Vi har varit inne på det här ämnet tidigare. Då var det Andréa som tog upp det och alla följde efter. Nu senast är det Maria som har skrivit ett mycket smart inlägg om det.
Blogghets eller inspiration?
Frågan är hur man fungerar. Inspireras man av träningsbloggar eller hetsas man av dem? Jämför man sig med andra och ”trycker ner sig själv” när man inte är lika bra?
Jag ska förklara för er hur jag funkar. Jag JÄMFÖR FULLSTÄNDIGT. Det ska jag inte ljuga om. Jag jämför. Kanske för att jag är tävlingsmänniska, kanske för att jag har bra koll på mina egna tider och distanser eller kanske för att det är mitt sätt att inspireras?
Jag tror att den jämförelsen jag gör inte är negativ. Det är om det är negativ hets som det riskeras att bli en ond cirkel – prestationshets om och om igen, och istället för att inspireras blir motsatsen – då hetsas man fram att göra egna resultat.
För mig är en jämförelse lika med inspiration. Jag ser Annas ultraintervaller och tänker ”Herrejävlar!! Undrar om jag hade fixat det?”, jag ser Mias Gax Trans scania och tänker ”Holy Crap det där ska jag också, kan hon kan jag” och jag ser Marias MarathonPB på 2.52 och tänker ”Fan vilken tid, det kan jag omöjligt fixa.. men ändå, då borde jag kunna springa liiiite snabbare själv”.
Jag ser även mina egna veckomängder och inspireras av att öka dem. Jag ser Mias charmiga försök på gymmet och tänker att jag borde nog ge mig på något eget, jag ser Thomas framsteg i simbassängen och tänker ”Fasiken, det borde man också göra” och jag ser syrrans sjukt galna resultat på 182,5km imarklyft och tänker att ”kan hon bli sådär stark, ja då borde jag väl kunna bli aningen starkare själv”.
Jag inspireras till tusen av prestationer. Jag inspireras framförallt av att läsa om folk som springer natt och dag. Jag inspireras av veckomängder på 15mil. Jag tycker att det är häftigt när folk är långt bortom gränserna. När folk springer marathon på träning. När folk springer 16mil rätt upp och ner.
Allt sådant ger mig inspiration.
Hets? Nej.
Den enda som hetsar mig är jag själv. Så det är den enda jag måste försöka motstå ibland. För mig är träningsbloggar fullständig inspiration. Jag hade väl aldrig sprungit så mycket eller kunnat så mycket om löpning och löparäventyr utan bloggens och internets värld. Så mycket man hade missat.
Men nu till frågan.
Hetsar jag någon?
Jag skriver ju mycket siffror just för att jag gillar att läsa siffror på andra människors bloggar. Jag skriver mycket om knäppa äventyr just för att jag själv vill göra dem. Jag är ledsen om jag någon gång skriver ”långsamt 6mintempo” när det är snabbtempo för någon annan. Som vanligt måste vi komma ihåg att det är oss själva vi utgår ifrån. Mitt snabbtempo på milen 4.17tempo för ju typ gång för Kjell-Erik Ståhl.. så ja, vi får utgå från oss själva.
Reflektera gärna över det här. Det är ett mycket intressant ämne. Om nu någon bidrar med hets, är det verkligen bara negativt? Är det inte en hets i all inspiration också kanske..? Eller bara vetskapen om att vissa pallar vissa saker kanske skapar en inspiration/hets/tävlingsanda inombords på både gott och ont..?
Jag känner ingen hets när jag läser din blogg, men jag måste erkänna att jag får nya inspiration till nya drömmar/mål. Siffror tycker jag gör det hela intressantare. Jag vet dock vart jag själv står träningsmäsigt och kan där för inse det orimliga i att jag skulle kunna springa en marathon på tränning! Men om något år kanske det går. Kan du kan jag!
Jag blir bara inspirerad av dig! Mina egna tider och distanser är ju så långt från dina, så det är omöjligt att hetsas, jag blir bara inspirerad. Hets kan jag dock känna från dem som är ungefär lika bra som mig, där vill jag inte bli ifrånsprungen ;) Men negativ hets känner jag egentligen bara från mig själv, och det jobbar jag med att bli av med.
Charmig gyminspiration? My mission here is done! :)
*host*185.5*host*
;)
BRA inlägg! Jag tror att dagsformen ibland avgör om man tar bloggar som inspiration eller hets….är man låg själv så kanske man lättare jämför sig på ett negativt sätt. Bloggar ger ju inspiration och kunskap också givetvis!
Tack för inspiration! Det är du bra på!
Eftersom du efterfrågar reflektioner. Jag tycker att din ton på bloggen stundvis är hetsande. Naturligtvis är det på grund av mig själv om jag blir hetsad, men det gnager i alla fall. Din dåliga inställning till vila och sjukdom tycker jag känns väldigt märklig. Det är mer tonen som jag tycker är knepig än innehållet, för att du springer långt och mycket är ju till viss del valfritt för oss alla (även om våra olika livsstil kan sätta käppar i hjulet). Hoppas att du tar detta på rätt sätt, för jag vill inte vara elak.
Du hetsar verkligen inte mig. Jag blir grymt inspirerad över att läsa hur du kan använda löpning på ett annat sätt en vanlig ute-i-spåret-löpning.
Tack vare dig har jag själv pushat mina egna gränser och ser det nu inte konstigt eller dumt att springa först en halv-mil till ett intervallträningspass och därefter 1 mil för att komma hem.
Något sånt hade jag aldrig gjort förut utan såg inte transportlöpning som en möjlighet. Men tack vare dina berättelser där du springer flera km till loppet och sen presterar bra ändå har verkligen inspirerat mig och ändrat min syn på löpning
Jag måste säga att jag känner mig väldigt inspirerad av dig! När jag dessutom läste att vi är i samma ålder inspirerade du mig ännu mer att nå mina mål -kan du kan jag tänkte jag. Inspirationen gäller inte bara att jag kom igång med träningen igen utan också inspiration till plugget och livet i allmänt :-)
Keep up the good work (men glöm inte att ta hand om din kropp)!
Jag upplever inte att du försöker hetsa andra. Däremot så känns det oftare som om du hetsar dig själv. Tror också att det är därför du ofta hamnar i gräns mellan att enligt dig själv träna för mkt, och inte må bra, samt måsta ställa in lopp etc. Tror snarare att det är den hetsen mer än din veckomängd som gör att du periodvis känner dig övertränad. Men som sagt, tror inte att du försöker hetsa någon annan.
Först och främst, kul att ha hittat hit i jakt på _inspirationsbloggar_; så ur min ena aspekt så inspirerar du. Mig själv hetsar du inte dock har jag kommit till att haka upp mig på din inställning till vilan – vilket är min andra aspekt.
Missförstå mig rätt, jag menar att eftersom du inspirerar rätt många så finns ju också risken att du, ofrivilligt förstås (!) hetsar nyfrälsta löpare som inte riktigt har vett att ta kosten, vilan och ev. skador på allvar. ”Kan Mirre så kan jag”.
Så för egen del skulle jag vilja pusha mer för just det; vikten av vilan och att inte hetsa sig själv, för även jag får mer intrycket att du hetsar dig själv. Balansen däremellan.
Det är väl ”oket” en inspiratör får bära, att inspirera till alla delarna.
Må bäst!
Det är inte särskilt länge sn jag började springa regelbundet och jag är på 30min-stadiet än så länge. Men jag märker att jag hela tiden förbättra.När jag läser din blogg fantiserar jag om att själv vara lika duktig om ngt år så det är definitivt inspirerande tack! :)