Hejsan alla ni underbara därute!
Dags att summera, garanterat blir det ett långt inlägg…
Jag var hur nervös som helst när jag vaknade igår morse, jag kunde inte ens äta! DET är ovanligt kan jag meddela. Lyckades äta två smörgåsar med smör och ost samt tugga i mig lite ostkaka. Klädde upp mig i tävlingsoutfiten och försökte fokusera på förberedelserna istället för tävlingen. Förstod verkligen inte nervositeten.. och kunde inte minnas när jag senast kände såhär? Säkert för att jag rycktes med alla andra.
Målet för dagen var i alla fall att försöka satsa på personbästa 3.35.00 trots utebliven fartträning, men ändå ge mitt allt. Jag var RÄDD och nervös.
Mötte upp Thomas, mamma och Lina på tbanan in mot stan. Alla var nervösa.
Väl på plats vid Stadion så var vi inte ensamma. Känslan började komma. ÅHHH STOCKHOLM MARATHON!! Mitt första avverkades för 5 år sedan och mitt andra avverkades för ett år sedan. Aldrig har det egentligen gått vägen för mig på Stockholm Marathon.. men idag då??
Vi laddade lite gemensamt allihopa. Hann snicksnacka med många löparvänner. Järnmannen var också nervös. Han skulle ju gå mot sub3h. En helt galen tid!
Älskade, älskade mamma var också med mig!
Stod lite länge och pratade med Alex tror jag, för sedan blev det stressigt. Hade fortfarande kvar 7 personer framför mig i toakön när speakern ropade att ”om 10min ska alla som starar 11.30 vara på plats i startfållan”. Shitt! Vilket nybörjarmisstag! Var så fräck att jag till slut frågade tre om jag fick passera dem, TACK!!! En herre frågade om jag spelade badminton med tanke på min kjol.. haha. Men visst, jag kände mig lite som en cheerleader i hårband och kjol, men det bjöd jag på. Jag kände mig fin :-)
Hann in i startfållan och funderade för första gången på varför jag stod tillsammans med 4h-farthållarna? Ojdå. Inget att göra åt nu. Fick hoppas på tjurrusning i början så vi kom upp i 5fart ändå.
Helt ouppvärmd gick till slut starten. Klump magen och spänning på samma gång! YEEEHAA?!!
Igång med musiken och igång med benen. Tuffa på!
Hann 500m och nervositeten kom över mig igen. Jag hatar första 5km på marathon! Fyfan! Kändes stelt och jobbigt. Blev törstig och var nervös. Det blåste och var hur trångt som helst. Försökte lägga mig i 5fart och andas. Hur skulle detta gå?
Passerade 5km i 5.05fart (som skulle bli mina långsammaste kilometer till slut?!) och benen var inte riktigt med. Jag är så segstartad! Fortsatte jobba. En lättnad när milen passerades. På 50.12, vilket betydde att jag hade marginal till mitt personbästa. Kändes bra. Slappnade av lite.
Hälsade på många löparkompisar under vägen.. Bl.a Janne och Sofie. Fick flyt i löpningen efter milen. Kändes bättre. Njöt lite. Löpning. MMmm… I like. Var mest förvånad över att det inte hade blivit jobbigt än. Sub5fart, inte mitt tempo ju? Vad är på gång?
Jag kan bara minnas 2 pass i vår då jag faktiskt har sprungit en lite längre stund i sub5fart! 16km strax efter sm och Aidsloppet förra helgen!! Så när jag fortfarande låg i sub5fart vid 15km-passeringen på maran var jag mest förvånad och chockad. Haha! Lycka!
Kände att jag behövde ”boosta” den goa känslan och löparbenen och började ta en snabbklunk gel redan vid 17km, vilket uppenbarligen gick bra. För övrigt så ändrade jag taktiken igår mot tidigare maror. Jag tryckte på hårt nerför och körde rent på pulsen när jag sprang. Uppför Västerbron saktade jag in och andades, för att sedan låta benen pendla som galningar nerför i 4fart. Pulsen sänktes ju ändå neråt, så varför inte?
Vid halvmaran passerade jag på 1.44 som ändå är ett schyst halvmararesultat. Fortfarande FÖRVÅNING inombords. Den känslan tog nog över mest allt annat ;)
Kämpade mig framåt på Djurgården i sub5fart. Hade absolut inte tankarna på sub3.30 faktiskt – helt ärligt. Jag ville ju bara komma under 3.35 och jag resonerade att om jag låg på sub5fart så skulle jag samla ihop massor av marginaltid tills dess jag kroknade på riktigt.
