Om det finns något som upprör mig så är det när man inte har respekt i löparspåret, på trottoaren eller på cykelbanan. När folk inte visar hänsyn. Även i trafiken också förstås (såklart).

När vi sprang 60km i söndags så hade vi precis rundat av Långholmen och hade ca 45km i benen när vi lite vackert trippade förbi ett par på stigen. Någon av oss sa ”Ursäkta” för att såklart göra dem medvetna om att vi kom några stycken och ville förbi, medans detta par täckte hela gatan för oss när de gick i bredd.

Då vet jag inte riktigt vad som hände. Men båda två fullständigt exploderade och skrek både det enda och det andra om att Ursäkta inte dög! och ”Löparjävlar” eller något i den stilen. Snabbt som attan passerade vi och gud vad jag blev upprörd! De fortsatte skrika om att vi minsann skulle sticka därifrån och jag kände nästan för att vända och mucka rejält gräl med dem.

Mest var vi nog chockade, vad hade vi gjort för fel??! Vi hade ju bara kommit springandes och sagt ”Ursäkta”. Inget otrevligt ursäkta. Vad är det för fel på ursäkta?

Medans de andra visade prov på mognad och fortsatte framåt var väl jag den minst mogna av oss (alternativt mest upprörd) och var tvungen att skrika tillbaka ”Ursäkta?!! Vad FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ URSÄKTA??!” och de svarade något otrevligt och jag fortsatte något i stil med ”Bara för att ni inte kan springa!!” och ja, jag vet inte, jag kände mig som en pitbull redo för fight. Tänkte inte riktigt klart, och kom väl heller inte på så jättemånga snabba elakheter (nog bra egentligen). De var rent av otrevliga tillbaka och jag skrek slutligen något i stil med ”Akta er för trapporna idioter”.

Äsch kanske skulle jag ha låtit bli, men jag blev så GALET UPPRÖRD! Helvete. Vad är problemet??! Vi vill bara passera. Vafan!

Jag upplever många gånger att löpare anses vara de som skall vika ner sig i alla väder. INGEN väjer för en löpare. Löpare ska ALLTID ut och runda i snön, slasket eller i gräset. Såklart det finns dem som väjer för en löpare, och såklart jag som löpare inser att jag har lättare att väja än en barnvagn, men ibland känns det lite komiskt när man möter 3 gående i bredd och de tar upp hela gatan, har sett mig de senaste 50 metrarna, men jag ska ändå vika av och runda dem och sätta mina löparskor i snön.

Men skit samma. Jag rundar gärna allt och alla, bara ingen bemöter mig otrevligt. Jag brukar säga ursäkta och sakta ner när jag kommer löpandes. Jag brukar köra lite slalom ibland mellan folk men inte så jag retar upp någon.

Varför kan vi inte alla UPPMUNTRA till rörelse. SAMSAS ute i spåret. Det är ju underbart att alla gående, cyklister, hundpromenerare, stavgångare, löpare och barnvagnar vill ut och röra sig. Det är ju underbart. Livet FÖRBÄTTRAS av rörelse. Vi MÅR BRA av rörelse.

Lösningen är inte svårare än att man får visa lite hänsyn. Löpare kan sakta ner och runda folk långsamt, en hundägare har en hund kopplad, en barnvagnsmamma behöver inte ställa vagnen mitt i vägen när hon behöver stanna, en gående tjejgrupp kan gå i bredd men vika av inåt om det kommer mötande och en cyklist ska defintivt plinga och sakta ner när hon/han möter folk.

Jag förstår inte svårigheten. Vad är problemet?

Är lösningen en LÖPARBANA, GÅNGBANA OCH CYKELBANA??!!

(ps! Gud vad roligt att så många skrev varifrån de läste i mitt tidigare inlägg!)