Det är pinsamt. Men jag körde verkligen bara 15 pass styrketräning under 2011. Jag pratar ju gärna om hur långt jag sprang, men herregud så ruskigt dålig jag var på alternativ träning. Men man lär med livet. Hade väl inte direkt insett att jag borde träna styrka, eller skulle tjäna på det. Osv. Har man aldrig varit skadad förstår man knappast att man kan bli det (en löparnörd i i ett nötskal).

Sedan att jag skulle gå och bli frälst kring styrketräningen, det är ju helt klart ett positivt resultat av det hela. Och jag är rätt säker på att jag kommer hålla långt mycket bättre nu i framtiden.

Så från 15 pass under 2011 till hittils 85 pass under 2012. Visserligen bara ett snitt på drygt en timma i veckan, men kontinuiteten finns. Betydelsen är här, och viljan likaså. Förståelsen definitivt.

Idag var det varmt efter jobbet. Benen pigga. Ville mest bara springa. Tog förnuftet till fånga och gick in på gymmet. ”starkt denna varma dag!” konstaterade receptionisten. Ja hon skulle bara veta, varenda stig kallade ju på mig.

Men kroppen mådde bra av benövningar, höftövningar och lite annat smått och gott under det timmeslånga passet. Avrundades med en syster och en latte. Opti!