Ännu en årskrönika! Jag älskar årskrönikor. Vid det här laget har det blivit några stycken också, några mer välskrivna än andra, men alltid med reflektion och lite lärdomar från året. (Blir man sugen på att läsa finns de här 2016 – 2015 – 2014 – 2013 – 2012 och 2011).
Jag spenderade den här tiden för ett år sedan med att säga till alla att ”2017 är året det händer! ” Jag hade en sådan otrolig god magkänsla om att 2017 skulle vara revolutionerande och att ”DET SKULLE HÄNDA” på alla fronter. Inte för att alla år innan 2017 var pest och pina men inombords visste jag att saker och ting skulle hända på allvar. 2017 skulle jag ha rejäl medvind. Jag kände på mig det. Pusselbitar på plats. Det skulle visa sig att jag hade rätt.
2016 hade varit händelserikt och tufft. Fantastiskt men också händelserikt och tufft. Utslagen och trött satt jag 1 dec på Holiday Club i Åre och skulle skriva en bok. 7 januari skulle bokens utkast vara färdigt och jag hade inte ens börjat. Och precis som med alla andra idiotiska saker jag lyckats utsätta mig för i tid och otid kunde jag inte vara sämre än att färdigställa.
Men även om jag var trött i december kände jag medvinden komma. 2017 skulle bli ÅRETS ÅR. Inom loppet av årets första veckor lyckades jag skriva ihop boken, sätta vår största affär och (så sjukt surrealistiskt nog) landa vår nya lokal, en helt unik lokal i en lada på Norra Djurgåden, på över 200 kvadrat! Redan den 13 januari visste jag att 2017 skulle bjuda på riktigt stora saker.
Samma dag föreläste jag även för första gången i Tallin inför 100 personer. Bara det är ju en kick! På engelska!
Februari fortsatte jag traggla med boken. Upp kl 08 för att skriva. Löptur en timma mellan 11-12 och sen fortsatte jag skriva till midnatt. 300 000 ord skickade jag in till manuscoachen vars svar var ”Oj, vi måste hitta röda tråden”. Oj tänkte jag, för mig fanns den ju där… haha. Men det skulle bli ett par månaders härjande med den där boken i tid och otid. Jag skrev och skrev varje gång manuscoachen återkom med en vända. Ändrade. Skrev. Svor. Skrattade och skrev. Vi skickade manuset fram och tillbaka med någon veckas mellanrum i 2-3 månader.
I februari åkte jag till fjällen för ett par dagars välbehövd vila fylld av fjällek. Blev om än mer förälskad i skimo/topptursåkning.
I februari skrev jag alltså avtal på Outdoorladan, TNTs nya kontor! Den kanske hittills största ekonomiska risk och spontanköp jag har gjort… Plötsligt hade jag en 200 kvadratmeter stor lokal i en lada på Norra Djurgården som inte städats på ett par år. Men vilket potential jag såg! Här skulle/ville jag skapa en plats för huvudkontor, klubbhus, inspiration och glädje! Den här lokalen och de möjligheter den skapat är redan ovärderliga för vårt gäng efter detta år. Att jag fick en 3 m hög kristallkrona ”på köpet” är en historia i sig.. och att jag plötsligt blev hyresvärd till 4 andra företag under våren blev ju också en ny upplevelse. Kravspec’en på mina hyresgäster är för övrigt att de är glada och tränar. Passar det in på dig kanske du kan söka ett rum hos oss också :-) PS. Kristallkronan är också till salu om någon är sugen..
När jag inte var på kontoret eller skrev boken hemma så såg arbetsdagen ut såhär. Många föreläsningar och möten. Hann föreläsa i Finland, Danmark och Norge (!) redan under våren. Fler bucketlists bara där. På engelska. Var ganska långt utanför min komfortzon och jag skrämde slag på alla när jag sa att det fanns ”massor med björn” menade ju öl. Bear/beer… Så väldans fel det blir ibland. Haha!Vi arrangerade klassikern Ursvik All In där vi sprang alla spår i Ursvik med totalt 47,5km. När mamma var färdig tvingade jag henne att springa sista 2,5km med mig för att hon alltid har drömt om att springa 50km. Hårt, jag vet, men mamma är hård och tacksam såhär i efterhand!Fick äran att röstas fram till ”Årets ledare” i tidningen SPRING. Tack!!!! Så glad! Och opererade ögonen hos Vårda Ögonklinik. Bland det bästa jag har gjort!!!! Är tacksam varje dag för det. Läs mer om operationen här och framförallt gör den! Bilden är direkt efter operationen bredvid ögonläkaren, då jag redan såg bättre!
