Herregud vilken dag. Herregud så mycket terräng. Herregud så mycket folk!

Ja så tänkte jag faktiskt idag när jag kom till mötesplatsen. SÅ MYCKET FOLK!! Vi fick ihop det till 42 st (!) startande. Dessutom anslöt ytterligare under dagen så vi tror att det var ca 50 personer som faktiskt bidrog till att göra Urvsik All In grymt! Att dessutom flera påpekade att detta borde bli årligt känns ju otroligt härligt.

..och som alltid. Såklart ni får hela storyn. Jag brukar alltid få uppskattning för att jag lägger ner en massa tid och skriver ner varenda detalj. Så långt blir det. Håll i er ;)

Det var alltså så mycket folk att de inte ens fick plats på en och samma bild! Nästan så man blev lite nervös sådär som ”arrangör”, eftersom man gärna vill göra bra ifrån sig och få folk att ha en trevlig dag. Men jag och mitt crew behövde ju inte känns oss oroliga alls då alla verkar ha tagit med sig en positiv attityd och mycket spring i benen!

Vi pratade om att det förmodligen skulle bildas fartgrupper per automatik, att man skulle försöka hålla reda på alla så vi inte tappade någon i skogen (vore ju bra jobbigt) och lite annat.

Sedan tog vi oss ann Xtreme-banan! Precis som jag minns den (sedan förra året); fylld av överraskningar, backar, rötter och utmaningar. Jag kände mig ganska stark och kände absolut inte av förra veckans 56km-löpning eller veckans träning. Jag sprang ju senast i torsdags morgon och sedan dess vilat, så kroppen var ganska laddad. Vi tog oss an alla rötter med kraft alltså. Inga promenader i backarna utan ganska beskedlig fart. Platta partier i 5.20-5.40tempo och sedan backarna i sämre tempo.

Mördarbacken gick vi i alla fall uppför. Jag stängde bara av klockan på pauserna och hade den på resten av tiden, även vid promenader m.m. Xtreme 15km avverkades på beskedliga 1.32.

Kära Lina och Suss på språng – del av mitt löparcrew

Efter Xtreman blev det en paus för gänget. Jag drog i mig en halv energibar och forsatte dricka mycket vätska. Även om solen inte stekte så var det bra varmt och viktigt att tänka på intaget. Varvet gick i runt 6tempo. Nu hade en del grupper bildats och jag fick ett släng av hönsmamma-bacillen från Suss, så jag försökte titta så alla hade någon att skriva med osv. Hehe. Hönsmamma-Mirre blev jag ;)

Väl färdiga på detta varv (som för övrigt gick enkelt men samtidigt var jag grymt glad när det var över) så var det dags för picknick! Såhär fräsch är undertecknad efter 20km..

Vi hade lite olika grejer på gång där. Vissa stack till Prisextra, andra hade kylväska. Jag hade en stor ciabattamacka med ost och skinka som legat tillsammans med kylblock i Suss bil. Jag föredrar ju bröd i sådana här sammanhang, speciellt vitt mjukt bröd. Enkelt, energirikt och gott. Smaskade i mig allt med tanke på dagens utmaning..

…sedan kom min överraskning till de deltagande!

Ett STORT LASS GATORADE!

Då Gatorade gör en nylansering på den svenska marknaden satsade de även på att främja vårt lilla Ursvik All in. Som blev större än planerat! Det var en MYCKET UPPSKATTAD överraskning hos deltagarna och mycket givande. Alla fick lite extra kick av bidraget. Jag kommer att skriva ett inlägg om drycken och ge mina synpunkter/tankar efter test kring samt komma med feedback till Gatorade. Kort kan man säga att det var mycket positiva ord som sades kring drycken.

