För en vecka sedan härjade vi nerför Åreskutan på pisterna. Haha. För jäkla roligt alltså. Inte varje dag LÖPARNA tar över skidbackarna. Men just sista helgen i oktober är det optimalt. Inga mtb-cyklister och inga skidåkare. Lika bra att dansa på bordet liksom.

NI vet som den forne ”asfaltsnörden” jag är, så har jag ju inte utsatt mig så löjligt mycket för sådana här tokerier.. nu är det ungefär allt jag kan tänka på. Var är nästa pist att kuta på? Var är nästa obanade skog?

Kände det ganska tydligt idag när vi sprang.. så snart vi lämnade spåret och ”härjade lite” så var benen piggare än piggast. Tametusan. Så kär trailtönt man blivit. Älska äventyr!

Snart dags att locka det stora trollhåret. Jag har ingen som helst kontroll på det längre, dags att klippa av en bit. Annars hade jag ju faktiskt kunnat klä ut mig som skogstroll. Håret har jag, och skogstokig är jag. Helt optimalt. Hur klär sig sådana egentligen…