Fick en vacker och personlig nyckelring av Carro och fortsatte rulla runt och föreläsa under våren. Bland annat hos min partner Kia.
Vi lanserade EcoTrail Stockholm och körde igång provlöpningar. Både nervöst och roligt att arrangera en stor internationell löpartävling. Blev lite mer media och det skulle fortsätta så. Skogstrollet blev lite populärt i år. Här i personporträtt i KIA Story.Försökte ansöka om ”Girlfriend of the year” genom att beställa en specialpokal till Alex och överraska honom på mållinjen av Vasaloppet!
TNT fyllde plötsligt 4 år! Fyra väldigt händelserika år. Roliga år. Omtumlande år! Roligare för varje dag!Långt innan boken blev klar så var jag med i en katalog med den. Minns att jag såg detta tryck och fick kalla kårar längst med ryggen. Det var mars och jag hade panik. Boken skulle vara färdig för tryck i april och jag var OSÄKER på om den skulle bli färdig. Boken var det enda i år som jag stundtals verkligen inte trodde jag skulle ro i hamn.
Vildmarksmässan kom och blev som vanligt en intensiv helg! Som vanligt fylls jag också av så mycket kärlek till alla som orkar och vill anstränga sig med att hjälpa oss framåt på alla våra event. Helt galet! <3 Vi kom, vi snackade och vi sprang. Stod och pratade på mässa för EcoTrail i Paris i ett par dagar för att sedan avverka EcoTrail Paris 80km med en avslutande målgång i Eiffeltornet. Nämnde jag att vi var utklädda också?! Årets första långpass blev i alla fall långt. Jag och Alex på språng mellan fransoser!
April kom och med det kom vårens uppstarter! Vi for iväg till Luleå och ”våren” med 40cm nysnö! Men det hindrade inte galet många Lulebor att komma och springa med oss!! Magic!
Efter en god natts sömn i Luleå och en spännande pizza som Anna lagade så bar det iväg hem till Stockholm och vidare till Katrineholm där nästa grupp skulle starta – denna gång i vårväder! Som vanligt på uppstarterna så slås jag av hur långt vi har kommit jämfört med förr då jag dök upp själv med en beachflagga och lite överdriven tro på mig själv. Nu är vi istället en arme av TNT-folk och MASSOR av folk kommer på uppstarterna. Jag blir lika förvånad och glad varje gång!
Någon dag senare bar det iväg till Jämtland och topptursläger för nybörjare!! Världens bästa helg
Och någon dag efter det blev det lite jobb och sen inspirationshelg i Hellasgården för ett härligt och taggat gäng. Jag märkte att det hade blivit högsäsong plötsligt, och då var jag inte ens i närheten med på allt som jag brukade vara förr. Bara under våren hade vi 3 st Marocko-resor som jag inte ens märkte av som levererades med full kapacitet av mina ledare. Jag slogs återigen av vilken stor karusell mitt lilla experiment hade blivit.
Sen blev det äntligen inflyttning i ladan i mars/april! Jobbar man på TNT måste man stå ut med lite kaos, och möjligtvis lite extra mycket kaos under 2017. När väl högsäsongen kom skulle ju stora flytten ske också…
Mellan flyttkartongerna startade vi upp löparfest i Gävle! Äntligen! En mycket efterlängtad stad!
Jag föreläste med vännen/superstar Emelie Forsberg på Runners Store. Tänk vad mycket som hänt för oss båda den vi lärde känna varandra sommaren 2012. Med maj månad kom också vårens härjigaste läger med familjehelg i Hellas! Ett utmärkt sätt att förbruka all sin energi på en helg är att ta hand om 30 underbara barn. Som kompensationsfaktor så skrattar man också tusen gånger mer än vanligtvis också
Äntligen fick vi bjuda in lite ledare i ladan samt arrangera ett gäng aktiviteter därifrån som föreläsningar och provlöpningar
Sen bar det iväg till värmen och ön Elba i Italien! En underbar grupp att resa med och ett makalöst fint lopp återigen. 47 supernajsiga kilometer avverkades!