Alla var vi olika törstiga också.. ;)

Sedan påbörjade vi nästa sträcka. Vi hade tjattrat loss ett ganska bra tag vid det där laget. Allt mellan himmel och jord hade avhandlats, bl.a fivefingers, Hornstull-Järna och en Ursvik All In 2011. Sakta men säkert vaknade kroppen till liv igen. Jag kände mig som vanligt lite seg efter lunchen men piggnade till.

Jag fick dock kämpa lite under andra halvan av milen-banan. Jag lämnade min grupp men orkade inte fram till den framför mig, så jag hamnade ensam. Jag? Whot. Fick en kommentar också om att jag inte hördes i spåret där ett tag – och där har ni svaret. För att prata med mig själv har jag inte börjat med ännu ;)

Jag joggade på som sagt. Kroppen kändes segare än vid 56km förra helgen. Det var njutning men det var seg njutning. Jag filosoferade bort istället. Jag tänkte på vad man egentligen kan skapa med få medel. Ett schysst lördagsevent med en massa trevliga människor helt utan ansträngning. GULD!

Efter milen tog vi en liten snabbisfika igen. Haha. Det är ju så det blir! Fika OCH löpning. The way I like it! Pratade med en massa trevliga löpande individer precis som tidigare. De lite snabbare låg och chillade när jag kom och sen så väntade vi in dem som tog lite längre tid på sig. Kravlöst, anpassande och trevligt. Alla var här för en trevlig runda med god attityd. Jag och Suss sken!

Lite mer sportdryck och så iväg! Lätta femman kvar, enkelt ! Kul nog var det just lätta femman som vi höll på att springa bort oss på. Vad är oddsen?! Gänget började bli lite trötta nu. Det pratades aningen mindre, men alla slet på och höll igång. Vi skulle ju springa ALLA varv! Jag joggade på och snackade som vanligt. Led inte nämnvärt om jag ska vara ärligt. Min dipp under milen verkade bli mitt enda problem under dagen.

Sedan när vi precis skulle dra iväg på sista varvet; 2,5:an så kom Patric som blev första att klara av alla distanser! Vi hade två snabba löpare som hoppade (vår gudomligt sköna) paus mellan 5:an och 2,5:an så de hann igenom innan vi han starta. Grattis till ”vinsten”! Sedan fick de å andra sidan sitta och vänta på oss fikalöpare!

2,5:an betydde en, två backar och så klara! WE DID IT! Lite snicksnack med alla stolta löpare efteråt. Många konstateranden att detta minsann måste gå i repris! Flera distansrekord och många härliga människor som bjöd på sig själv och förgyllde dagen för den bredvid.

ETT STORT TACK till alla som dök upp, och välkomna åter!

Hör jättegärna av er så kommer ni med på min ”intresselista” för framtida event. Jag har ju fått lite smak för det här på våren.. så det är nästan garanterat något på gång snart igen!

VI SOM GICK ALL IN!!

Sedan fick jag skjuts hem av Suss men eftersom jag är som jag är (knäpp, galen, besatt whatever) så kunde jag inte bara ”slå av”.

37,5km. 37,5km?!!

Nej usch fy, det bara gick inte! Jag ville minsann ha 40km! Så jag tog mig ut och väckte kroppen igen. Den tvekade inte en sekund. Shitt jag har världens bästa kropp som bara ger och ger och gör exakt vad jag säger åt den att göra!

Drog loss 1,5km innan jag insåg att jag hade chans att gå sub4h. Sub4h på 40km terräng är ju faktiskt jättebra på en träningsrunda. Så jag lägger i högsta växeln såklart och mosar på.

Förstå min förvåning när kroppen löper som om ingenting. Jag axxar och kör. Drar loss sista kilometern på 4.08!! Känner mig helt hög på livet!

Extremt nöjd med dagen tog jag mig därefter hem efter ett energi-inköp på Konsum. Vilken trevlig dag. Vilken kul grej. Vilka terrängmil. Jag blir så lycklig.

Att man kan välja att spendera dagen på annat sätt kan jag inte förstå. Det här är ju optimalt!

Hoppas ni också har njutit idag!