Ni vet hur jag brukar köra ”tjooo!” och ”weeeiii!” och sådant ibland om träning? Eller allt som oftast ;) Imorse, med start 06.15, var det MOTSATSEN. Med facit i hand skulle jag ha stannat i sängen. Det är sällan – ytterst sällan!!!! – det är bättre att hoppa ett pass. Men med för få timmar sömn och en allmänt trött MIranda så vetisjutton vad jag gjorde på plats. Hade jag varit pigg och glad hade jag gillat passet; men nu led jag. Det var grisigt, det var blött, det var geggigt. Vi krälade, vi frös och vi slet. Jag hade verkligen ingenting att ge. Mina ben var spaghetti och mina armar var nollställda.
Så kära bloggläsare, imorse gick jag in i väggen. Det var inte alls kul. Det var bara svinigt jobbigt. Ett riktigt grispass som jag mentalt inte pallade. Jag ville bara att det skulle ta slut.
SÅÅ.
Dags att försöka vända steken nu. Haft ett grymt morgonmöte, har ett spännande lunchmöte och ikväll är det dags för lite reflexlöpning med massa goa vänner. Är taggad inför dagen i övrigt också. Är taggad inför helgen. Vänder. Blad. Blickar. Framåt. Dumjävlavägg.
Det var länge sedan jag blev knockad. Fyfan :)
Sååå… med fortfarande för få timmars sömn i kroppen samt redan gått in i väggen en gång idag ska du bryta ner kroppen ännu en gång genom att springa en vända ikväll? Inte helt logiskt i mina öron :) Ta hand om dig!
Det blir en otroligt lugn runda och med nya mat och energi. Sedan är lite lite ”lotten” som arrangör. Jag har dragit ihop reflexlöpningen för TNT Stockholms räkning och har ledare från hela landet som deltar. Man får ibland tumma på balansen när man arbetar med kroppen som hjälpmedel. Mitt huvudsakliga misstag var att gå upp i morse.