Väl hemma startade vi upp Team Nordic Trail I FINLAND!!!! Wooohoooo!! Bucketlist bara fortsatte! Så häftigt! Fantastiska ledare !
I Sollentuna arrangerade vi träning som ett integrationsprojekt och några av ungdomarna springer med oss än idag!
Sen kom DAGEN !! BOKDAGEN!!!
En dag att minnas är min egen bokfest! Speciellt när man börjar dagen på DHL ute i förorten för att hämta den försenade leveransen som panikskickats… men när jag väl höll den i handen. Vad ska man säga… så mycket jobb. Och kärlek. Här hade man plötsligt spillt ut sitt liv i en bok och nu var den framför en. Precis sådär som man hade hoppats att den skulle bli. Hjärtat slog hundra volter!
Den 18 maj var den stora dagen för bokfesten och så många människor kom och firade med mig! Det är det jag tar med mig mest från denna dag, att ni är så många som tror på mig och vill mig väl. Jag blev tårögd över responsen denna kväll och det var underbart att få skriva i böckerna och därmed få tänka tillbaka vad jag och personen som köpt boken fått uppleva ihop. Det fick mig att inse hur många människor som påverkar mitt liv till det positiva… hursomhelst så var jag bara så stolt glad och lycklig. Bara för bokfesten var det värt att skriva boken :-)
Och att det är så många som uppskattar den också. Tack gode gud skrev jag inte bara en bok utan en BRA bok :-)
Sedan bar det vidare till Kullaberg och ett fantastiskt 4 dagarsläger på halvön. Vi hyrde en egen stiftelsegård och fick 25 gradig värme varje dag. Det blev som att åka på kollo! Eller som i vårt fall, att arrangera kollo med 35 löpglada vuxna. Absolut en av sommarens höjdpunkter!
Ofattbart mycket media under året, här med i flera sidor i Intersports kundtidning. Sedan kom nationaldaden och Åda Wild Boar Challenge. En sjukt kul utmaning med sågning, gåtor, vattenlöpintervaller, mästarnas-mästare-moment och löpning. Och att Ahlström och Sergel slog mig och Alex måste väl ändå anses vara årets stora chock haha…
Sedan blev det äntligen EcoTrail Stockholm i början på juni. En av sommarens jobbigaste helger.. och roligaste helger! Så mycket glädje, stress och alltpåengång koncentrerat på så få timmar. 26 nationer deltog i loppet och dagen började redan 05 för oss som jobbade med loppet. Dock så hann vi aldrig hem kvällen innan så vi sov på tävlingsarenan. Sedan var det så många fantastiska funktionärer som hjälpte till att skapa en EXTREMT HÄFTIG DAG med så många utmananade pusselbitar som bara ett debutlopp kan ha!! Dagen efteråt gick jag 5 timmar i en dimma och plockade ner snitslar och jag minns att det var helt tomt i huvudet. Jag var lycklig men jag var också HELT PAJ. Men att stå och skrika i en mikrofon inne i målet i Kungsträdgården till 22.00 i 25gradig värme.. och heja in alla löpare på svenska, engelska, italienska, franska, spanska osv.. det var stort. Ett stort personligt mål men jag var långt ifrån den enda som arbetade till max. En häftig dag och jag ser fram emot kommande år med minst lika mycket jobb och glada löpare!Upplevelsen att se sin egen bok i en hylla på Akademibokhandeln btw.. häftig!
Fick äran att pryda Utemagasinets framsida! Bucketliststoff!
Sommaravslutning för Stockholmslöparna innebar träning, lekar och ladan.
Sedan bar det äntligen iväg till årets stora projekt. Upp till Kebnekaise över midsommar för rekning av alla turer lite extra innan säsongens största grupp kom; dvs vår grupp. Först blev det självklart ett par dagar med äventyr, planering och vänskap. En perfekt jobbkonferens är när man får resa och planera med sina bästa vänner!
