När den lilla tävlingsdepressionen är passerad så kan man bara njuta av utsikten och minnena. Gud så magiskt vackert det verkligen är i fjällen. Sådana här lopp är bra för själen helt klart. Inte riktigt en ultratävling på asfalt liksom. Vill helst göra om Fjällmaran idag. Känner revanschlustan ta över...
Axa Fjällmarathon 43km – en upplevelse och en besvikelse rikare!
För det första så har jag haft en mycket bra helg, ändå. Verkligen. Fina människor, fina miljöer och en helt ny upplevelse att lägga i bagaget. Många skratt trots min satans stackars vänsterfot som halvt om halvt förstörde mitt lopp.. Så vi kör direkt. Såklart allt lades fram på...
Söndagssegt?
Nja, inte så farligt direkt. Foten är som den är. Precis laddat in storportion av tacobuffe framför sista halvan av OS-maran. Herrejösses så de springer.. Tempo man inte kan drömma om. Otroligt inspirerande och peppande. Jag är rätt snabbt på banan igen. Tur att man är en sådan där...
Jag är inte bitter
Alltså såklart man är besviken. Något annat vore ju konstigt, men jag är inte speciellt deprimerad direkt. Accepterat faktum. Ju mer man tävlar och håller på, desto mer inser man att det inte alltid går perfekt. Ingen ide att analysera uppladdningen eftersom den på förhand inte var optimal, men...
Inte min dag!!
Satan!! :( Inte min dag, inte mitt lopp. Noll kraft i benen från start, tomt bara. Drog till och stukade vänsterfoten vid 8km och därefter gjorde vartannat steg ont.. Typ. Haha. Kaos. Lade en grym tid på hyllan och matade runt. Vågade inte mycket i spåret, det var dåligt...
Mot starten!!
Haha lugn frulle följt av meltdown då jag glömt vadkompressionen?! WTF!! Men men, det jag inte kan påverka… Fakk!! Men ändå. Okej. Fokusera. NU KÖR VI!!