Jag har spenderat alla timmar sedan 30km-passeringen med att bearbeta nederlaget. Så ungefär nu, 24h senare så har jag faktiskt börjat se ljuset i tunneln.
Jag har lyssnat på alla råd som kommit, jag har förstått, tänkt efter och accepterat.
Jag kan vara nöjd trots allt. Alla säger ju det, att jag har gjorde ett bra race ändå, trots allt. Jag har inte insett det förrän nu ungefär. Ja, det var ju faktiskt bra. Om man tänker på att jag inte gjorde en ansträngning whatsoever efter 30km annat än att småjogga den sista biten in i mål. Att jag faktiskt ändå haltade in på 3.47 är ju faktiskt inte dåligt.
Så tur i oturen kanske blir att jag dessutom återhämtar mig snabbare då jag inte maxade mer än 30km. Foten har börjat repa sig också. Jag är fortfarande förbannad på den, men vi är väl på gång att försonas igen. Så mycket som den ändå ställer upp på mig och mina tokerier.
Ett par minuter efter målgång träffade jag fina Mia vars blogg jag läser. Hennes sambo undrade om jag ens hade sprungit.. ;)
Ja, 2 maxade maror är mycket.. och en 16-milsvecka.. och så en 7milsdag. Allt på samma vår. Jo det är mycket. Jag är medveten om det. Jag är mycket medveten om att det var sådant här som körde in mig i min överträning 2006, min "förmåga" att göra för mycket. När drivkraften är större än förnuftet?
Men jag kommer säkerligen ändå komma fram med höstens stora grej snart ändå, jag bara är sådan. Men jag kanske har blivit klokare än aning trots allt – Aldrig, aldrig 2 stycken maxade maror på samma vår.
Jag är ju pytteliten i de här kretsarna förresten, hur många av mina löparvänner är 21 år gamla och med 3 maror i benen? Nej inte många. Så det måste jag ju förstå också. Vill jag satsa långsiktligt så kan jag inte förvänta mig att resultaten ska komma nu på direkten heller. Dem behöver inte det. Jag har ju faktiskt tid på mig. Benen skall ju hålla för tresiffriga marathonlopp… eller vad säger ni?!
Det är ju så när man är ung, man vill att allt ska hända nu, nu, nu!
Jag ser framemot att följa dina 97 nästkommande maror.
Ojojoj. Du är så ung säger tant Mia :) Skönt att du ser ljuset i tunneln Miranda. För jag vill träffa dig på många fler lopp framöver.
Kram Mia
Jag blir arg på dig:P.Eftersom du inte inser hur jävla bra du är som har sprungit flera tusen mil i dina dagar,du har redan sprungit mer än vadde flesta hinner med i sina liv. Come on girl! tror du att alla får pb på alla tävlingar? och vem har sagt att carolina klyft aldrig får missa medalj för det vet både du och jag att hon gör även om hon är tok laddad och full av energi är det ingen garanti att hon fixar medalj, kroppen protesterar ibland om man tränar för mkt, eller det kanske inte var din dag? man får inte pb alltid. Nu får du ta och skärpa dig, du är en av få som springer så snabbt och långt som du gör!jag hade varit nöjd om jag tagit mig runt OCH MÅNGA ÖNSKAR NOG samma,men vi är glad om vi orkar med 3 mil/v och du känner dig misslyckad om du kommer 10 min senare än pb på 4.2 mil. Kom igen nu du är sån jäkla bra förebild OCH det är nått att vara riktigt stolt över! du är ingen jävla kissie utan du är mirre the one and only =)
Det kan även vara värt att poängtera att faktorer som man ej kan råda över, t.ex. ont i foten, inte går in under kategorin misslyckande. Att gå ut för hårt kan vara ett misslyckande, att ha tränat för lite kan leda till ett misslyckande. Men att få ont någonstans hör inte dit. Självklart har man rätt att bli besviken och frustrerad, men man måste ändå se det för vad det är.
För övrigt har jag ett läsvärt boktips att komma med: Idrottarens återhämtningsbok av Göran Kenttä, SISU Idrottsböcker
Förstår att det känns tungt att inte ha uppnått ditt mål, men jag tycker att du ska vara stolt över dig själv. Först och främst är det beundransvärt att du vågar satsa hårt och att du går ut med det här på bloggen så att vi får följa dig. Att du sedan tar dig i mål på en hyfsad tid trots ett jobbigt lopp och fotproblem är ju jättestarkt! Jag tänker ofta att löpning är lite som livet i helhet. Det kommer toppar och dalar, oavsett om man vill eller inte. Därför handlar det om att kämpa på och inte gräva ned sig i det som gått dåligt utan att försöka dra lärdom istället. Att lära sig hantera nederlag och att utifrån förutsättningarna göra sitt bästa, mer kan man inte göra. Och det är ju precis vad du har gjort.
Jag tycker att det är roligt att se att du redan börjat tänka positivt kring detta, dagen efter(!) loppet, det bevisar ju att du är en otrolig vinnarskalle! Fortsätt kämpa!
Man får helt enkelt acceptera att det inte alltid går som man tänkt sig och att man inte heller alltid kan påverka allt. Man kan förstås fundera på om man hade kunnat undvika ”misslyckandet” genom att förbereda sig på något annat sätt, men ibland händer saker iallafall och då är det bara att gå vidare mot nya mål.
Även jag är besviken efter gårdagen och försöker som bäst acceptera att man inte är på topp jämt. Det är inte lätt, men jag är iallafall nöjd med att jag inte bröt. Det var väldigt nära att jag gjorde det.
Klokt ”filosoferat” tycker jag ;)
Kan berätta en grej som kaaanske muntrar upp dig liiite till :P Jag sprang min första halvmaradistans idag (har bara sprungit 10,5 km som mest förut, och det har jag gjort 4 ggr totalt) och det är du som inspirerat mig till att springa längre sträckor också :D man blir så sjukt inspirerad av din blogg och din löparglädje att man bara vill springa ut och drämma av ett maraton nu på direkten typ.. :P Haha.
Jag vill bara poängtera att jag INTE sa att man inte skulle bryta om man har ONT! Det är en helt annan sak än att vara trött. Smärta är en varningssignal och får/ska INTE nonchaleras. Hoppas du snart mår bra igen!
Självklart ska du vara nöjd! Du försökte, vågade och sen att det inte lyckades helt är ju tråkigt. Men du klarade av att ta dig i mål trots allt…
Du kommer igen, det vet vi nog alla. Blicka framåt nu för det du kan lära är att det är väldans dumt att få ont i foten när man ska springa…
Dessutom är tiden inte pinsamt dålig och det var starkt att slutföra loppet!
Keep on running!
Alla lopp går inte som man tänkt. Vi hade nog liknande resultat, tror vi båda missade våra PB med 12 minuter. Bara och bryta ihop och komma igen!