Om det är något jag älskar så är det att ro saker i hamn. Under våren hade vi föreläst och tränat företagets alla nordiska kontor i respektive land för att avsluta med en teambuilding av episka mått uppe i Sveriges mäktigaste landskap. Ett lärorikt, utmanande och fantastiskt projekt som jag ärligt kan säga att inte många skulle kunna ta sig an. Men med så många bra människor i teamet tvekade jag inte en sekund. Jag la nog mer tid på detta projekt än min egen bok om jag ska vara ärlig..
Efter ett väl genomfört projekt med superteamet av guider och ledare så var det dags att åka hem igen. Efter sammanlagt 10 dagar i fjällen bar det strax därefter iväg till Pyreneerna och springa mitt favoritlopp Kilians Classik 45km. Chockerade mig själv med att drämma till med PB och en 3e plats. Energin tycktes inte ha några gränser i år.
Kom hem i några dagar och tömde lägenheten. Hade vid ett svagt tillfälle lovat min kära sambo att vi skulle tälta under sommaren istället för att flytta från en lägenhet till en annan som normalt folk gör. Minns att jag låg och vilade i solen efter 5 timmars flytt. Alla grejer jag ägde var nerpackade i lådor och i ett förråd. Nu hade jag inget hem under hela sommaren. Visserligen hade jag ett tält, ett kontor och många resor men jag minns att jag funderade på vad sjutton jag hade gjort… hade jag inte tillräckligt med utmaningar tyckte jag?
Hemmet för kvällen. (För övrigt var det underbart att vara mellan lägenheter bortsett från att jag aldrig hade koll på mina grejer, men det roliga var att alla kvällar blev olika i jakt på roliga tältplatser runtom i Stockholm). Efter ett par tältnätter bar det iväg till Chamonix och en av årets resor runt Mont Blanc. En del i min egen förberedelse inför UTMB men framförallt för att leverera en storslagen resa till deltagarna! Och storslagen blev den!! Strålande sol hela resan, världens gladaste gäng och en jäkla massa härjande! Älskar denna resa med 5 galna löpardagar och lika många boenden, 3 länder, 10 000 höjdmeter och vyer.. Lite som mitt liv i miniatyr, lite härjigt liksom. Minns dock att jag tyckte UTMB-banan kändes längre efter resan än innan, och det var väl sådär. Nästa gång jag skulle komma tillbaka skulle jag ju behöva springa hela varvet i ett svep.
Arbete i några dagar och landning hemma. Fuskade tältningen när Alex var bortrest och sov hos syrran och fick mat och husrum. Sedan upp till Jämtland för nya upplevelser som började med Salomon 27k! Här på bild innan loppet med snabblöparna!
Tävlandet tycktes gå ganska bra för mig för jag slog ett trevligt PB och var strax efter eliten. Eller närmare än vad jag någonsin är, det var ju underbart att känna! ”Den gamla löparbloggaren” kan minsann hon också ibland!
Ingen vila och ingen ro – sen blev det fjällek i 3 dagar på årets familjeläger i fjällen! HAHAHA… bilderna talar sitt tydliga språk. Barn är fantastiska och galna på samma gång. Tar man hand om 30 trycken på en gång ramlar man in i koma efteråt men det är det klart värt!!
Lämnade fantastiska Jämtland och mellanlandade hemma för lite arbete innan jag packade löparryggsäcken och for norrut. 5 dagars egen löpning följdes av 5 dagar på fjället med grupp på Kungsleden. Skulle gena över Kungsleden från Nikka till Abisko på egen hand först och började med en löptur till Tarfala. Minns att dessa 25km från Nikkaluokta till Tarfala kändes som årets längsta pass. Jag var HELT SLUT. Våren/sommaren hade väl kommit ikapp mig. När jag väl kom fram till Tarfala åt jag en chokladkaka och la mig i sängen. Klockan var sju på kvällen och jag somnade och sov fram till morgonen därpå. Stugvärden hade till och med blivit oroad! Jag hade varken borstat tänderna eller lagt mig under täcket ens. Jag behövde nog sova..
