Okej. Aaaaningen längre än tänkt blev det. Hade väl aldrig trott att jag skulle få 78pers att gilla på en eftermiddag. Hann ångra mig ett par gånger om jag ska vara ärlig.

Det är såklart att jag vet att jag kan fixa 78km på en helg, men ajaj, jag som skulle försöka hinna med annat också. Jag lyckas väl alltid försätta mig i problemsituationer.

Så först så fick ja lite negativa tankar. Ångrade mig.

Men vet ni vad. Nu har jag vänt på dem. Insett en fin liten sak. So what om jag inte fixar 78km, det är inte det som är grejen. Grejen är ju att försöka, och so what om mina baksida lår tänker värka med träningsvärk hela dagen – försöka ska jag!

Så jag tänkte ta tillfället i akt och verkligen träna ultra. Fortsätta röra mig även om huvudet inte är med till 100% och äta, äta rejält. Ätandet ska jag skriva mer om framöver eftersom många frågar, men ni ska veta en sak – ju mer du kan äta och springa i symbios, desto bättre ultralöpare!

Björns bild från förra helgen.

Fler som ska ut och kuta lite? :)