Den här veckan blir jag paranoid.
Alla nyser kring mig, alla är sjuka, alla är krassliga, visst känner jag i halsen? Visst är jag seg, trött och hängig?
..och det har bara gått en dag.
Tidigare idag tyckte jag t.o.m. att jag förlorade synen på höger öga (?)!
Andas. Andas.
Det berömda marathonveckan.
Tankarna går febrilt i marathonförberedelser. Har ändrat mig kring skorna, VILKA ska jag ha? Och vad ska jag ha på mig? Och jag får inte glömma att ladda klockan, eller mp:n. Sedan så får jag inte glömma att klippa naglarna, dra i mig resorb, ta med mig startbeviset till Tyskland, vaselinera kroppen m.m…
Fyfan. Vilken stress.
Andas.
Det kommer gå vägen. Mental kraft eller vad det nu är. Det KOMMER gå vägen.
Visualisera mållinjen och allt sådant.
Men ändå. Stress.
Nervositet.
Gaaahhh…..
Ahh. Fler som blir lätt (eller snarare svårt) hypokondriska inför något stort! Allstå inte roligt för dig men ändå roligt att jag inte är ensam. Jag tror helt klart att jag är dödssjuk dagarna innan, får ju alla symptom, å så vips är dom borta…underligt.
Men du, det här med att köra med vaselin, hur gör du? Jättedum fråga kanske men jag ser ut som ett sår lite här och där när jag sprungit under längre tid, kleta in på de ställerna innan allstå?
Du, ett jättestort lycka till!
Haha vi är nog alla paranoida sista dagarna innan ;)
Jajamen, bara att smörja in med vaselin på alla ställen man kan riskera skav; armhålor, mellan låren, fötterna osv !
bara en liten detalj: det är djävulskt hög tid att persa nu, bara så att du vet. ;-)
Spring och köp handsprit!
Jo jag vet! Veckan innan halvmaran hade ja halsont, ont i vaden, ont i hälsenan, ont i knäet. Men på racedagen var allt som bortblåst! Kram