Men sen blev det några välförtjänta och välbehövda egenlöpardagar i fjällen. Att vara utan täckning skapade ett lugn i mitt huvud och surret blev tystare för varje dag. In på dag 3 kände jag mig som vanligt igen och dag 4 längtade jag efter sällskap. Sedan 2013 gör jag alltid en egen resa på ett par dagar i fjällen och det är den perfekta medicinen för mig att komma ner i varv och sätta lite mål för hösten och reflektera över våren. När gruppen kom var jag på nyttfödd och vi sprang vackra Kungsleden mellan stugorna och jag fick återigen dela med mig av min kärlek till fjällen!
Vi sprang 12 mil och besteg Kebnekaise. Jag själv besteg Kebnekaise ytterligare en gång innan hemresa och tillsammans med de milen jag sprang innan gruppen kom så räknade jag ut att jag sprungit kanske en 25 mil eller något sådant. Så äntligen hade jag kanske förberett mig tillräckligt för UTMB… eller?
Innan UTMB blev det kontorsjobb och jag hann med ett konferencierjobb i Kungsan. Ett typiskt uppdrag jag gärna vill göra mer av.
Men snart så var alltså packningen och formen (??) på plats och även Mirre med vänner och familj i Chamonix.
Lite mässhäng för EcoTrail Stockholms räkning, acklimatisering av höjd och utplockning av nummerlappen. Några dagars extra väntande fylld av vånda inför start pga dåligt väder och eventuell omläggning av banan. Kunde inte riktigt förstå att det nu äntligen var dags på riktigt.Sedan var det äntligen dags för UTMB UTMB UTMB!!! Årets stora lopp! Loppet jag satsat på i 3 år. Loppens lopp, årets lopp, superutmaningen på 170km och 10 000 höjdmeter.
Om man vill läsa en hel roman om UTMB så finns den här >>
Om man vill läsa den korta versionen så var det 39 timmar dårskap i spöregn runtom Mont Blanc. But I fucking did it!!!!!!!
Med supersupporten som mötte mig innan sista nedförsrakan
Den här känslan alltså…. när du startar fredag kväll och springer genom mörker och regn till lördagen och hela lördagen och ytterligare en natt fylld av fight och därefter att söndag morgon se ännu en gryning och sedan påbörja löpningen utför sista sträckan och nå platten. Platt mark! Platt !! Mark!! Och tårarna bara kommer..
Och så frågar folk ändå varför man håller på med detta.
Men det är enkelt egentligen. Det är för att man ALDRIG känner denna kopiösa mängd känslor inom loppet av så få timmar. Starka känslor. Med den andra supersupporten. Det är tur man har sin mamma nära när man är mer paj än någonsin efter 39 timmar i bergen. Några dygns koma väntade haha.
Sedan bar det iväg till Trollhättan och uppstart av en enorm TNT-grupp! Jag som knappt kunde springa ens ännu :-)
Efter lite återhämtning bar det iväg till Vålådalen och TNTdagarna med alla ledare!! Woho!! Magisk helg med så många taggade människor. Bara totalt ödmjukt tacksam över att så många vill vara med och bidra så mycket. Det märks att det finns ett otroligt tryck hos ledarna runtom i både svenska och finska grupperna och så många energiska medlemmar. Det är bättre än någonsin vilket självklart gör mig både tacksam och stolt.
Och så ännu en vända norrut till en annan hemmaplan, upp till Kebnekaise igen! Denna gång med världens roligaste programmerare. En magisk helg i ett färgstarkt landskap med ett färgstarkt gäng (och då menar jag inte kläderna).
Och sen blev Varberg en del av vår familj med årets sista uppstart!
I samma veva passade vi på att åka på konferens och prata igenom årets alla utmaningar! Tänk att vi var så många plötsligt, jag minns ju fortfarande när jag var helt själv och kontoret var min dator i knän hemma på sängen.
Jag var fortsatt på Språng i medierna
Sedan förändrades livet för alltid med att vi hämtade en pytteliten tjej <3 och hon har skakat om hela min värld! Plötsligt känns det som att allt handlar om lilla Pompe och det är befogat. Mattes hjärta smälter av saknad till henne varje gång jag är ifrån henne. Massor av äventyr väntar oss!
