Jag blir ifrågasatt ständigt. Jämt. Titt som tätt.
En sak är fascination. Eller att få höra att man är ”lite galen”. Det är helt ok. Det är bränsle.
Men att ständigt bli ifrågasatt tar ändå på krafterna. Hur kommer din kropp må när du blir gammal? Är du dum i huvudet? Inte kan man hålla på sådär? Du kommer skada dig?
Just ”Hur kommer din kropp må senare i livet?!” är en fråga som tär på mig.
Jag brukar säga att den lär vara minst lika pigg i 50 år till. Att jag känner människor som är dubbelt så gamla och dubbelt så galna och klarar det med bravur. Att det är hundrafemiogånger bättre att syssla med det jag gör än att att sitta alla timmar framför tv:n.
Men ibland kan jag ändå brottas lite med tvivel. Jag lever för att uppleva NUet men det är såklart att min kropp ska hålla för alltid också.
Jag är egentligen inte orolig. Det finns många som är värre än jag och klarar sig genom livet. Men ibland undrar jag ändå. Jag funderar och tänker. Jag känner massor av folk som springer lika många mil eller tränar lika många timmar, men visst, inte från 22års ålder kanske? Fast många elitidrottare kör ju på från tidig ålder. Men visst, de är ju oftast slitna senare i livet. Men jag är ju heller inte elit..
Vissa stunder funderar jag på hur all träning tar på kroppen i långa loppet. Men jag kommer alltid fram till att jag känner mig stark. Att jag har en stark kropp som håller. Så det kan ju inte vara fel det man gör?
Men alla frågar alltid. Hela tiden. Hur klarar du dig från skador? Hur mycket sliter det? Hur länge tänker du hålla på sådär?
Hur jag klarar mig från skador. Jag vet inte. Hur mycket det sliter? Jag vet inte. Hur länge jag kommer hålla på? Jämt. Men jag har verkligen inte svar på alla frågor.
Jag accepterar dock det faktum att all träning jag gör och kommer göra sliter på kroppen i långa loppet. Men att det även bygger upp. Och förhoppningsvis gör kroppen starkare i det ännu längre loppet. Superstark.
Dessa stunder tänker jag mycket på vila och viloperioder. Jag vill ju trots allt bygga upp. Men för att bygga upp måste man först bryta ner, sedan bygga upp. Man måste ha balans. Många gånger tänker jag också på vad Zandra sa en gång; att jag ”har fått en kropp som klarar stora doser träning, ta hand om den.”
Nuförtiden är det aldrig svårt att vila. Eller träna. Eller ha balans egentligen. Jag tar hand om kroppen min och just nu blåser vi på som aldrig förr. Blir starkare. Bygger upp. Starka tillsammans för alltid. Det måste jag tro på. Att det bara blir bättre och bättre.
För tror jag inte att det här är BRA så kan jag ju liksom lika gärna lägga ner.
Så på frågan om hur min kropp ”kommer må senare i livet?”
Så kommer den förhoppningsvis fortfarande vara en fucking machine. Sådetså. Bara jag spelar mina kort rätt.
Ifrågasättande är så otroligt energikrävande Även om man försöker blocka och inte låta det tränga sig på Men kom ihåg! Det är din kropp! Ingen känner den bättre än du! Dess gränser och möjligheter! Och din träningsdos ska jämföras med… Ingen! Visst finns det ett ”sen” att grubbla över men vem vet hur det kommer se ut? Ingen! Jag njuter hellre av min kropp och träning nu- fullt ut- än försöker spara mig till ”sen” som man inte ens vet säkert att man har! Vem vill sitta gammal och ångra det man velat göra men inte vågade? Speciellt inte om det är andra människor som hållit dig tillbaka!
Tack Em för dina kloka ord :-) Du har helt rätt i att man aldrig vet vad som komma skall ch njuta i nuet. ! Kör hårt kompis!!
För att ta ett citat från boken Mitt livs lopp (Gunder Hägg 1987):
”Det finns två sjukdomar i Sverige som är nästan obotliga, den ena är cancer och den andra är den svenska avundsjukan.”
Var stark Miranda, var stark!
Tack Fredric. Grym kommentar!!
Ganska intressant att du får den frågan. Jag menar, hur skulle din (eller någon annans heller för den delen) kropp må eller orka med ett helt liv om du satt på sofflocket och åt praliner dagarna i ända.
Tro på dig själv och din kropp:)
Precis! Dock precis vad jag gjorde igår kväll, men knappast varje kväll. Ingen kropp mår bra av det i långa loppet! Tack för stödet :-)
Jag tycker att det är fascinerande att din kropp pallar all träning på bra och att du bara kör på som en maskin, men det är väl enbart något att vara glad för! Varje person känner sig själv bäst, och det är bara fånigt att ifrågasätta andras livsstil på det sättet. Varje människa måste förhålla sig till sin egen kropp, sina egna möjligheter och begränsningar. Tycker att det verkar som du har hittat en bra balans och återhämtar dig emellanåt så om kroppen är med, varför ändra på nåt. Sen har du ju också erfarenheten av att ha tränat för mycket, så det känns som du skulle uppfatta signalerna från kroppen om det blev för mycket.
