.. När man är trött. Det är mörkt. Regnar.
Benen är fortfarande fyllda av kettlebellsträningsvärk.. och ja, ett tufft pass på schemat. Lång arbetsdag som tagit mycket energi.
Men jag biter ihop.
Planen är i alla fall 12-15km med mitten5:an i 4.50fart.
Vad gör man då?
Jo man påminner sig om varför man gör det man gör. För att man vill bli bra. Bättre. Hamna i listor. Utvecklas. Hårdna. Förbättras.
Prestation är en stor nyckel till min motivation. Jag får inte prestationsångest särskilt lätt längre, utan gynnas av att motiveras av prestation. Jag tror jag håller prestationsångest på avstånd just för att jag presterar för att jag vill – och inte för andras skull. När man dessutom är offentlig med sina målsättningar tror jag att det är ännu viktigare att prestera för sin egen skull än andras. Med det sagt så kan förstås även jag tvivla på mig själv men jag kommer alltid på i slutändan att det är mycket bättre att försöka lyckas än att undvika en tävling pga risken för misslyckande.
Sedan finns det förstås andra saker som driver mig såsom tävlings – och löparglädje, gemenskap med andra löpare, känslan av att ha en stark kropp som gör det jag ber den om, upplevelsen, den mentala kampen, den fysiska kampen, känslan efteråt m.m. Resultatet är inte allt, men det är en del i det hela.
Sådärja. Nu – kämpa Mirre.
Vad drivs du av?
awesome bild!
Så motiverende :) Jeg motiveres av å bli raskere, å klare mer, å få en sunnere hverdag. Gleden man får etter trening. Det er den beste følelsen!
Endorfinkicken! Det totala välbefinnandet som löpningen ger! Det är så oerhört många dimensio.ner i just det välbefinnandet. Alla ny bekantskaper sen… De går verkligen inte av för hackor.
Ut och lys upp höstmörkret bara!
Fan vad jag stavade illa då…
Svår fråga. Vet inte vad jag drivs av mest. Är ju ingen topp på att prestera, tycker nog mest det är sjukt kul att springa, träna, tävla och vara med i lopp. Gemenskapen, vara utomhus…