Haha ni hör ju själva, jag var i lite chock… Tyckte det var himlans kul att benen pendlade och pendlade, men hade fortfarande noll tanke på 3.30.. Kanske pga erfarenhet ändå, jag vet ju hur det brukar brännas vid 35km.. och där var jag inte än.
Hade sippat klart på min gel vid 25km och kämpade upp och nerför ute på Djurgården. Det lite tuffare och kuperade partiet. Körde på pulslöpning. Tog några extra sekunder uppför och tjänade in dem så snart det gick nerför. Mellan 4.50-4.55fart. Vissa partier 4.35 och då kunde jag ju inte annat än le!
När vi kom ut från Djurgården och upp på Strandvägen dök VÄRLDENS BÄSTA MIA upp med gel!! TACCCCKKKK!!!! Vilken lycka att få en gel och ett stort leende av en skuttandes Mia ! Gav så mycket energi! Gick enkelt att ta sig fram på strandvägens tråksträcka efter det. Mindes att det var här ungefär som jag totalt gav upp förra året och tänkte BRING IT, innan vi kom till Kungsträdgården.
Till slussen och under bron, sedan Södra Mälarstrand igen. Denna gång, detta år, this time – nu var det min tur! Äntligen kom tävlingsskallen på banan på riktigt när jag insåg att jag klockade in mig på 2.27.53 vid 30km!
Dags att sluta vara förvånad!!! Chocken hade lagt sig och trots att det hade börjat kännas i benen visste jag nu – nu hände det! Dags att gå mot sub 3.30 på riktigt!! Räknade ut att jag kunde ligga på drygt 5tempo och ändå komma in. DAGS ATT SLITA! Kom ihåg Milano Marathons sista km och välkomnade smärtan! BRING IT OOONN!!!!!!!
Började mässa ”Jag kommer fixa det, jag kommer fixa det…”
Leendes tog jag mig sakta men säkert uppför Västerbron för andra gången. Seså, ett steg i taget. Förlorade en del tid men var inte orolig. Snart kom nerförbacken och vips! Så var man ju på Norrmälarstrand. Här stod massa och skrek! Förresten allihopa, trots hög musik så hörde jag MASSOR av Heja Miranda längst med banan, men jag såg få! Stirrade mig blind framåt antar jag?!
Foto: Ousa
Fick i alla fall syn på Zandra strax innan SUPERMIA gav mig ytterligare pepp och en Gatorade! Tog flaskan i handen och klunkade i mig rätt rejält många klunkar sportdryck innan jag droppade den. Orkade inte bära på något. Nu började det sega lite mer i benen och huvudet.
Slet mig framåt genom centralen, sakta uppför. Slit slit slit. Och sen uppför Torsgatan också, FYFAN! Men ändå så pendlade jag trots allt på under 5fart. Jag kämpade mig framåt och tappade inte fart, det var fantastiskt! Upp på Odengatan och marginalen under 3.30 fanns fortfarande klart! WOHO!!
”Jag kommer fixa det, jag kommer fixa det…”
Framåt framåt framåt. Det är NU det gäller, inte sedan!
Sippade gel och skylt 40km dök upp tidigare än väntat. CHOCKAD! Räknade huvudräkning. 3.17 hmm… 2km kvar? Ojj jävlar jag kommer verkligen fixa det?!!
Bet ihop nu när det brändes i låren. Framåt framåt. Fokuserade. Bara att beta av, bara att beta av… Brukar kunna ge mig på en fartökning sista kilometern bara med tanke på att det är sista, men igår gick det bara inte. Jag hade inte mer att ge, men jag tappade i alla fall inte fart – och det var det viktigaste. När jag såg Stadion var det en bladning av lättnad, chock och glädje. YES JÄVLAR!!
Tog mig mödosamt in på stadion och löparbanan innan jag till slut lyckades accelerera fram kraft och ge mig på att runda en klunga. YEEESSS…!! Kände mig som en galopphäst då jag kom farandes mot en supertid jag aldrig hade vågat tro på!!
WROOOOOOMMMM.. kändes det som, jag sträckte upp händerna och tog steget över mållinjen och kände mig så jävla PAFF!
JAAAAAAAAAAAAAA!!! YESSS!!! YESSS!! YES!!!!!!!!!
Sub 3.30!! 3.28!! shittttt!!!!!!!!
Uppfylld av glädje, lycka och lättnad. Fantastiskt!!! Efter några minuters andning så tar jag mig mödosamt mot Östermalms Ip. Svårt som tusan att gå. Försöker ta några få joggsteg, går enklare. Chockerad över denna starka kropp. Tacksam!
