Det är intressant hur man kan vakna upp med hejdundrans massa energi.. och sedan bara.. zero.
Eller alltså. Springa ska jag ändå, men jäklar vad kontoret sög musten ur mig idag. Det fanns inte en hejd på problemen och otrevligheterna. Bl.a en liten trevlig produkt som alla ni kommer att handla till jul, den har jag svurit över så många gånger att jag har tappat räkningen..
Men nu glömmer vi det.
Jag har en filosofi. Ju hårdare man jobbar och ju mer tid och energi jobbet tar – desto viktigare är det att leva efter jobbet också! Så man inte ger bort sitt liv till jobbet.
Jag jobbar för att leva. Inte lever för att jobba.
Kom ihåg det gott folk.
Så nu ska jag ut och springa i terrängen i 17minusgrader för att jag lever minsann!!
Bild lånad från Vladimir som dansade häcken av oss andra i söndags!
Jag ställde in helt utan att skämmas. Hela norska skidlandslaget ställde in sina starter i världscupen för att det är farligt att anstränga sig i stark kyla (det var då -17C) och jag är rädd om mina luftrör. Det är ju skillnad på att vara tuff och att vara dumdristig. Jag vill kunna springa imorgon också.