Det finns en simpel gyllene regel: Att kunna äta!
.. och då menar jag inte att tugga eller så, utan att möjligheten till att förse sig med energi finns!
Det första jag gjorde när jag och Suss bestämt oss för Gränna 300 var att kartlägga sträckan. Kartlägga dagsetapperna, boka boende och printa kartor. Men även att kartlägga varenda matstopp/fikastopp. Helst med max 10-15km mellanrum. Nu är det väl inte nödvändigt att äta jämt på alla stopp; men gärna på de flesta. Ibland hoppade jag och Suss några stopp och valde att äta en energibar under en promenad uppför en backe – men likväl måste möjligheten till energitillförsel finnas.
Man kan se sig själv som en bil egentligen, som behöver soppa på morgonen, förmiddagen, lunchen, eftermiddagen och kvällen. Annars går maskineriet inte. För när du äter så hjälper du kroppen att återhämta sig från gårdagen; boosta kroppen var pågående utmaningar samt förbereda kroppen för morgondagens utsvävningar.
Så med andra ord: toppen om man kan springa långt, men ska man springa i snitt ett marathon om dagen i 7 dagar – då måste man kunna äta!
För övrigt ska jag meddela att det är bland det roligaste. ”Var är nästa fika? När tar vi lunch och var? Kaffepaus?” Att planera födointaget förhöjer absolut hela uppgiften. Det är jättekul att se se vad nästa hörn bjuder på för käk.
Att nämnas bör även att jag och Suss alltid hade energi i ryggan, OM det visade sig att tänkt ort i värsta fall inte hade ens en mack där vi kunde handla. Så med andra ord, äventyr kräver sin planering och jag är otroligt stolt över vår. Jag lyckades få ihop okej dagsdistanser, fika/lunch i små orter med matmöjligheter samt bra och mysiga ställen att bo på.
Jag känner för att göra om det.. Vem hänger på? ;)
Jag Jag Jag vill också! Måste bara jobba mig upp mot ett marathon innan jag kan klara ett marathon om dagen i en vecka. Just nu ligger jag på halvmarathon som mest. Men snart så!
Du är grymt inspirerande Miranda!
Så kult og inspirerende! Leker med tanken å gjöre noe lignende neste sommer. (c:
Har läst varje post under Gränna-äventyret, och det låter ju helt underbart. Klart man blir sugen!
Om du flyttar sträckan till fjällen;)
Ja, man undrar ju vad ni äter? För att springa så mycket så e ni ju inte direkt trådsmala direkt, nån av er!
Hahahaha så låg kommentar!
Snacka om att vara avundsjuk på tjejer som kan prestera.
Så otroligt lågt och onödigt…
gissningsvis är A en tjej och det är trist att vi inte kan hylla varandra utan istället ska det huggas i ryggen. Så onödigt.
Skäms!
Å min kommentar var självfallet riktad mot A och INTE Syrran :)
Jag! På en gång!
Jag är på :-)
Jag är supersugen på äventyr! Måste bara sakta men säkert öka på sträckorna först. Och självklart är ätandet en väldigt kul del.
Jag följer självklart med!