Blev MYCKET GLATT överraskad av alla kommentarer idag. Mail också! Så mycket fina ord, jag blir rörd. Att jag är en bra förebild med sunda ideal, som står på sig, och att ”fler borde vara som jag”. TACK! Verkligen ett stort tack. Det känns underbart att det är mig ni beskriver. Jag har inte tänkt på det så mycket själv faktiskt, vilka vibbar man sänder ut och så. Härligt att det finns så många som ser mig som en förebild.
Det firar jag med ett megastort smile!
För om jag ska vara ärlig så tog det en bra stund att bearbeta kommentaren. Jag har pratat om det väldigt lite i min blogg, att jag själv tidigare i livet hade motsatsen till en sund relation till mat, och det är väl därför det känns extra bra. Extra bra att känna som jag idag gör. Att kroppen är en maskin som behöver mat. Att jag inte kan kräva underverk utan bränsle, och att jag därmed måste förse den med bränsle.
Men då. När sådana här kommentarer kommer så trycker de på rätt punkter. Man minns hur det var. Man stressar upp sig lite. Man skakar inte av sig dem här kommentarerna hur lätt som helt. Men nu gör jag det. Jag är stark i mig själv. Jag gillar mig själv och jag är nöjd med mig själv. Jag har så många vänner och bekanta som är ljusår ifrån att känna för sina kroppar såsom mina känslor för min kropp, och jag kan inte annat än säga att jag hoppas de en dag kan uppskatta sig själva. Så underbart fina och bra fungerande maskiner som de har. Vi har ju liksom bara varsin kropp, och sedan handlar det ju om att sköta om den och göra det ”bästa av situationen”.
Så jag sköter om min maskin idag. Jag bryter inte ner den. Jag ger den vad den behöver. Sedan om någon vill komma och försöka att trycka ner mig så får dem väl försöka. Idag har jag ett pansarstarkt skydd. För 4 år sedan hade jag nog reagerat på en sådan kommentar med att springa ett extra marathon.. typ.. och hoppat middagen. Men inte idag. Idag reagerar jag med att äta en extra stor portion lunch och minsann avverka några extra kilometer – bara för att jag kan. Bara för att jag har en stark kropp som gör det jag ber den om. Sedan kanske jag firar det med en chokladbit, vem vet? Huvudsaken är att jag mår bra i mig själv och min maskin.
Så kära ni alla därute. Uppskatta det faktum att ni kan röra er. Inse att mat är er vän. Njut av livet. Njut av maten. Njut av träningen. Ni är dem ni är och gör det bästa för att må så bra som möjligt.
Härligt Mirre!
Jag tycker du är en bra förebild och din inställning till mat tycker jag om, när man tränar mycket behöver man också mycket mat. Jag äter också mycket men det förbränner jag ju såklart på träningen
Fortsätt som du gör,gillar din blogg starkt!
Tack så mycket Linnea!
Du är bara bäst min grymma duracell :-)
Näää du är bäst min grymma Suss <3
Jag önskar verkligen att jag hade ditt självförtroende och att jag hade den inställningen till mat:(
Jag kom inte hit över en natt. Jag lovar. Du kan också!!
härligt sunt tänk! vem vill se ut som Sara Wedlund, liksom? och hur länge håller en sådan kropp? nänä. MERA MAT! GOD MAT! Och massa spring!
You go!