Träffar Eva som presenterar sig, läser bloggen och har precis både fött barn och sprungit in på 3.25. Superkvinna!!
Dyker på Mia iår igen efter målgången. Förra året var vi bittra och besvikna, nu var vi LYCKLIGA! Mia är för övrigt kenyan och sprang in på 3.21!!!!
Kramar även om Hanna som persat grymt bra, och kära vännen Therese som sprungit galet snabbt med tanke på en skadad vad, och blir överlycklig när jag ser Lina komma farandes som i veckan stukade forten och inte visste om hon skulle komma till start!
Dyker dessutom på en brud vars blogg brukar ge mig bra med krut, missa inte OrkaMera-Anna (som för övrigt också är lite kenyan med 3.22!)
Efter snicksnack med alla mellan himmel och jord (verkligen my place to be, jag känner nog aldrig mer folk än på löpartävlingar ;) tappar jag bort allihopa och letar mig bort till värdesaksinlämningen. Dyker på Thomas som sprungit in på 3.13, yess! Jag visste det!
Har världens största leende och känner mig alldeles för pigg för vad jag borde, bara SÅ LYCKLIG! Hittar Järnmannen också som slitit sig till 3.02.58!! På två år från 4.26 till 3.02. HELT GALET!
Mattias och Marcus har också persat och det verkar inte finnas någon hejd på glädjen. Om inte mammas knäskada fått henne att tvingas hoppa av vid halvmaran hade dagen inte kunnat bli bättre. Men jag tröstar henne, och oroa er inte, idag är det mors dag och hon kan vänta sig en grym present. Ja, den är löparinvolverad ;)
Jag larvar mig och joggar runt lite för att retas med de andra, speciellt Järnmannen som knappt kan sitta upp. Han verkar ha ont på varenda cm av kroppen, fullständigt skadad.
Duracellen får agera stöd till den stackars förstörda pojken.
Vilken tävlingsskalle han har den där…
Anna debuterade dessutom igår och gjorde finfina 4.09, en grymt debut, speciellt med tanke på att hon laddade med att vara dj till 02 natten innan.. knasboll..
Efter en hel eftermiddag på Östermalms IP-gräset är det dags att röra på sig. Jag känner mig nästan piggare än vad jag borde. Jag är uppfylld av glädje och bärs upp av löparendorfiner. FATTAR FORTFARANDE INTE!
Jag är en sub 3.30-löpare liksom?! Jag, nu?! Jag som glömt bort fart och marathon. WTF!!!
Dagen avslutades på fint sätt med goa vänner, grabben och pizza. Ja, jag sprang uppför en backe för att chocka dem lite…
Livet leker. Absolut INGENTING kan göra en så glad som löpning.
En glad Miranda tittar fascinerat på sitt resultat. 3.28.11.. 4.57fart. HELL YEAH!!
Tack för allt stöd och alla fina kommentarer! Ni är bäst och ni ger så mycket kraft och glädje ska ni veta!! Det är fantastiskt att få dela detta mer er!!
(och grattis till er alla som orkade läsa hela texten…)
Åh…jag RYSER! Fantastiskt bra gjort och jag är SÅ imponerad och så glad för din skull! Starka du!!! Stor kram!
Taackk!! och stort grattis själv!!
Härligt bra sprunget! Du såg pigg ut där vid 36 km, så jag förstod ju att här var det pers på G. Om du skulle ge det ett halvår eller så med målinriktad marathonträning, så kvalar du till NYC utan problem (<3.23).
Tack Zandra! Blir svårt att vara målinriktad mot maran i sommar, men jag ska göra ett försök definitivt, Berlin maran hoppas jag kunna ta på just sub 3.23. Vore ju fantastiskt :-)
Du är så sjukt imponerande, så sjukt inspirerande. Du är den som faktiskt fått mig att fundera på marathon trots att jag är ljusår därifrån just nu. Tack! Och åter igen – grattis!
Alexandra, du skämmer bort mig med fina ord :-)
Såklart du kan, varför begränsa sig?!!
Du är sa cool!
Ah, vilken härlig läsning.
Ett stort grattis till en finfin tid!
Du är grym Miranda! Det såg så lätt ut när du blåste förbi mig… Bra jobbat och ett grattis till en kanontid som minst sagt imponerar…
PS. Orkade läsa texten utan några som helst problem! :)
Grattis själv Janne, du är för cool. Jag gillar din nya outfit!
Grattis Mirre!
Det är aldrig jobbigt at läsa dina långa inlägg – man sveps liksom med! :-) Och eftersom jag gjorde min marathondebut igår så var det ju härlig läsning! Inte i samma tempo som du, men jag är löjligt nöjd och glad. :-)
Grattis! Oerhört imponerande!
