En cyklig helg. Så påbörjade jag mitt lilla cykeläventyr lördag morgon. Oroade mig för om jag skulle hitta vägen eller ej och hällde i mig espresso. På hojen.

Trampade sakta men säker igång benen och njöt av cyklingen. Mötte ett gäng på 20st cyklister som alla vinkade och hälsade på mig glatt. Jag morsade lika glatt tillbaka såklart. Lyckades ta mig Spånga-Barkarby-Jakobsberg utan problem innan jag körde fel första gången. Omlokaliserade och hittade vägen till Kallhäll och vidare till Stäket.

Hamnade sedan på en underbar slinga som går runt Mälaren innan jag tog mig vidare till Kungsängen-Bro och slutligen Bålsta. Ytterligare 3 felkörningar här och var men dem redde jag upp. ;)

Sedan äntligen ut på landsvägen efter ca 5mil. Äntligen underbar väg med svensk natur när den är som bäst. Jag fullständigt njöt när jag svitschade förbi på vägen, ja, barnsligt kul var det. Lät benen trycka på rejält i både uppför – och nerförsbackar. Weeeeiii total glädje. Jag insåg att jag hade börjat falla för det här med cyklande. Det är ju otroligt kul att flyga fram snabbt.

Det blev slutligen 88,6 så jag tog en extra runda så jag fick 9 jämna mil. Ni vet ju hur jag funkar.

Summa: 9 mil, 3h17min, snitt 27,4km/h, puls 150

Sedan var jag verkligen framme på landet och fick hoppas av cykeln och promenera sista kilometern. Underbara mamma hade strategiskt placerat ut mina skor så jag slapp promenera i cykelskorna. Teamwork ;)

Så kände jag mig lite fräsch i benen och med all Järnmannen-inspiration så fick jag för mig att springa lite. Med betoning på lite. Jag hade ju ändå cyklat längre än vad jag någonsing hade gjort tidigare. Så 3-4km löpning kanske? Bara för känslan.

Med nyfunnen triathlon-anda så gav jag mig av med löparskorna på. Fick med mig lillebror i 2km innan han avvek och jag kände mig stark. Cykligen kändes inte så mycket efter 2-3km, utan då var det bara jag och löpningen. Det gamla vanliga. Det underbara gamla vanliga.

Jag kämpade på och insåg att jag inombords inte skulle stanna förrän 100km jämnt var avklarat. 90km cykel + 10km löpning. Bara för att liksom..! Tragglade på ute på landsvägen och njöt av att pressa kroppen, se mina gränser och fightas. Drog på en sista spurt och åstadkom en riktigt duglig tid på milen. Samt mitt första riktiga brickpass var fixat.

Summa: 10km, 52.39, tempo 5.16min/km, puls 165

Sedan spenderade jag en riktigt schysst helg i familjens sällskap. Syrran har lite bilder som kommer komma upp sedan. Somnade gott och laddade med princesstårta på söndagen innan jag satte mig på cykeln igen. Hela vägen tillbaka. Första milen kändes ganska tung och det var både motvind och regn emot mig. Jag orkade inte fightas på samma sätt som lördagen – helt förståeligt dock.

Men jag körde på och i samband med Bålsta så började det lossna lite. Då var halva avklarad och benen pigga igen. Sedan tryckte jag på och milen bara passerade. Det var otroligt häftigt att komma hem till dörren helt plötsligt. Liksom känslan ”Jag gjorde det!!” jag cyklade fram och tillbaka till landet. Bara sådär ;)

Summa: 8mil, 3h02min, snitt 26.3, puls 150

Hemvägen var alltså 1 mil kortare då jag slapp köra en massa fel.. och sammanlagt ordnade jag ihop 17mil cykel och 10km löpning i helgen. Inget ultralopp löpning direkt, men helt klart en duglig helg. Jag har insett två saker; 1) jag har börjat tycka om att cykla och 2) jag är ju faktiskt inte så dålig på det heller!

Nu idag blir det nog vila för hela slanten. Om inte någon har något annat förslag? ;)