Blockera ut ifrågasättarna och njut varje sekund av att ha en kropp som låter dig uppleva så mycket underbart! Det är för bra för att inte ta tillvara på!
Kram på dig
Tack så jättemycket för dina kloka ord. Du har så rätt. Jag ska lita på att jag själv kan avgöra vad som är bra för mig, och inte andra. Tack återigen !
Vilket tänkvärt inlägg och igenkännande!
Jag tror som du skriver att det handlar om balans och att man faktiskt känner sin egen kropp så väl och även då kan bromsa i tid om det skulle behövas. Och varför skulle en kropp inte hålla för fysisk aktivetet? Är vi inte gjorda för att röra på oss? Att inte göra det innebär ju bra mycket mer risker, träningen gör oss ju starka.
Nä lyssna inte på avundsjukan! Du är helt otrolig som klarar det du gör och det är underbart att du verkar ha en bra relation till din superstarka kropp! Fortsätt att inspirera:)
Du har ju HELT RÄTT. Hur skulle vi må utan fysisk aktivitet? Visst tamefan är vi gjorda för det ! Tänk bara så mycket rörelse våra förfäder egentligen gjorde! :-)
Tack för din kommentar, så glad jag blev!
Hej!
Fortsätt precis som du gör. För alla är vi olika-ingen är som du!
Det finns alltid dom som ifrågasätter och tyvärr även sprider negativ
energi, och det är tråkigt men inget du/vi skal ta åt oss. Din framtid blir underbar
-så länge du lever som idag – med att njuta. Och löpa är njutning:-)
Tack för inspirerande blogg och för glädjen du sprider.
Må gott & Lycka till i Berlin!
Tack så jättemycket Odd!
Åh vilken mysig kommentar som gör mig alldeles glad..!
Norskan som vann Stockholm Marathon häromåret blev *mindre* skadad när hon ökade sin träningsmängd rejält. Så länge man njuter av sin löpning och har vett att vila när det känns sämre, så vägrar jag tro att löpningen kan vara skadlig på något sätt.
…och här är ett bra motargument till dem som gnäller:
http://rwdaily.runnersworld.com/2008/06/non-runner-dies-while-not-running.html
Tack Blister, du har ju så rätt :D
Njut och bry dig inte om vad folk tänker.
Du mår bra och kroppen.
Folk är bara avundssjuka.
Du inspierar till hälsa och träning.
Kramar
Tack Karin. Ska komma ihåg det! Tack :-)
Hej, fint att den kommentaren satte sig. Du ÄR stark och du verkar klara oändligt mkt mer belastning än de flesta av oss. Dessutom har du lärt dig något oerhört viktigt de senaste åren och det är att lyssna på din kropp. Nu ger du den energi och du vilar när du känner dig sliten. BRA! Det är egentligen det enda du behöver tänka på, utöver att ha roligt såklart.
Jag håller på dig och hoppas att du aldrig någonsin behöver bli skadad.
Tack Zandra. Du är så bra att ha, säger så kloka saker :-) Men du vet ju att du har hjälp mig en massor. Tack vännen :-)
Jag tror inte kroppen blir utsliten i förtid av att springa mycket. Inte om man trappar upp det i lagom takt hela tiden. Det vore en annan sak att chocka kroppen och springa åtskilliga mil på en gång. Kroppen är en unik apparat i det avseendet att den är anpassningsbar. Om man tränar mycket anpassar sig kroppen till det och klarar av större belastningar. Sen är det ju oundvikligt viktigt att vila och äta bra mat (vilket enligt min filosofi innebär att äta bra mat och sen äta godis ;) ). Men vad jag verkar kunna uppfatta från din blogg är det precis det du gör. Så vem är att ifrågasätta om din kropp kommer bli sliten på äldre dagar. Jag menar. Det kommer den bli. Det är åldrandes process, men den kommer inte vara mer sliten än en som tränar inte fullt så mycket om du gör. So whats the deal liksom. By the way så gillar jag verkligen citat av Gunder Hägg. Klockrent!
Helt rätt. Slitna blir vi allihopa förr eller senare. Bättre leva livet som man vill och pusha sina gränser så länge man kan :-) :-) Tack! :-)
Hoppas du inte tar åt dig allt för mycket (det verkar du inte göra) av gnället, tror också att eftersom många inte tränar eller rör på sig alls så verkar du lite galen som springer 100 km. Många klarar inte av att springa 1 km och då är det nog lättare att försvara sitt eget livsval och klanka ner på motsatsen än att se allvaret i sin egen situation.
Tack för en jätte bra och inspirerande blogg
Hejsan Marcus. Man försöker att inte ta åt sig, men det är såklart att det gnager lite emellanåt. Speciellt när man faktiskt inte har någon aning om hur man mår om 20 år liksom? Men du har rätt, jag tror också folk jagas upp lite extra eftersom det är så ”out of their world” att någon springer 100km. Tack så jättemycket för kommentaren :-)
Givetvis sa Gunder Hägg kloka saker… Han var ju Jämte från skogarna…
”Fucking machine” låter gött, Grattis Alex!
HAHAAHA… Typiskt nordbona att tolka det så…. ;D