga2019! Jag hoppas på roliga resor, uppdrag och så ska jag upp på hästen igen och springa en riktigt lång ultra också! Det bästa är ju att allt ligger i mina egna händer så det är ju bara att skapa förutsättningarna själv.

Jag ska försöka att stressa mindre, lägga bort telefonen tidigare på kvällen och inte ta för många förhastade beslut.
Jag är redo 2019 – BRING IT ON!!!!