Mellan valphysterin hann jag springa till mig en tredjeplats på Haninge Trail! Haha men i övrigt har nog oktober och november mest handlat om jobb och valp, valp och jobb…
Och så gjorde DI (Dagens Industri!!!!) ett personporträtt på mig. Jäklar! DÅ känns det på riktigt vill jag lova #stoltstretchfuskare
Till hösten hörde massor av planering för kommande år och inspirationskvällar om just kommande år. Alltid lika kul och speciellt nu när 2018 ser ut att kunna toppa 2017 års utbud på resefronten! Pust.. så många sena kvällar.. Men det är det värt alla dagar i veckan. Fortsatt förälskad i mitt arbete om någon inte märkt det. Sjukt skönt också med lite hemmatid på hösten som vanligt.
Snön kom till slut i november vilket innebar att det var dags att lämna bort Pompe för en stund (även om hjärtat gick sönder) och resa iväg till Sydafrika för arrangera storslagen upplevelseresa!
10 magiska dagar med underbara människor toppades med Ultra Trail Cape Town 65km och 3000 höjdmeter. Mina postUTMB-ben sprang ultra igen och det gick riktigt bra även om jag ska vara ärlig och säga att det var rätt skönt att det inte var 100 km längre haha
Därefter ett par egna dagar i fantastiska Drakensbergen
Och nu sitter jag på Helsingsfors flygplats av alla ställen och försöker summera ett crazy år. Jag har precis varit i Thailand på 10 dagars semester med min familj direkt efter Sydafrika och därmed inte varit hemma på över en månad. Resan har varit härlig just för att jag har fått landa i allt och göra absolut ingenting för en stund. Det är ju inte varje dag, men det ger en chans att fundera och reflektera lite.
Sedan har jag blivit trött bara av att skriva denna årskrönika så det har helt klart varit ett intensivt år!
Något jag har lärt mig under detta år är verkligen hur viktigt och bra och modigt det är att våga ta risker. Hela det här året har handlat om stora risker; allt från att skaffa sig en stor lokal till att ställa sig på startlinjen för ett megasuperlångtlopp men även risken att anställa fler personer. Eller skriva på ett bokkontrakt spontant också.
På startlinjen för UTMB undrade jag varför jag gjorde det här mot mig själv, var inte 2017 redan utmanande nog som det var? Vad jag tvungen att springa loppens lopp också just detta år? Skulle jag verkligen orka i mål? Inför alla risker jag har tagit i år har jag ifrågasatt dem alla men det har ALLTID varit värt risken. Det är årets lärdom.
2017 är också året jag har vaknat upp med mest energi på flera år.
Varför? Det är solklart, det handlar bara om människorna runtomkring mig. Familjen, vännerna, teamet bakom teamet, teamet av ledare och hela medlemsteamet. Jag har bara arbetat med människor med positiv anda. Jag har på allvar lämnat allt och alla som tar min energi. Självklart har jag varit stressad också och tagit en del felaktiga beslut.. men man är ju inte mer än människa.
Sedan är det verkligen svårt att säga vad som egentligen var störst i år för det var så många livsförändrande saker. Men att flytta in i en ny lägenhet med min sambo och skaffa vår lilla Pompe är förstår ovärderligt. Att spontanskaffa mina drömmars klubblokal också. Att vi dubblade förra årets omsättning redan i oktober kanske, det talar för att många gillar det vi gör såklart. Eller att ge ut en bok förresten, det har ju alltid varit en dröm. Och att springa loppens lopp.. ja det är några saker på listan. Men att vakna med bra energi är nog det viktigaste som finns, så det håller jag högst.
Sist av allt vill jag tacka alla som är med och bidrar i stort och smått i mitt liv. Jag hoppas verkligen ni känner att jag bidrar tillbaka på ett positivt sätt i era liv. Ni är många som pushar mig och det är tack vare er jag har alla förutsättningar att fortsätta tuta och köra. Det finns ju inga gränser! <3 Kram!
Oh my vilket år alltså!
Vilket underbart crazy år med grymma godbitar längs vägen! Och shit vad det började rycka i löparbenen! Hoppas du får ett lika fint 2018
Vilket fantastiskt år.. imponerande och storslaget på många sätt. Stora händelser och många stora insikter verkar det som … samt en ny familjemedlem