Jag kände det inombords hela dagen. Jag var en zombie. Jag kom aldrig till skott. Jag vaknade aldrig till. Jag tittade ut och såg spöregnet. Jag längtade ut. Jag längtade efter att vakna till. Komma ut från kontoret, i löparskor, och kvickna till! Åh!
När jag till slut kände att min arbetsmoral var alldeles för låg så var det dags att gå. Morgondagen bjuder säkerligen på en hel del extra arbete till följd av denna dag, men förhoppningsvis då med en snabbtänkt och pigg hjärna.
Idag längtade jag bara efter att få ta lite löpsteg i spöregnet.
Äntligen ute och regnet sköljer ner hela mig direkt.
Jag vaknar sakta men säkert till. Dyngsur ganska snabbt, men lycklig. Äntligen får jag springa. Två dagars vila efter lördagens marathon men äntligen nu, äntligen får jag ta mina löpsteg.
Snart bryr jag mig inte om regnet utan filosoferar kring livet istället. Funderar på framtiden, på vad jag vill åstadkomma med min löpning och mitt liv. Bygger stora planer och äntligen är huvudet igång igen.
Hemma efter 11 sköna blöta km, men mer Miranda än tidigare. Skuttade fram i det tempo jag kände för där i spö’et. Regnet-löpning när den är som bäst.
Underbart att man kan uppskatta all typ av löpning. Jag är en allround’are uti fingerspetsarna.
Inger marathon kändes av i benen, känns underbart skönt. Nu börjar vi alltså denna veckas löpning. Välkomna km ! :)
Summa: 11km, 1.02, tempo 5.40, puls 158
Två dagars vila även för mig, men ikväll var det påt igen bara. Skönt :)
Snyggt!
Löpning i regn är underskattat!
Kände inte av mitt 50km-pass idag heller : )
En sådan här regnig kväll avnjuts bäst springande :) förstår att det tog bort tröttheten!
Äsch, jag som bangade för regnet. Men jag försvarar mig med att du sagt att två dagars löpvila är bra – och det här är andra dagen för mig! ;-) Och det blev en himla bra kväll ändå!