Nerför är smärta. Trappor nerför är djävulens påfund.
Att inse att man var lite sen till pendeln och ta det ”vanliga” löpsteget bort mot stationen var en dålig idé. För att inte säga usel idé. Typ supermegaöverdumt. Och otroligt ineffektivt med tanke på att jag kom ett steg; skrek ”AJ!!” och blev ännu senare till pendeln.
Så jag powerwalkade typ på ett litet konstigt ”pingvin”sätt.
Ajja ajjajajajajajja..
Framsida lår är verkligen inte nådigt. Det är elakt mot mig.
Inte ont. Bara otroligt otroligt stelt och smocat med träningsvärk.
Resten av kroppen?
Toppen, prima, super, pigg.
Huvudet?
Trött och mosig. Var är chokladen?
Ja. det är ungefär statusen. Framsida lår och hjärnan är alltså det som tar mest stryk av 9,2mils löpning. Uppenbarligen. :)
Ingen skuttande Miranda idag tyvärr…
Haha, jag vet precis hur det känns! Gissa om jag blev mobbad på jobbet då jag backade ner för trapporna dagen efter ett 24 timmars. Kan ju nämna att jag jobbar på en högstadieskola… ;)
När jag har träningsvärk i låret så är ju det värsta att sätta sig och ställa sig upp, herregud! Som en tant känner man sig, och man får ångest varje gång man blir kissnödig. Haha :D