RESPEKT!!!
Ha ha, läsa hela texten var väl inget mot att orka springa sådär fort!! Vilken Super-Miranda!!! Grattis!
Hahah TACK Mialena!! :D
Grattis!!
Med tanke på hur pigg du verkade när du passerade Söder Mälarstrand för andra gången så är 3:20 inte alls förvånade.
Menade ju 3:28, förstås… :-)
Tack så mycket Magnus! :-) Mot 3.20 också då? ;)
Grattis till din grym-grymma tid!!! Och du har ju verkligen gått som en klocka, dina kilometertider är ju HUR JÄMNA SOM HELST!! Verkligen bra disponerade krafter!
Härligt å läsa din marathon berättelse, och vilken grym tid! Brukar läsa din blogg, å den är en stor del i att jag tog mig runt mitt första halv marathon förra veckan. Din blogg e grym! Å du e grym! Grattis:)
Åh vad fantastiskt Camilla! STORT GRATTIS till din prestation!!
Grattis, otroligt starkt jobbat! Och jag måste säga att jag inte är det minsta förvånad.. ;)
Heja oss! Jag orkade också läsa faktiskt. Och tittade med glädje på alla fina bilder.
Kul att ses igår. Nu ser jag fram emot gemensamma träningspass. Varning! Det blir kenya-style! Haha.
Kram kram
Härligt!!! Så himla bra gjort!!! Visst är det långpassen!!! och bra att starta långt bak, du sprang om hela tiden och det är ju skitkul och inspirerande :-D
Vad ska man skriva… jag är imponerad! DJupt och enormt imponerad!
Så fantastiskt imponerande! Du var verkligen värd att få till ett nytt personbästa under tävlingen. Snart ryker milperset också all världens väg :)
Jag är supernöjd med 4:30 och du springer 1 timme snabbare. Helt galet. :)
Du är GRYM, grattis!
Fantastiskt bra Miranda. Stort Grattis!!!
Stort grattis själv Carina!!
Kan bara stämma in och säga grattis till en enorm prestation!!!!!!!!
Stort grattis igen till en superprestation i lördags Miranda!!!
Trevligt att prata med dig alldeles efter målgången, hade andan i halsen fortfarande dock men ganska pigga var vi nog både du och jag ändå :) !
Det blev 3.26.13 för mig förresten, lite sämre än min klocka alltså men jag är otroligt nöjd.
Ha det bra, tack för inblickarna i ditt inspirerande löparliv genom denna blogg!
Eva
Haha vi kanske var FÖR pigga efter mål?? Eller bara galet endorfinhöga kanske!
Eva du var ju bara så grym, STORT GRATTIS SJÄLV!! och kul att ses en snabbis vid målgång!
Galet kul att du persade med råge 7 min med samma marginal persade jag oxå. Visserligen skiljer sig rom och sthlm åt, men ändå. Ultrabenen visar sin bästa sida. Du är grym, grattis;)
I sure hope he doesnt. I dont mind Baer as much as say+miaI actually think hes pretty good at the marketing/business side of things and from an organization standpoint we do need someone like him. If he has any input into the baseball side of things, though, I would have to reverse my opinion. Baer should not be involved in baseball decisions. Lets hope he was speaking strictly out of knowledge of what goes on in the business and not because hes a main player in making decisions on these types of things
Excellent goods from you, man. Adult web Step into this I have understand your stuff previous to and you are just extremely fantastic. I actually like what you’ve acquired here, really like what you are stating and the way in which you say it. You make it entertaining and you still care for to keep it sensible. I cant wait to read far more from you. This is actually a terrific Adult web Step into this informations.
[url=http://www.1L9bZH1290dl5z27yqqDmT.com/]uQzgnhyp[/url]
uQzgnhyp
uQzgnhyp http://www.1L9bZH1290dl5z27yqqDmT.com/
This content has a lot of great information that is apparently intended to make you think. There are excellent points made here and I agree on many. I like the way this content is written.
Sushi Yalanc İkembe orbas
Beauty and the Beast filming castlehill.ca
datavamo
Getemono2
Where We Operate
Hello 2012 CitizenRelay goes live David McGillivray
Semester Abroad in Spain Blog Archive Auburn football vs. Madrid ftbol
Chef Stephanos T
KEIJIBAN
Study Pastrmal Tost
Blog CATSA
Blog The Process
jmz2013
Apple Joins Digital Resale Movement. Ready For Even Less MP3 Revenue
fLight