Ännu ett onsdagspass avklarat, såklart. Det är ju en klyscha att den bästa träningen är den som blir av – men så har det verkligen varit med onsdagarna. Jag har nog sprungit varje onsdag hela vintern, oavsett vad! Trotsat minusgrader och jobbtrötthet och bara kört på! Det har varit snabba halvmaror och massor av distans men också brutalt trötta joggar och halvdana mil.

Men gemensamt för alla pass är att jag i alla fall tog mig ut och gynnades av det! En stor del i att jag sällan missar ett onsdagspass är tack vare Thomas, min löparvän som jag lärde känna i somras. Man bangar helt enkelt inte om man bokar in med någon (tips!) och man får dessutom chans att ventilera vardagens diverse stora och små problem. Gillar man inte ensamlöpning i mörkret heller så rekommenderar jag att man skaffar sig en Thomas också, bra att ha till mycket de där löparvännerna.

… Och kvällens löpning då..? En lugn 11km-runda i 11 minus. Livet è gott! Sega ben efter söndagen men ändå hyfsat med på noterna i kylan. Efter ca 10km började jag få bråttom hem pga en middag som väntade samt att min rumpa började sticka pga köld(skador;)

Men hursom. Livet è gott :-)