Jag är otroligt duktig på att tvinga mig själv till olika saker. Pressa mig själv. Se till att få saker gjorda. Oavsett. Prestationsinriktad. Bra på att fixa alla -måsten-.
Allt är inte måsten, absolut inte. Livet fylls upp av sådant man vill göra, men dock ändå många måsten. Jag har i höst utan att egentligen ha tänkt på det; dragit på mig rätt rejält med måsten. Bara för att jag är sådan som person, att göra saker; det är liksom jag, Duracell-Mirre. Sitta still är inte min grej.
Men ibland känner jag mig svag.
Det finns några grejer här på sista tiden som först var sådant jag ville men som utvecklats till något typ av måsten. Eller det är egentligen sådant jag vill göra, men jag hinner/orkar inte vilket resulterar i dåligt samvete, eller att jag tycker att jag ”är dålig som inte pallar”.
Exempelvis den där 2ggr – i – veckan – utmaningen från Sats. Träna 2ggr i veckan på Sats, det är väl en baggis? Herregud ”jag som ändå tränar så mycket?” det fixar jag enkelt.
Absolut. Det fixar jag egentligen enkelt. MEN inte när jag lägger in 7-8mil i veckan. Jo.. jag kan ju alltid ta vägen förbi gymmet efter löprundan ändå, och det har jag gjort. Men jag har helt enkelt på sista tiden känt att om jag ska behöva tvinga mig så är det inte värt det. Inte nu när jag har ett sjuhelsicke att göra på jobbet, många mil jag hellre löper, och faktiskt bara ett visst antal timmar att förbruka utöver på min lediga tid. Framförallt handlar det om att denna grej – som egentligen är en rolig utmaning – blivit en tyngd.
Sedan simkursen också. Några undrade om jag hade slutat? Absolut inte. Jag har däremot insett att jag inte alltid måste tvinga mig till att simma just nu. Jag har haft uselt samvete för att jag har skippat några simkurstillfällen, men kommit fram till att det är helt ok. Jag har tränat stenhårt under veckan, kommit till fredagen och helt enkelt varit helt ur slag. Det har inte funnits ett uns till ork för att simma. Ska man verkligen tvinga sig då?,
Ja, kanske är svaret att man ska tvinga sig? Eller inte?
Jag vet inte. Det enda jag vet just nu är att jag är så himla bra på att dra på mig saker att göra, och glömma bort hur mycket jag lyckas åstadkomma och göra, utan istället kommer ihåg vad jag inte hann/orkade med.
..och då blir det fel i kalkylen liksom. Istället för att vara glad för sina 10mil förra veckan så tyngs man av att man skippade simningen eller hoppade styrkepassen.
Ni ser ju själva hur ”övriga aktiviteter” lyser med sin frånvaro under förra veckans träning:
Så jag skiter i det nu. Jag tänker inte känna att ”jag borde” göra något alls. Gör jag – fine, super. Gör jag inte, skitsamma.
Huvudsaken är att jag gör det jag vill just nu, och det är att springa. Precis så långt och länge jag känner för. I precis det tempo som jag vill. Jag ”behöver” inte köra någon kvalitetsträning, jag ”behöver” inte köra några backintervaller. Jag gör vad jag vill. Jag har inte ork till att pressa mig nu.
Jag har haft andra måsten i livet som också tagit mycket energi på sista tiden uttöver jobb och träning. Det har varit flytten och opackade flyttlådor, att ständigt komma hem och påminnas om att man ”borde” ordna upp det osv. Bloggen kan ibland också kännas som ett måste, även om jag vill skriva förstås, men den kräver ju mycket tid, och det förstår väl alla.
Så man har väl känt sig lite orkeslös ibland. Så har man skippat lite grejer, och dragits med lite dåligt samvete.. och på samma gång tvingats ”blotta” sitt skippande i bloggen.. hehe inte alltid enkelt det där.
Så nu vet ni.
Så gott folk. Ni är med mig va? Vi tränar sådant vi vill träna, och inte sådant vi borde. Vi gör sådant vi vill göra, och inte sådant vi borde.. och vi lever livet som vi vill göra, och inte så vi borde.
Så tänker jag i alla fall fortsätta tänka nu.
Klokt av dig och grymt inspirerande inlägg :) Håll måsten borta och viljan framme :)
Så fint sagt ”Håll måsten borta och viljan framme!” Ska jag tänka på :)
Gillar att du skriver att du skippar dina ”måsten” och planer ibland typ simingen. Det gör bloggen till läsvärd / trovärdig och inte en super figur i Miranda gör allt rätt alltid utan mänsklig men energi fylld!
Åh men jag vill ju vara en superhjälte.. ;)
Men tack för kommentaren, du är så snäll Pernilla :)
Smart sagt! Men fungerar detta tankesätt också vid t.ex. marathonträning? Alltså, jag älskar löpning och det ger mig mycket, men då pratar jag just om långa sköna rundor och inte intervallpass där jag ”måste” trycka på. Endå varierar jag ofta farten under de vanliga passen, men jag känner ett konstant lite dåligt samvete över att det inte blir fler snabba fartleks-och intervallspass. Klarar jag mig utan, eller missar jag nåt? Tränar inför ett marathon (mitt första).. Vore tacksam för din åsikt :)
Många gånger sker ”naturlig” intervallträning i spåret, speciellt i terrängen. Många gånger kanske inte ”sifferintervaller” är framgången, utan att man kör på känn. Drar på när man tycker det är kul, och tar det lugnt när man tycker det är kul. Men absolut ska man få in pulshöjande tempo i vår för att utvecklas, men vi kommer dit. Det är lång tid kvar, just nu när underlaget börjar bli sämre kan det vara smart att låta bli det för en stund också.. och bara lunka..så tänker jag i alla fall :)
Du tänker helt rätt! Fortsätt göra det du mår bra av, och du är väl den sista som ska ha dåligt samvete över något så mycket som du gör. Jag var bara nyfiken ang simningen och sats-utmaningen, det var inte alls min mening att stressa dig på något sätt.
Fortsätt kämpa på, du är superduktig med att uppdatera bloggen, ska rösta lite till på dig nu :)
Nej nej ingen stress :) men man glömmer liksom bort att man gör allt med ögon på sig, och det är på gott och ont. Häftigt faktiskt att man får kommentarer och inser att ”visst fan” de har koll på mig hehe ;)
Bra där! :) Jag tycker att vi har så många andra måsten i livet – där det kanske är viktigare att vara prestationsinriktad än i just träningen, som jobb och skola. Orkar man inte så orkar man inte. När det gäller träningen tycker jag att hälsan är viktigast – och bara det ATT man tränar är ju en hälsovinst.
Helt rätt Miranda….kom ihåg att de flesta ”måsten” är något vi hittar på själva och sedan lägger vi skuld på oss själva för att vi inte hinner/orkar med. Om det finns måsten i träningen kommer glädjen snart försvinna. Gör det enkelt för dig träna det som du finner roligast för stunden.
Helt rätt C :)
Glöm inte bort styrketräningen bara så du blir skadad som mig.. Glöm inte coren! Men jag vet hur svårt det är. Hoppas vi ses vi sjöarna snart. Kramar
Jag lovar Julia. Vi får köra gemensamt kraft där, har du sats-kort?? och ja, en runda runt sjöarna tycker jag skulle sitta fint någon kväll. Hur går löpningen?