Det här är ett ämne som jag har varit inne på tidigare; om bloggar hetsar eller inspirerar. Tanken har inte slagit mig på mycket länge förrän Ida skrev följande kommentar igår..
Gud vad snabb du är! Har du inga gränser? Får ångest när jag läser din blogg, tycker bara att man själv är så himla dålig i jämförelse med dig…
Jag vill ju inte bidra med ångest! Herregud, vilket slag i magen jag kände. Ida! Få ingen ångest kära du!
Det enda jag kan göra är väl egentligen att dela med av min egen syn på andras träning. Hetsas jag eller inspireras jag av andras prestationer? Egentligen lite både och, dock får jag garanterat mer inspiration än hets. Men kanske någon gång inte alltför ofta så känner väl även jag stress efter att ha läst om andras fina prestationer. Men så är det nog när man är tävlingsmänniska, man taggas igång av competition.
Vad ska man göra då? Gräva ner sig och känna att ”man är sämst?” – nej knappast. Då kommer man ju alltid vara bitter, eftersom man garanterat alltid kommer att hitta någon som är bättre (?). Bättre att dra i inspirationskortet. Jag tänker såhär ”Kunde Rune Larsson enkelt som en plätt springa 35km till jobbet och 35km hem från jobbet varje dag så ska väl också kunna springa himla långt?” eller ”Kan hon springa milen på sub40min så ska väl jag också klara av det?”. Att andra människor fixar det visar mig att det är möjligt. Bara vetskapen om vad som är möjligt öppnar dörrar.
Det är som när jag första gången hörde om människor som sprang 5milslånglopp på helgerna – träning?! Kan man verkligen? Jajamen! Sakta men säkert var jag där och hörde om nya saker. Springa 100km? Kan man? Jajamen!
Så det öppnar ögonen att läsa om andras prestationer/tider/lopp. Det inspirerar mig och får mig att vilja gå ”the extra mile”.
Om jag någonsin hetsat någon så får jag be om ursäkt. Jag tror dock att jag nog mest hetsar mig själv ;) Men jag mår bra av det och jag älskar det. Jag älskar att se vad jag är kapabel att göra, och då krävs det att man är villig att pressa sig. Men jag hoppas att det är den sunda äventyrskänslan jag förmedlar: Att man kan bara man tror på sig. Inte att man måste, eller att man är dålig om man låter bli.
Så kära vänner. Vi unnar varandra framgång och får inspiration av dem, eller hur?
Helt klart inspireras vi av varandra! För ett år sedan trodde jag knappast att det var möjligt att springa 30 km, om två veckor är det dags för mig att bevisa att det går att springa 55. Det ultimata vore så klart att springa hela sträckan i Fivefingers :)
Jag inspereras! det gäller ju att vara så bekväm i sig själv (försöka iaf) så att man kan välja att insperaras. Jag älskar din blogg, å tack vara att du ser 55 km som ”ingeting” så valde ja att använda de på mitt sätt. Ja har tyckt 3 km va en prestation – nu behöver ja upp i 10 för å kalla de prestation ( å inga pass ligger under 5 längre) Så ja insperas av dig!
Nej gosh nej! Det krävs så mycket träning för allt man gör. Vill man bli stark på gymmet krävs timmar och åter timmar där, vill man springa – samma sak. Man blir knappast proffs på en dag.
Jag blir SJUKT inspirerad av dig och tänker snarare att för fasen, klarar du marathon varje vecka (typ haha) så fixar jag ett i mitt liv. Och som sagt, nästa år.
Fortsätt peppa bruden :)
Inspiration min vän, inget annat. Självklart är du Duracellen och jag ICA Batterier ;) men snart blir jag också lika duktig. Känn dig som en kanin! Eller räv, eller vad det nu är som springer före alla andra i ett lopp. Hetsa (eller egentligen inspirera) gärna dig själv, det är bara du som vet hur mycket din kropp tål. Med andra ord, upp och hoppa, nu är det dags för nya tag!
PS: Försökte göra ett havsdopp igår ute i Grisslinge Havsbad (Värmdö), det var så kallt…
Miranda, du inspirerar mycket mer än vad du bidrar till ångest! Jag överdrev nog lite, men det är nog bara för att du är en stor förebild och jag ser upp till dig! Fortsätt med det du gör för det är helt fantastiskt! Jag försöker alltid tänka att du är 7 år äldre och har sprungit mycket mer, och det inspirerar eftersom det gör att jag kan tro att allt det du gör är mycket möjligt för mig i framtiden… är ju faktist bara 17 år, har massa löpår framför mig! Du är bäst!