Minns ni den gamla ”dödsreflexen” i Danderyd? Som jag skrev och upphöjde till skyarna förra hösten??

Herregud, idag var det dags igen för första gången på länge :) Jäklar vilken bana! Man blir inte direkt uttråkad. Den är fortfarande precis lika galen, svår, omöjlig, opålitlig, tuff, tokig och svår som jag minns den. Det positiva är dock att jag var mycket starkare nu än förra året, jag tog alla stigningar med starka ben. Nackdelen var att jag sprang på med en rejält stark skara grabbar att jag fick jaga en del.. men men.. jag är ju van vid detta. I skogen jagar jag dem.. i övrigt är det tvärtom… höhö..(??) ;)

Hellycklig med mina goa vänner rundade vi upp efter 15km äventyr i den mörka skogen. Knappast att många skulle välja detta galna äventyr som bästa vardagsunderhållningen men man blir LYCKLIG OCH EUFORISK :)

Det var i övrigt tuffa gruppen på TNT som körde danderydsreflexen med bästa ledare Johan (och undertecknat skogstroll). Övriga körde som vanligt på ÖIP. Här nedan ser ni medelgruppen med supergrymmaste ledarna. Blir ännu lite lyckligare när jag ser bilderna… men så är jag ju också hyfsat endorfindrogad just nu också ;) 

Finfint besök även av Gymgrossistens personalgrupp som fick uppleva reflexbana. Inte helt illa!

Så trail sprider sig. Glatt trailtroll summerar dagen med bra möten, heltokig äventyrslöpning och en himla bra kvällsmacka. Som får blli massvis med mackor tror jag.

Dessutom finfrämmat av min älskade vän Suss i skogen idag. Liiiiite ännu mer lycklig Mirre. Kommer sova mer än gott ikväll. Over and out :)